Armenian

Keeping Armenien Alive av kapitalet i Sudan Genom Sudan

Posted in armenia by armiks on 2009/06/09

Originalet på Engelska:

"Om armenierna är att vara stora då de har att be, säger fader Gabriel Sargsyan. "Så länge det finns en Armeniska vänster, kommer det att finnas en kyrka." Kanske, men bara en handfull av de 50 eller så armenier kvar i Khartoum har satt upp för mässa – som hölls på kvällen, eftersom söndag är en arbetsdag i huvudstaden huvudsakligen muslimska Sudan. Efter gudstjänsten, den lilla gruppen sitter på verandan i St Gregory Armeniska kyrkan, drinking söt kaffe och komma ihåg de dagar då kyrkbänkarna brukade vara full.
Trots Khartoum regeringen med "Islamized" norra delen av landet genom införandet av Sharialagarna finns ingen känsla av religiös förföljelse här på St Gregory’s. Ledarna för de armeniska och angränsande etiopiska ortodoxa kyrkor säger att de känner sig säkra i Khartoum och att förföljelsen av katoliker och protestanter från södra Sudan är en produkt av landets nordliga och sydliga maktkamp – den lilla ortodoxa kristna samfund utgör något hot mot övervägande muslimska regeringen. "Vi respekterar lagen i det land och hålla sig borta från trubbel, säger Eyasu Tadele, en tjänsteman från Khartoum’s etiopiska ortodoxa kyrkan.

Den etiopiska kyrkan, i själva verket biljettpriser något bättre än sina armeniska granne, locka en flod av troende varje söndag. Det kan vara en produkt av skiftande mönster för invandring. Många armenier kom till Sudan som flyktingar från massmord i Turkiet som inleddes 1915, medan en andra våg av invandrare kom på 1950-talet, söker möjligheter i de nya oberoende land. St Gregory’s öppnade sina dörrar i 1957 och på sin höjdpunkt, församlingen var 2000 starkt. Men många har sedan vänster på jakt efter möjligheter i Europa och Nordamerika, medan den etiopiska utlandsstationerade samfundet i Sudan har stadigt ökat. "Först de kom på grund av den politiska krisen och nu på grund av ekonomiska skäl, säger Tadele.
Så mycket som han uppskattar företaget av hans kristna grannar, fader Gabriel är bekymrad över att flera armenier har gift etiopiska kristna och kopter, producerar barn som undervisas arabiska eller Amhariska stället armeniska. "När en person slutar tala armeniska, vår diasporan är förlorat, säger han. Det är därför som han arbetar hårt för att återuppväcka den gamla kyrkan i skolan att lära armeniska språket, men med rikare medlemmar i en gemenskap med emigrerade han kämpar för att hitta de nödvändiga medlen. Fler familjer som överväger att lämna av rädsla för en ny säsong av instabilitet som nedfallet från internationell arresteringsorder anklagar president Omar al-Bashir för krigsförbrytelser i Darfur. Endast ett fåtal barn kvar på skolan, men Fader Gabriel skulle gärna lära ännu bara en student. "Armenien liv genom vårt språk, säger han.
En sudanesiska armeniska som påstår att han aldrig kommer att lämna är Jeriar Homer Charles Bozadjian vars familjehistoria i Sudan går tillbaka 100 år. Bozadjian driver en restaurang kallad Big Bite i Khartoum. "Jag har aldrig sett Armenien, säger han. "Sudan är mitt hem."
Trots införandet av Sharialagarna "Det är inte som Saudiarabien, säger Wafaa Babikier, som studerar Management vid Ahfad universitet för kvinnor i Omdurman staden. "Flickor har friheten att göra allt." Inte alla svar uppmaningen till bön, kvinnor köra bil och delta co-ed universiteten och de fler än män i många kontor och utbildningsinstitutioner. Andra, som Alfred Taban, redaktör för Khartoum Monitor, INVÄNDNING, varning att bakom fasaden av tolerans är ett mer hårda kärnan islamistiska utsikter. "En utlänning skulle inte varsel, säger han. Taban påstår sig ha varit vispad för dricker alkohol i en traditionell toast vid födseln av en släktings son.
Men Bozadjian aggressivt försvarar sitt hemland är mångfald. "Sudan är ett unikt land, säger han. "Muslimer bidragit till att bygga denna kyrka." Men andra notera att många armenier kvar Sudan efter deras egenskaper konfiskerades under den radikala regimen president Jaafar Nimeiri under 1970-talet. Elizabeth Jinjinian, en 70-årig affärskvinna, påminner om hur marken i Armeniska klubben togs bort när samhället började krympa, "Vi brukade ha många bollar, picknick och man."
Ofta lockas att gå med sina söner i London eller New York, Jinjinian varit på att köra henne små kosmetika, som har överlevt flera år av krig och sanktioner. "Export och import torkat upp, säger hon. "Vi var tvungna att få varor till landet i resväskor."
Trots återhämtningsförmågan i många av EU: s veteraner, ansträngningar Fader Gabriel att upprätthålla sin kultur i det här hörnet av armeniska diasporan ansikte montering odds. Faktum är att prästen själv planeras att lämna snart, eftersom samhället inte längre har medel för att stödja honom. Han hoppas att någon i samhället kommer steg framåt för att köra sin skola. "Om du har en skola, din nation som är på gång, säger han.
Det kollektiva minnet av fasor 1915 får de starkaste faktorn för att upprätthålla EU: s identitet. På dammiga kyrka VERANDA, Jinjinian animatedly berättar historien om hennes mor fly från Turkiet efter hennes farföräldrar dödades. "Hon var vid dressmakers så hon kunde räddas." Hennes berättelse är väl kända för congregants, men alla lyssnar respektfullt som en varm bris vaktmästare i en varm sommar.

Originalet på Engelska:

Tuesday, Jun. 09, 2009
Keeping Armenia Alive in the Capital of Sudan
By Sudan

"If Armenians are to be great then they have to pray," says Father Gabriel Sargsyan. "As long as there is one Armenian left, there will be a church." Perhaps, but only a handful of the 50 or so Armenians left in Khartoum have turned up for mass — held in the evening, because Sunday is a working day in the capital of predominantly Muslim Sudan. After the service, the small group sits on the porch of the St. Gregory Armenian Church, sipping sugary coffee and remembering the days when the pews used to be full.

Despite the Khartoum government having ‘Islamized’ the north of the country through the imposition of Shari’a law, there is no sense of religious persecution here at St. Gregory’s. Leaders of the Armenian and the neighboring Ethiopian Orthodox churches say they feel safe in Khartoum, and that the persecution of Catholics and Protestants from southern Sudan is a product of the country’s north-south power struggle — the small Orthodox Christian communities pose no threat to the predominantly Muslim government. "We respect the law of the land and stay out of trouble," says Eyasu Tadele, an official of Khartoum’s Ethiopian Orthodox Church. (See pictures of Darfur.)

The Ethiopian Church, in fact, fares somewhat better than its Armenian neighbor, attracting a flood of worshippers every Sunday. That may be a product of shifting patterns of immigration. Many Armenians came to Sudan as refugees from the mass murder in Turkey that began in 1915, while a second wave of immigrants arrived in the 1950s, seeking opportunities in the newly independent country. St. Gregory’s opened its doors in 1957, and at its peak, the congregation was 2,000 strong. But many have since left in search of opportunity in Europe and North America, while the Ethiopian expatriate community in Sudan has steadily grown. "First they were coming because of the political crisis and now because of economic reasons," says Tadele.

As much as he appreciates the company of his Christian neighbors, Father Gabriel is concerned that several Armenians have married Ethiopian Christians and Copts, producing children who are taught Arabic or Amharic rather than Armenian. "When one person stops speaking Armenian, our Diaspora is lost," he says. That’s why he’s working hard to resuscitate the old church school to teach the Armenian language, although with wealthier members of the community having emigrated, he struggles to find the necessary funds. More families are contemplating leaving for fear of a new season of instability as fallout from the international arrest warrant accusing President Omar al-Bashir of war crimes in Darfur. Only a few children remain at the school, but Father Gabriel would be happy to teach even just one student. "Armenia lives through our language," he says.

One Sudanese Armenian who claims he will never leave is Jeriar Homer Charles Bozadjian, whose family history in Sudan dates back 100 years. Bozadjian runs a restaurant called Big Bite in Khartoum. "I have never seen Armenia," he says. "Sudan is my home."

Despite the imposition of Shari’a law, "This is not like Saudi Arabia," says Wafaa Babikier, who studies Management at Ahfad University for Women in Omdurman city. "Girls have the freedom to do everything." Not everyone answers the call to prayer; women drive cars and attend co-ed universities; and they outnumber men in many offices and educational institutions. Others, like Alfred Taban, editor of the Khartoum Monitor, demur, warning that behind the facade of tolerance is a more hard-core Islamist outlook. "A foreigner would not notice," he says. Taban claims to have been whipped for drinking alcohol in a traditional toast at the birth of a relative’s son.

But Bozadjian aggressively defends his homeland’s plurality. "Sudan is a unique country," he says. "Muslims helped to build this church." But others note that many Armenians left Sudan after their properties were confiscated under the radical regime of President Jaafar Nimeiri during the 1970s. Elizabeth Jinjinian, a 70-year-old businesswoman, recalls how the land of the Armenian club was taken away when the community began to shrink, "We used to have many balls, picnics and parties."

Often tempted to join her sons in London or New York, Jinjinian has stayed on to run her small cosmetics business, which has survived years of war and sanctions. "Exports and imports dried up," she says. "We had to get goods into the country in suitcases."

Despite the resilience of many of the community’s veterans, the efforts of Father Gabriel to sustain his culture in this corner of the Armenian Diaspora face mounting odds. Indeed, the priest himself is slated to leave soon, because the community no longer has the funds to support him. He hopes someone in the community will step forward to run his school. "If you have a school, your nation is going on," he says.

The collective memory of the horrors of 1915 may be the most powerful factor in sustaining the community’s identity. On the dusty church verandah, Jinjinian animatedly narrates the tale of her mother’s escape from Turkey after her grandparents were killed. "She was at the dressmakers so she was saved." Her tale is well known to the congregants, but everyone listens respectfully as a warm breeze ushers in another hot summer.

armenian_0522

Fader Gabriel Sargsyan

Det Armeniska folkmordet

Posted in armenia by armiks on 2009/06/03

Publicerad: 2009-06-02, Uppdaterad: 2009-06-02 Nyligen släpptes den första engelska översättningen av Grigoris Balakians personliga memoarer av det armeniska folkmordet som ägde rum under 1915-1918, med titeln "Hai Koghkotan", eller "Den armeniska golgatan", som ursprungligen publicerades i Wien 1922, men som nu presenteras på en lättillgänglig och elegant engelska av sonsonen och professorn Peter Balakian med hjälp av kollegorna, Anahid Yeremian och Aris Sevag.

Läs Artikel

http://www.newsmill.se/millord/Turkiet%20m%C3%A5ste%20erk%C3%A4nna%20det%20armeniska%20folkmordet

Sur Sarkozy nobbar Sverige

Posted in armenia by armiks on 2009/05/31

Rapport    Publicerad 29 maj 2009 – 10:36
Uppdaterad 29 maj 2009 – 13:56
Frankrikes president Nicolas Sarkozy ställer in sitt officiella Sverigebesök nästa vecka som en markering mot Carl Bildt, enligt fransk press.
Den offentliga förklaringen är att Sarkozy inte får sitt pressade schema att gå ihop. Enligt franska medier är det dock en intervju med den svenske utrikesministern i tidningen Le Figaro, där han uttalat sig för ett turkiskt EU-medlemskap, som ska ha fått Sarkozy att ilskna till.
”En allvarlig diplomatisk incident” kallar tidningen Libération det inträffade.
I stället kommer den franska presidenten att besöka Sverige den 3 juli.
Nyheten om det framskjutna besöket spreds från regeringskansliet till svensk press under torsdagseftermiddagen. Även där är schemat förklaringen.
-Det var någon kalenderproblematik, säger Niclas Bengtsson, presschef hos statsminister Fredrik Reinfeldt.

24April_2009 i Nor Jogha Iran

Posted in armenia by armiks on 2009/04/30

Shah Abbas av Iran förde början av 1600 talet krig mot ostmanska riket. år 1624 samband med sina krigståg passade han på att tvång förflytta en del av armeniska befolkningen från Armenien ned till sin nya huvudstad Isfahan.

24 April 2009

Posted in armenia by armiks on 2009/04/25

Klockan 11:00 började armenier samlas vid mynttorget framför Sveriges riksdag . Man  hade bildföreställning och det kom några riksdags ledamöter från Sveriges riksdag. Klokan 20:00 började man att tänd ljus och ceremonin fortsatt till och med 24:00.

Besök Armeniska riksförbundet hemsida

Ahmadinejad har rätt eller …

Posted in armenia by armiks on 2009/04/22

LÄS ARTIKEL

Fel! President Ahmadinejad kallade inte Förintelsen ”tvivelaktig” som översättare från farsi till engelska skrev på måndagen. Irans president sade att ”frågan om Förintelsen missbrukas”. FN gick ut med rättelsen igår. LÄS SVD’S ARTIKEL

FN-möte antog slutdokument .._Page_2

Den som kastade sin sko mot Bush fick brutna ben och fängelse. Men han som kastade tomat mot President Ahmadinejad fick berömd av medier. Democr …???

April 24 Årsdagen för folkmordet 1915 – kom och tänd ett ljus till offrens minne

Posted in armenia by armiks on 2009/04/19

n1454674548_30126968_656 n1454674548_30126967_4928

Den 24 april 2009 är det 94 år sedan folkmordet i osmanska riket 1915. Ett folkmord vars arv än idag skördar offer. Ett av dem var den armeniska journalisten Hrant Dink som mördades i Istanbul för två år sedan. Anledning var att han talat om folkmordet 1915.

Den 24 april hedrar vi inte bara offren 1915 utan vi tänker även på dem som lider i det samtida Darfur, de som dog i det judiska folkmordet, de som massakrerades i Rwanda och alla människor som liter i olika konflikt runt om i världen.

Datum & tid: Fredag den 24 april 2009.

Kl. 10.00 – 20.00 Utställning med bilder, informationsblad, broschyrer och musik

Kl. 20:00 – 23.00 Tändande av ljus till minne av folkmordets offer

Plats: Mynttorget 1, Stockholm (utanför Sveriges Riksdag).

Beirut, Asharq Al-Awsat

Posted in armenia by armiks on 2009/04/19

 Källa: Asharg al_Awsat

HizbIran

– MP Hagop Pakradounian av den libanesiska Armeniska Tashnag part [Armeniska revolutionära federationen] var den första libanesiska MP att vinna en plats i parlamentet 2009, efter att vinna Matn distriktet säte obestridda följd av rivaliserande kandidat Nazaret Sabounjian [ före den libanesiska valet]. Pakradounian var snabb att understryka att hans seger inte kommer att påverka Armeniska deltagande i detta val när det gäller att rösta för Fri patriotiska rörelsen [FPM], och för MP Michel Mur.
Detta påstående innebär inte den "galenskap" av politisk anpassning som framgår av libanesiska politiken, som har [nyligen] påverkas de libanesiska armeniska samhället. På kvällen den libanesiska val, de har blivit delaktiga i den politiska konflikten [genom att liera med Hizbollah och FPM, förutom att behålla sina tidigare allians med MP Michel Mur] medan historiskt de bara som en del av makten. Orsaken bakom galenskap sådan politisk tillhörighet beror på de snabba förändringar som skett, som blev scenen i Libanon på huvudet efter den skarpa uppdelningen mellan den 8 mars alliansen och den 14 mars alliansen 2000. Detta [nya] verkligheten tvingat armeniska politiker från deras [historiska] neutralitet och måtta [i libanesiska politiken], och resulterade i Tashnag Party – som representerar majoriteten av armenierna i Libanon – in i SKRUBBA, något de hade länge försökt att undvik. Denna förekommit i den utsträckning som vissa talar om en intensiv kampanj för att påminna medlemmarna i [libanesiska] armeniska diasporan att återvända till [Libanon] och delta i valen för att säkerställa att armenierna inte förlorar sina parlamentariska platser till muslimska kandidater.
Sådana öppna radikala prata började störa tjänstemän i Armeniska ledarskap, särskilt eftersom de är kända för att kontrollera deras parlamentariska blocket, med en våg av lagliga alternativ som gör att armenierna att få sina röster hörda för att stödja Armeniska intressen bland de otaliga samhällen i Libanon . Därför anmärkningar har intensifierats på senare tid när det gäller avslag på vilken typ av armeniska samfundets politiska allianser, något som den armeniska samfundet inte har gjort tidigare, och som Libanon inte är vana vid. Detta arbete är att åstadkomma en omedelbar återgång till det normala efter valet, oavsett den nuvarande politiska allianser. Det finns också en ökad förväntan på utsikterna för återvändande av sekteristiska politik [ie röstar tillsammans sekteristiska linjer].
I detta sammanhang, MP Pakradounian sade: "Vår oro är att återupprätta Libanon till civiliserade [politiska] diskurs från interna konflikter och [militär] mobilization. När det gäller den [politiska] formel som vi upptäckt, det passar oss. Armeniska parlamentsledamöter kommer att välja en [parlamentariska] blocket genom att besluta sig för att armeniska beslut oberoende och neutral, och inte med en person mot en annan. "
Innan bostaden på armeniska synvinkel när det gäller valförbund, måste vi ta en närmare titt på den libanesiska armeniska samhället, vilket är den minsta etnisk minoritet i Libanon. Armenierna har en avgränsad gemenskap eftersom de antas Libanon som sitt hem efter att ha utsatts för massakern i händerna på turkarna under början av nittonhundratalet. De har kunnat bevara sin armeniska nationella och kulturella anknytningar och traditioner [i Libanon]. De fick också möjlighet att bibehålla sin sammanhållning och enighet [i Libanon], och det är som om de inte var tvungna att fly till historisk mark i Armenien. Det är också värt att notera att majoriteten av Libanons armenier kan spåra sitt ursprung till staden Cilicia, som nu finns inom turkiska gränserna. Därför är den libanesiska armeniska samfundet inte ens kan spåra sitt ursprung till den moderna staten Armenien, som endast ett fåtal av barnen har besökt eller återlämnas till. När det gäller de libanesiska områden som den armeniska flyktingar bosatte sig i, de är förort till Bourj Hammoud i östra Beirut, och byn Anjer i Beqaa Valley, för att inte nämna ett antal andra förorter i östra Beirut som Antilyas och jel El Dib.
Bourj Hammoud är det bästa stället att få en klar bild av den libanesiska armeniska samfundet, och omfattningen av dess utveckling under flera generationer i Libanon. När du besöker denna armeniska stadsdelen på 1970-talet var det uppenbart att många vägar och platser hade armeniska namn och var skrivna på armeniska språket. Dessa inkluderar Arax Road [uppkallad efter en Armeniska floden] och Aragats Road [namn efter ett berg i Armenien] samt Camp Marash [uppkallad efter en Armeniska stad] och Camp Sis [namn efter en Armeniska stad]. Idag här distriktet har förändrats och öppnats för araber och utlänningar, och den armeniska karaktär av området inte längre är så utbrett. Restauranger sälja traditionella armeniska köket nu tjäna halal mat. Denna utveckling var en följd av ekonomisk nödvändighet som inte påverkar den äldre befolkningen i Libanon armenier, av vilka några fortfarande inte kan tala arabiska flytande.
Asharq Al-Awsat talade med Gregor, en Armeniska libanesiska bosatt i Bourj Hammoud. "Jag kom till Libanon med min mamma 1939. Vi flydde hit efter de massakrer som utplånats resten av vår familj i Armenien. Jag var ungefär sju år gammal. Vi kom med båt till Latakia [i Syrien], och från det vi reste till Camp Sanjak i Bourj Hammoud. De gav oss remsor av tyg som gillar siktarna [genomsläpplig för vatten] att göra tält med och vi sov på marken för att undvika regnet. Vi levde i dessa tält i sju månader. Efter att de gav oss vass som vi skära göra kåtor och sängar. Vi nedblodade våra händer genom att göra detta. De gav oss fotogen lampor och fat vatten. Vi började odla marken runt omkring oss, och sålde lök och persilja. Vi sov i mitten av myggor och malaria. När en storm skulle komma, regn skulle hälla ner och golv våra kåtor. Jag kommer ihåg att höra ljudet av kvinnor varna varandra för att se upp för barnen så att de inte skulle sopas bort av vattnet. Nästa dag skulle vi kontrollera och se vad översvämningarna hade transporteras bort. "
Gregor kunde inte hålla tillbaka sina tårar när han talade om detta lidande. Han fortsatte och sade Asharq Al-Awsat, "När jag var femton, jag bestämde mig för att börja arbeta för att hjälpa min mamma som stickade väskor. Jag slutat skolan, trots hennes invändning, och började arbeta på ett silver fabriken som jag fått två libanesiska pounds en vecka. "
Gregor berättade Asharq Al-Awsat att han inte vill glömma sitt ursprung, säger: "Vårt blod är armeniska. Men vi är libanesiska armeniska. Vi vill inte leva i Armenien – som vissa människor säger att vi gör – vi vill bara leva i Libanon. "Gregor motiverar Tashnag allians med Hizbollah och Michel Aoun är förändring och reform parlamentariska blocket med att säga att" [Det] eftersom de stora fiskar äter små fiskar. Jag stöder allians av Tashnag parti med Hizbollah och General Michel Aoun. Vi vill fortsätta att vara en stor fisk i Libanon. Vi vill inte bli ett mål för andra [libanesiska politiska] befogenheter. Om det inte vore för denna allians skulle vi ha varit öppen för attack som den som ägde rum mot oss den 7 maj 2008. "
Precis som Gregor, de flesta andra libanesiska armenierna att Asharq Al-Awsat talade med deklarerat sitt stöd för Tashnag part. Den Tashnag partiet grundades 1890 i Tbilisi [dagens huvudstad Georgien] att befria Armenian people från ottomanska styret. Den part som är en källa till stolthet för libanesiska armenierna, som framgår av ett uttalande av en man som berättade Asharq Al-Awsat, "Dessa är anslutna till Tashnag vet hur den bör utformas. Den studerande i skolan är säker på vem han skall följa, de som inte ljuga eller förråder dem att skydda sina vänner, familj och land. Den Tashnag är revolutionärer. När det gäller Ramgavar part [Armeniska Demokratiska liberala parti] de borgerliga och Hunchag part [socialdemokratiska Hunchakian part] har valt kommunismen och den är klar. "
Den Tashnag, Ramgavar och Hunchag parterna är tre armeniska partier i Libanon och den libanesiska armeniska samfundet åberopa dem politiskt och socialt. Men Tashnag har blivit en institution i sig, och bland sina medlemmar ett antal viktiga politiska personligheter som hjälpte till att återuppliva och enhet av den libanesiska armeniska samfundet. Tashnag är socialistisk i sin politiska inriktning, och är medlem i Socialistinternationalen, efter inresan libanesiska politiken år 1904 när en av partiets ursprungliga grundarna, Simon Zavarian, inrätta en part filial i Libanon. Tashnag ursprungligen en studentrörelsen består av armeniska studenter från USA och Jesuit universitet [som ville befria Armenian people från ottomanska styret].
Hagop Havkayan, en PR-tjänsteman i Tashnag part, sade: "Armenierna har sex parlamentsledamöter i Libanon. Det övergripande armeniska befolkningen är cirka 160000. De som har en framträdande roll i den armeniska samfundet få nominerats. Därför armenier rösta på kandidater som har godkänts av armenier som leds av Tashnag parten. De ser från utsidan inte skulle förstå detta enkla faktum och skulle bli förvånad över detta enat block. Dessa människor förstår inte hur populärt det ingående Tashnag parten och dess historiska roll och kampen för den skull på armenier. "
Trots deras ideologiska och politiska skillnader, armenier ge samma svar på frågan om dualiteten av sina ärvda nationalism och deras libanesiska identitet. De betonar att de ansträngt sig för att bilda en identitet blandning sina armeniska ursprung med sina libanesiska medborgare på ett naturligt och harmoniskt sätt.
En ung Armeniska mannen förklarade: "Armenien är modern och Libanon är fadern." Han avvisar tanken att vara en "armeniska" berövar honom hans privilegier som en "Libanon" i Libanon. Armenier är kristna armenier "och inte" kristna armeniska ursprung ". Detta måste förstås.
Hagop Pakradounian MP tillbakavisar alla anklagelser om dubbla lojalitet när det gäller armenierna. "Det är inte sant att vi är en del av någon form av nationalism och inte en av de sekter som utgör libanesiska pluralism. Vi är medlemmar i den armeniska kyrkan, så vi är libanesiska armenier. Det finns ingen motsättning i det eller att vi är armeniska och libanesiska. Vi är libanesiska medborgare, inte armeniska medborgare. Det är de viktigaste förmånen. Vi är alla för att avskaffa de politiska sekterism i Libanon. Vi kan då anta höga positioner. "
Men Tashnag Party är ett internationellt parti, och under den senaste tiden har det rapporterats att det internationella ledare för partiet, Hrant Markarian, som är en iransk armeniska, avvisar tanken på libanesiska allianser. PR-tjänsteman Hagop Havkayan reagerat på detta säger: "Vi är en internationell part, ledaren för det parti är en Armeniska innehav Armeniska medborgarskap trots att han är född i Iran. Vi har kommittéer i alla länder där vi är representerade. Vi finns representerade i över 50 länder som part och i enlighet med reglerna i partiets centrala kommitté sammanträder i en allmän konferens en gång vart fjärde år för att diskutera gemensamma armeniska frågor och inte interna politiska frågor med anknytning till kommittéerna.
Det finns inga ingrepp från partiets centralkommitté under konferensen i inre angelägenheter Libanon eller något annat land. Vi vill inte diskutera Libanons inre frågor utanför Libanon. Våra konkurrenter söka motiv att bryta våra allianser. "
När det gäller statsråd MP Jean Ogasapian, som är anknutna till Future Movement i Libanon, innan något annat har han sitt ursprung. "Jag är en Armeniska libanesiska. Jag följer min armeniska arv, min Armeniska kyrkan, mitt språk, min kultur och mitt seder och traditioner, lika mycket som jag följer min libanesiska identitet och medborgarskap. "Han tillägger:" armenier utmärker sig genom sin nationalism å ena sidan och deras integration i det libanesiska samhället å den andra. De måste hålla till deras religion, deras riter och deras kultur som de ärvda från sina förfäder. Och detta har inte hindrat dem från att pantsätta sin trohet till den mark som omfamnade dem och öppna upp för de människor som välkomnade dem. Så de interagerar med sin omgivning och deras libanesiska miljön. De spelade en roll i byggandet av den libanesiska staten. "
Under svåra kriser, de har alltid varit noga med att inte falla i allianser som skulle uppröra interna tvister. De har alltid fungerat som ett inslag i balans och stabilitet där libanesiska invariables, det politiska systemet och legitim institution stöd berörs.
Även Ogaspian belyser enighet bland armenierna och fortsatta insatser och kamp för att skapa den avgörande Armeniska orsak – för Turkiet och samhällen världen över att erkänna det armeniska folkmordet – han påpekar att det armeniska samfundet är nu bevittnar politiska och kulturella mångfald manifesterades i flera partier, trender och spectrums den innehåller. Det finns inga monopol eller ensamrätt i Armeniska beslutsfattande och dess politiska mångfald.
"Det råder ingen tvekan om att majoriteten av de armeniska samfundet inte vill avsätta sina medlemmar från den libanesiska politiska beslutsprocessen. De är ganska ivriga på dessa avgörande ögonblick i historien om Libanon, att ha en stark och effektiv närvaro i inrikespolitiska området och att delta i viktiga politiska beslut, säger Ogaspian.
Det är ingen hemlighet att de politiska alternativen för den armeniska spectrums och man är nu uppdelad mellan den 14 mars alliansen och den 8 mars alliansen. Detta kan tydligt ses i vallistor som sammanställdes strax innan den länge efterlängtade parlamentsvalet, som speglar den politiska närvaro och mångfalden av armenier som inte kan begränsas till en grupp. "
Ogaspian tillägger: "Jag återspeglar en stark Armeniska ställning som följer suveränitet Libanon och dess oberoende. Jag förkastar logiken i allianser som använder vårt land som ett slagfält för att tjäna intressena hos främmande makter. Jag tror att det är en sak för min armeniska samfundet att förbli en viktig del av den libanesiska struktur med dess olika begrepp. Vi vill inte vara tyst när det gäller kränkningar och vi inte försöka på något sätt avstånd anger sanningen. "
Hagop Pakradonian MP, som förnekar att Tashnag, som utgör omkring 75 procent av Libanons armenier, är anpassad till den 8 mars alliansen och säger ingenting om kränkningar, sade: "Den nuvarande situationen för den part som kom som ett svar på de politiska av marginalisera armenier och vad de representerar i form av måttfullhet, balans och engagemang för en dialog, precis som fallet var med Fouad Saniora första skåpet. Mot bakgrund av den akuta inre spricka, vi skulle till sida med vissa politiska partier, men vi allierade med den fria nationella aktuella. Denna allians dock inte hämma våra särdrag och oberoende av våra beslut. "
Hacop Hafkiyan säger att han ser ingen motsättning i hans lojalitet till sitt armeniska kulturen och hans libanesiska medborgarskap. Han är inte rädd för att avskaffa politisk sekterism i Libanon och anser att detta skulle innebära att alla libanesiska sekter. Han konstaterar att fördelen av Tashnag part ligger i dess förkastande av politiska arv, och dess tro på partipolitiskt arbete.
Den armeniska befolkningen har liknande idéer på Armeniska siffror vid makten. Hacop Khatshikian, som är gift med en maronit, ser ingen skada i liera med Michel Aoun: "Vem kan skydda oss från ett inbördeskrig mot den shiamuslimska? Människor ser efter sina egna intressen, och en allians av de Tashnag parten, Hizbollah och Aoun säkrar Armeniska intressen. "
Hacop funderar på att sända sin son till en icke-armeniska libanesiska skolan så att han kan integreras med ett stort. Han är främst med att bevara hans armeniska miljön hemma genom att tala det armeniska språket och matlagning Armeniska mat.
Hacop säger att han besökt Armenien och såg att armenierna har ägt den europeiska traditioner. Han föredrar östra familjära traditioner och konservativt sätt att skaffa barn. Han vet att hans historia mycket väl, men han är libanesiska av identitet. Han sa, "Jag har två tänkesätt, den första armeniska och den andra är libanesiska."
Hacop kom från Iskenderun till Aleppo, och sedan till Libanon. Han uppgav att han inte kunde leva i Syrien och föredrar frihet han har i Libanon, där han kan protestera mot något turkiska. I Syrien, armenier kan inte göra det. Khatsharian föredrar humanitärt arbete i samhället snarare än partipolitisk tillhörighet. Han älskar Michel Aoun och Hassan Nasrallah, men att inte avbryta sina behov av skydd från Hizbollahs vapen om kaos bryter lös.
Leon verkar vara ett undantag dock: "Min far kom 1917. Jag är född i Libanon, jag är en libanesisk av armeniska ursprung. Vi stöder alla som älskar Libanon. I valet, beslutet [av vem man skall rösta på] är min ensamma och inte som Tashnag part. Den part som inte ställer sitt beslut på någon. Här i Libanon vi har större frihet än i Syrien. Mina barn och jag talar arabiska. Jag lärt mig det i skolan och jag lär dem det. "
En annan känslig fråga är förvärvet av libanesiska medborgarskap genom armenier oavsett ankomstdatum i Libanon. Den Tashnag parten och armenier av den 14 mars alliansen tillsammans konstatera att armenierna förvärvat libanesiska medborgarskap och blev fullt erkända som libanesiska medborgare när en population undersökningen genomfördes 1924. Men vad händer med dem som flyttat till Libanon i slutet av 1930-talet? Det finns inget svar men det finns påståenden om att den politiska makten på den tiden som var maronitisk kristen övertygelse, inte gynna någon minskning av det totala antalet kristna jämfört med muslimer. Så det läggas invandraren armenier till sina listor för att öka sin andel av rösterna i valet.
Men de överväganden i gamla tider inte passar för den nya ramen för sekter i Libanon längre. Resultatet av det kommande parlamentsvalet kan förändras ekvationen, tack vare politiskt deltagande på armenierna i likhet med andra efter det var överväldigad av "galenskap" av politiska anpassningen i Libanon. Genom sina långa sökas oberoende och deras strävan att upprätthålla en neutral position mellan politiska rivaler, förhoppningen är att libanesiska armenierna kommer att bidra till att bota andra sådana "galenskap".

Officiellt besök av president Serzh Sargsyan till Iran

Posted in armenia by armiks on 2009/04/18

14 april:
I Teheran Armenien´s president  Serzh Sargsyan uttryckt tacksamhet till andlige ledaren i Iran för hans hänsynsfull inställning till bevarandet av den armeniska historiska och kulturella arvet i Iran.
Inom ramen för sitt besök, ordförande Serzh Sargsyan besökte också grav grundare och ledare för den islamiska republiken Iran Ayatollah Khomeini, som en krans på hans grav och undertecknad boken av mausoleum honorärkonsulat besökare.
Ordförande Armenien avslutade sitt två-dagars officiellt besök i Iran med ett varmt möte med över 3000 representanter för den armeniska-iranska samhället på Ararat kultur-och fritids center där Serzh Sargsyan möte publiken.

Presidents Sargsyan and Ahmadinejad had a fruitful meeting in Iran
By Gayane Mkrtchyan
ArmeniaNow reporter
Serzh Sargsyan återvänt från sitt besök i Iran tidigare i veckan har undertecknat ett antal dokument och hoppas att flera stora projekt med länderna i södra granne kommer igång ritbordet snart.
Bland de åtta handlingar undertecknas efter två dagars förhandlingar har ett samarbete promemoria om genomförandet av Armenien och Iran järnväg projektet, samt ett avtal om att finansiera byggandet av ett vattenkraftverk vid floden Arax och frihandelsavtalet mellan Armenien och Iran. Sargsyan och hans iranske motsvarighet Mahmoud Ahmadinejad också undertecknat en gemensam förklaring.
Sevak Sarukhanyan, biträdande direktör för Noravank Forskning och utbildning Foundation, säger samtidigt som den globala finanskrisen kommer att ha sin inverkan på genomförandet av den armeniska-iranska projekt, ändå inte kommer att orsaka sina uppskov eftersom "det finns viktiga ekonomiska förutsättningar för deras genomförande ".
"Alla dessa projekt ger Armenien en möjlighet att göra åtgärder för att lösa blockaden, och att integreras i de regionala och globala ekonomin, säger han.
I Iran och Armenien gasledning är endast en del av det ekonomiska samarbetet. Byggandet av ett oljeraffinaderi i Armenien, liksom byggandet av Armenien och Iran järnväg kan främja mellanstatliga förbindelser. Genomförandet av sådana program kan inte enbart en del av armeniska-Irans förbindelser. Det är i samband med Irans regionala och i vissa fall, även med internationella strategi, och den består av tydliga politiska och ekonomiska komponenter.
Garnik Asatryan, chef för institutionen för iranska studier vid fakulteten för orientaliska studier vid Yerevan State University, talar om byggandet av Armenien och Iran järnväg, sade "förverkligandet av detta projekt kan ta Armenien ur vägen och kommunikation isolering. "
"Detta är den allvarligaste program mellan Armenien och Iran att realiseras under de senaste 20 åren", tillade han.
Även mottagningsavtal Sargsyan, ordförande i Islamiska republiken kraftigt utvärderas fördjupningen av armeniska-Irans förbindelser och sade att förbindelserna mellan de båda länderna omfattas av utvidgningen, eftersom det finns "gemensamma metoder."
"Våra relationer bygger på ömsesidig respekt och tillit. Utvecklingen och stabiliteten i Armenien är positivt för regionen och särskilt för Iran. Jag hoppas att armeniska-iranska förbindelserna kommer enlarge även på den internationella arenan, "Ahmadinejad enligt uppgift sagt.
Enligt Sarukhanyan, en järnvägsstation med Iran kommer att ge Armenien ha ett kortare järnväg väg även till Centralasien och Kina – en omständighet som kan visa sig betydelsefulla i arbetet för att få finansiering för byggande.
Armeniska parlamentets talman Hovik Abrahamyan diskuterade hur järnvägen under sitt besök i Kina förra året, och enligt officiella uppgifter, det väckte intresse för kinesiska sidan.
Stepan Safaryan, en parlamentsledamot med oppositionen "Heritage" fraktion, tror det blir omöjligt att förverkliga järnvägsstationen byggprojekt enbart genom bilaterala insatser och investeringar.
"I detta sammanhang är det nödvändigt att involvera en tredje part som kan delta i byggandet av järnvägen, samt dess finansiering. I det avseendet tror jag att Kina, Indien och Gulf-staterna kan vara intresserade av detta projekt, säger han.
Under president Sargsyan besök i Iran RA minister för transport och kommunikation Gurgen Sargsyan och Irans minister för vägar och Transport Hamid Behbahani singed ett memorandum av ömsesidig förståelse på järnvägsområdet konstruktion som tidigare inked i Jerevan.
"En arbetsgrupp under ledning av suppleanter för två ministrar skapas. Under de kommande tre månaderna kommer det att inleda de första stegen i samband med genomförandet av projektet, säger Gurgen Sargsyan.
När det gäller järnvägen byggandet termer, G. Sargsyan uppgav att det finns flera olika beräkningar, enligt vissa som byggandet av järnvägen kan ta fyra till fem år. Det är också svårt att säga hur mycket det skulle kosta, eftersom det ännu inte står klart hur länge (i kilometer) tunnlarna skulle vara efter bildandet av projektet.
"Att bygga tunnlar kostnaderna ganska hög. Hur som helst får priset mellan $ 1.5-1.8 miljarder, beroende på vilken variant av projektet, säger G. Sargsyan.
Det meddelade tidigare att genomförandet av projektet kan bestå av tre faser – en förstudie, projektering och kartografi av järnvägen, och de viktigaste byggnadsverk. Enligt de preliminära beräkningar, järnvägen kommer att vara 470 kilometer lång, varav 60 km inom Iran.
När det armeniska-iranska förbindelserna inom olje-området, Sarukhanyan säger Iran är ett land som exporterar råolja och importera raffinerad olja och bensin. Enligt honom är 40 av 60 oljekällor inom Iran är antingen användas helt eller delvis. Fyra stora och 18 små oljeraffinaderier körs i Iran inte lyckas möta efterfrågan av raffinerade oljeprodukter vilket Iran har för närvarande importera 40 procent av använd olja från utlandet.
"I avsaknad av direkta västerländska investeringar i energi, det är svårt att bygga nya moderna anläggningar i Iran. Iranierna inte inneha moderna raffinering teknik och kapacitet. Det finns inga attraktiva ekonomiska villkor i Iran för västerländska investerare. I detta avseende byggande av ett oljeraffinaderi i Armenien är gynnsam för Iran. Och denna konstruktion kan bli en rysk-iranska gemensamt projekt, säger Sarukhanyan.
Det första tillkännagivandet av en eventuell oljeraffinaderi byggprojekt gjordes fortfarande i början av 2007 under ett möte mellan de dåvarande presidenterna i Armenien och Ryssland, Robert Kocharyan och Vladimir Putin.
Sarukhanyan anser att i sin tur byggandet av Iran och Armenien järnväg kommer att ansluta Iran och Armenien järnvägar till en enda linje, som (om Meghri också går genom en enda rad med Armenien järnvägsnätet som går runt Nakhijevan) ger den islamiska republiken ett möjlighet att få en säkrare och mer positiv till Georgia’s Svarta havet hamnar.
Och vad skulle vara Irans ställning om Armenien och Turkiet uppnå normalisering i sina relationer?
Garnik Asatryan säger: "Armenien har en strategisk betydelse för Iran, och oavsett hur de krafter som är uppställda, Iran kommer aldrig har mindre intresse i Armenien."
Sarukhanyan anser att återuppta det armeniska-turkiska gränsen kan skapa en ny marknad för Irans olja raffineras i Armenien.
"Still förra året i Azerbajdzjan fattat ett beslut att stänga två oljeraffinaderier i Baku. Georgiska myndigheter är också gav en antydan om en sådan möjlighet. Det är inte uteslutet att inom två år kommer det inte ens en enda oljeraffinaderi i södra Kaukasien. Och detta kan skapa en god, nya och ganska attraktiva villkor för oljeprodukter produktion och konstruktion av en ny anläggning, säger Sarukhanyan.
Enligt honom är byggandet av oljeraffinaderi är mycket viktigt för Armenien inte bara för att den energi som säkerheten i landet skulle stärkas, men också en Iran-Armenien oljeledning och järnväg skulle byggas.

Läs originalet

Նախագահ Սերժ Սարգսյանի պաշտոնական այցը Իրան
14.04.2009 Իրանի Իսլամական Հանրապետություն պաշտոնական այցի երկրորդ օրը` ապրիլի 14-ին Նախագահ Սերժ Սարգսյանը հանդիպումներ է ունեցել Իրանի Ազգային անվտանգության բարձրագույն խորհրդի քարտուղար Սաիդ Ջալիլիի հետ: Նախագահ Սարգսյանն ու Սաիդ Ջալիլին գոհունակությամբ ընդգծել են անկախությունից ի վեր երկու բարեկամ երկրների միջեւ փոխվստահության մթնոլորտում դինամիկ զարգացող հարաբերությունները, բարձր մակարդակի քաղաքական երկխոսությունը եւ համագործակցության հագեցած օրակարգը:
Զրուցակիցները բարձր են գնահատել էներգետիկայի, տրանսպորտի, տնտեսության ու այլ ոլորտներում արձանագրված հաջողությունները եւ վստահություն հայտնել, որ նախատեսվող խոշորածավալ ենթակառուցվածքային ծրագրերի իրականացումը կնպաստի հայ-իրանական բարեկամության հետագա խորացմանը: Սերժ Սարգսյանն ու Սաիդ Ջալիլին կարեւորել են սերտ համագործակցությունը երկու երկրների ազգային անվտանգության խորհուրդների միջեւ:
Թեհրանում Նախագահ Սերժ Սարգսյանը հանդիպում է ունեցել նաեւ Իրանի Իսլամական Հանրապետության Հոգեւոր առաջնորդ Սեյյեդ Ալի Խամենեիի հետ: Հայաստանի Հանրապետության Նախագահն ու Իրանի Հոգեւոր առաջնորդը վստահություն են հայտնել, որ միայն խաղաղության, կայունության եւ փոխշահավետ համագործակցության վրա խարսխված տարածաշրջանը կարող է բարգավաճում ու զարգացում բերել այնտեղ ապրող բոլոր ժողովուրդներին: Բարձր գնահատելով Սեյյեդ Ալի Խամենեիի ավանդը հայ-իրանական հարաբերությունների ամրապնդման գործում, Նախագահ Սերժ Սարգսյանը շնորհակալություն է հայտնել Իրանի Հոգեւոր առաջնորդին` մեր հարեւան երկրում գտնվող հայկական պատմամշակութային արժեքների պահպանման հարցում ցուցաբերված հոգատար վերաբերմունքի համար:
Այնուհետեւ Նախագահներ Սերժ Սարգսյանն ու Մահմուդ Ահմադինեժադը, ամփոփելով երկօրյա քննարկումները, հրավիրված մամուլի ասուլիսում բարձր են գնահատել պաշտոնական այցի արդյունքները, ինչի վկայությունը տնտեսության, էներգետիկայի, տրանսպորտի, առեւտրի եւ բանկային ոլորտներում համագործակցության ու խոշորածավալ ծրագրերի իրականացման մասին երկու երկրների ղեկավարների ներկայությամբ ստորագրված համաձայնագրերն են:
Պաշտոնական այցի շրջանակում Սերժ Սարգսյանը այցելել է նաեւ Իրանի Իսլամական Հանրապետության հիմնադիր-առաջնորդ այաթոլլահ Խոմեյնիի դամբարան, ծաղկեպսակ դրել նրա գերեզմանին ու գրառում կատարել դամբարանի պատվավոր հյուրերի մատյանում:
Հայաստանի Հանրապետության Նախագահ Սերժ Սարգսյանի` Իրանի Իսլամական Հանրապետություն կատարած երկօրյա պաշտոնական այցըն ավարտվել է իրանահայ համայնքի շուրջ 3000 ներկայացուցիչների հետ Թեհրանի "Արարատ" մարզավանում տեղի ունեցած ջերմ հանդիպմամբ ու ելույթով:

_EDO1587  _EDO1604 _EDO1800

BBC News, Anjar. Armenier i Libanon.

Posted in armenia by armiks on 2009/04/18

_45668169_2 

Lucine, hennes dotter Madlen och hennes barnbarn Lale Lucine (till vänster) ser ingen anledning att ens lära sig arabiska i hennes hemstad i Anjar I centrum av byn Anjar, en enkel vit monument till kristna martyrer nedskärningar i den blå himlen.
"Detta är våra hjältar," Yessaya Havatian säger, eftersom hans finger spår av lockigt bokstäver huggen i vit sten av monumentet.
Han läser upp namnen på 18 armenier som dödades av turkarna på 1915 och är begravd i Libanon.
"Vi tog sin aska med oss när vi kom till Libanon, två av mina släktingar är bland dem, tillägger han.
I början av 20th Century, hundratusentals flyktingar kom till Libanon fly massmorden på armenier i osmanska Turkiet.
Under åren har armeniska samfundet blev en integrerad del av Libanon olika demografiska och politiska landskapet, men också lyckats att bevara sitt språk och traditioner.
Armeniska är fortfarande det viktigaste språket som talas i herr Havatian familj. Hans mor, Lucine, minns kommer till Anjar som en 12-årig flicka.
"Det var inget annat än öken här. Vi bodde i tält som vi byggt vår egen by, säger hon.
Hennes rynkiga ansikten lyser med stolthet som hon tillägger att 70 år senare är hon fortfarande inte talar ett ord arabiska.
"Vad behöver jag för arabiska för?" hon smirks dismissively. "Om de vill tala med mig, de ska lära armeniska."

Armenians jump Lebanon’s divide . By Natalia Antelava. BBC News, Anjar

Lucine, her daughter Madlen and her granddaughter Lale Lucine (left) sees no need even to learn Arabic in her hometown of Anjar In the centre of the village of Anjar, a simple white monument to Christian martyrs cuts into the blue sky.
"These are our heroes," Yessaya Havatian says, as his finger traces the curly letters carved into the white stone of the monument.
He reads out the names of 18 Armenians who were killed by the Turks in 1915 and who are buried in Lebanon.
"We brought their ashes with us when we came to Lebanon, two of my relatives are among them," he adds.
In the early 20th Century, hundreds of thousands of refugees came to Lebanon fleeing the mass killings of Armenians in Ottoman Turkey.
Over the years the Armenian community became an integral part of Lebanon’s diverse demographic and political landscape, but it also succeeded at preserving its language and traditions.
Armenian is still the main language spoken in Mr Havatian’s family. His mother, Lucine, remembers coming to Anjar as a 12-year-old girl.
"There was nothing but desert here. We lived in tents as we built our own village," she says.
Her wrinkled faces lights up with pride as she adds that 70 years on, she still does not speak a word of Arabic.
"What do I need Arabic for?" she smirks dismissively. "If they want to talk to me, they should learn Armenian."

Se BBC´s rapport från Anjar.

ياد بعضی چهره ها و …

Posted in armenia by armiks on 2009/04/17

http://www.bbcpersian.com

نيما می گفت "ياد بعضی نفرات روشنم می دارد" و از قضا اين سخن را در ارتباط با کسانی از جمله ميرزا حسن خان رشديه می گفت که در بخش آموزش از او ياد کرديم.

ياد ارامنه برای من حکم همين حرف نيما را دارد. اقليت ارامنه ايران پر از نام است. نام های خوب، نام های درخشان، نام های سرفراز. در ذهن من اما پيش از اين نام های سرفراز، تصوير همشهری های خودم زنده می شود. آقا و خانم وارطان، آقا و خانم سرکيسيان و مارتروس شاهورديان. اينها خوبان شهر ما بودند. حتی آنکه گله خوک داشت و گله خوک هايش را به هنگام چرا هنوز به خاطر دارم اما خودش و نامش را نه، از خاطر گريخته است.

وارطان آن وقت ها که راديو دنيا را عوض کرد به قول ابراهيم گلستان "در بعد و وقت دستکاری کرد، و لهجه های مختلف به دنيا داد، دنيا ديگر خطوط و کلمه و کاغذ نبود، يا لکه های رنگ روی نقشه جغرافی. دنيا صدا می داد"، فروشگاهی داشت که در آن وسايل مدرن از جمله راديو می فروخت. آقا و خانم سرکيسيان در ميدان مرکزی شهر داروخانه داشتند و ميخانه هم متعلق به مارتروس بود اما ما اول بار او را نه با ميخانه اش که با واهيک و شاهيک اش شناختيم که هم مدرسه ای ما بودند البته دو سه سالی بزرگتر و جلوتر. گرچه اولين بطر شراب را هم از او خريديم و دور از چشم بزرگترها به جنگل زديم و سه تايی با اسحاق و داوود در يک ساعت يک پاکت سيگار را هم همراه تجربه تازه و کشف تاثيرات الکل در مغز يکجا دود کرديم.
بعدها که دايره شناخت ارامنه از دايره شهر و ديار بزرگتر شد، اولين نام ارمنی که شنيدم آرمان بود که تصويرش را در آن سالهای دور در سينما می ديديم. بزرگتر که شديم و فهميديم هر فيلمی کارگردانی دارد، نام ساموئل خاچيکيان نيز که خيلی اسم آرتيستيکی بود، اضافه شد و بعد ديگران و بازيگران بسيار که ارامنه تحويل سينمای ايران داده بودند.

وقتی نوجوان شديم و تجربه و آزمودن را لبی تر کرديم آبجو شمس و مجيديه و استار – هر سه ساخت کارخانجات ارامنه – به همراه کالباس آرزومان، بيشتر از هنرپيشه های ارمنی به دل می نشست. باشگاه آرارات هم که جای خود داشت. نام های ورزشی بسياری از آنجا بيرون می آمد.

وقتی آنقدر برزگ شديم که شعر خواندنمان گرفت، يک شاعر ارمنی هم در صف شعرای مورد علاقه حضور داشت. کارو. مسلول. نامش تداعی کننده شعر مسلول بود که آن سالها ورد زبان همه بود. ما در آن عوالم شهرستانی تعجب می کرديم که چطور يک بچه ارمنی شاعر زبان فارسی است. بعدتر فهميديم که برادر ويگن هم هست که صدايش را آنهمه دوست داشتيم و اين در ذهن کودکانه ما يک حالت خودمانی بودن به کارو می داد.

چند سال بعد، کافه نادری که امروز همه گارسون های خوب ارمنی اش را از دست داده، جای مهمی بود. بنيانگذار کافه نادری نمی دانم که بود اما يک ارمنی آشنا به فرهنگ فرنگ بود. کافه ای درست کرده بود که پاتق همه روشنفکران بود. می توانستی روشنفکران برجسته وقت را در آنجا مشغول بحث و مباحثه ببينی و با آشنايی با آنان خود را مهم بيابی. البته بعدها معلوم شد اين روشنفکران چندان هم روشن نمی انديشيده اند، سهل است احتمالاً سهم قابل توجهی هم در بيراهه رفتن نسل ما داشته اند. شبها هم اگر گذرت به کافه نادری می افتاد توی آن حياط زبيا می توانستی رقص های مد روز را هم تماشا کنی. کافه نادری سالهای دراز مآمن نويسندگان و شاعران و روشنفکران ايران بود.

اما اين سالهای آخر ديگر کافه نادری سابق نبود. هنوز ته مانده روشنفکری دهه های سی و چهل گهگاه در آن پيدا می شدند و هنوز قرار و مدارهای روشنفکری در آنجا گذاشته می شد، اما بی جنب و جوش و خلوت بود، سرد و ساکت و بی حرکت بود. طعمی از گرما داشت که از خاطره اش برمی خاست اما گرمی نداشت. تا اينکه بالاخره ميراث فرهنگی فهميد و از نابودی نجاتش داد. هر چيز تا زنده است، زنده است و کاری به ارث و ميراث ندارد. وقتی به سکرات افتاد، آن وقت عده ای پيدا می شوند و برای آنکه خاطره اش را زنده نگه دارند، تبديلش می کنند به ميراث فرهنگی. در حالی که کافه می تواند صدها سال زنده بماند بی آنکه ميراث شود. با وجود اين بايد از ميراث فرهنگی سپاسگزار بود که با دست گذاشتن روی آن اجازه نداد به جايش يک آسمانخراش هوا کنند.

باری، وقتی از خيابان نادری عبور می کردی تا به کافه نادری برسی، اگر اهل روزنامه و مجله می بودی و سری به پيشخوان مطبوعات می زدی، کنار روزنامه های فارسی، حتما روزنامه آليک را هم می ديدی که در دکه های روزنامه فروشی نادری حکم سرقفلی داشت و بيش از روزنامه های فارسی جلوه می فروخت، هرچند هر چه نگاهش می کردی يک کلمه اش را نمی توانستی بخوانی. هنوز از سر تنبلی نمی توانی.

بعدها فهميدی که ارامنه، همين آبجو شمس و کافه خاچيک و کالباس آرزومان نيست. تو که سرت برای مخالفت با حکومت درد می کرد و سر کلاس درس دانشگاه حتی با آدم بزرگی مثل عبدالرحمان فرامرزی در می افتادی که چرا اينقدر عليه حزب توده می گويد و چندان سر شاخ شدن را ادامه می دادی که پيرمرد ناچار شود از کلاس بيرونت کند، نام آرداشس آوانسيان را هم می شنيدی. ارمنی کژ طبعی که در ذهن آن روزهای تو مثل خيلی های ديگر قهرمان می نشست. تو اصلا نمی دانستی کيست؟ چطور فکر می کند؟ چه کرده است؟ فقط می دانستی که زندانی است يا بوده است و همين کافی بود برای آنکه يک سوپرمن از او بسازی. تمام عمر نسل من تا زمان انقلاب به همين قهرمان بازی و سوپرمن سازی و بازی های کودکانه ديگر گذشته است. نسل پرت، نا آگاه، از خود راضی و در جهل مرکب که هنوز هم به خود نيامده است. به هر حال اين ارمنی نامدار هر چه بود از بنيانگذاران حزب توده بود و نماينده مجلس چهاردهم از سوی ارامنه شمال. اما قهرمان واقعی توده ای های ارمنی نه او که وارطان بود. همان وارطانی که در شعر شاملو به نماد مقاومت تبديل شد. هر چند که بعدها نام نازلی به جای وارطان نشست.

وارطان بهار خنده زد و ارغوان شکفت
در خانه زير پنجره گل داده ياس پير
دست از گمان بدار
با مرگ نحس پنجه ميفکن
بودن به از نبود شدن خاصه در بهار
وارطان سخن نگفت
سرافراز دندان خشم بر جگر خسته بست و رفت
…………………………………………………..
وارطان سخن نگفت
چو خورشيد از تيرگی بر آمد و در خون نشست و رفت
………………………………………………………….
وارطان ستاره بود
يک دم در اين ظلام درخشيد و جست و رفت
……………………………………………..
وارطان بنفشه بود
گل داد و مژده داد زمستان شکست و رفت

نام شاملو نيز با نام يک خانم ارمنی عجين است. آيدا که تمام شعرهای عاشقانه شاملو او را خطاب قرار می دهد. اين دختر ارمنی سالهای چهل، سالهای دراز و تا آخر عمرهمدم شاعر بزرگ ايران، ماند.

او از معدود کسانی است از ميان ارامنه که با مسلمان ازدواج کرده است. پيش از او از شخصيت های نامدار ارمنی که همسر مسلمان اختيار کرده اند لرتا را می شناسيم که همسر عبدالحسين نوشين بود و بازيگر برجسته تآتر و سينمان ايران. حيف که در اين گزارش حق پيشگامی ايرانيان ارمنی درتآتر و سينما ادا نمی شود. آنها بسيار حق به گردن تآتر و سينمای ايران دارند. اما به هر حال ارامنه اگر هيچ تعصبی نداشته باشند، يک تعصب در ميانشان بسيار نيرومند است که با غير ارمنی ازدواج نمی کنند. شايد راز پايداری قوميت شان نيز در همين باشد. (۱)

باری، صحبت از آرداشس و وارطان بود. سياسيون در بين ارامنه کم نبودند اما بيشتر گويا به اشتباه داخل سياست شده بودند. نمونه روشن اين اشتباه کاری، سروژ استپانيان بود که سر از حزب توده در آورد و محکوم به اعدام شد و برای رهايی از اعدام چه کارها که مجبور نشد بکند، در حالی که عاقبت معلوم شد او بيشتر اهل ادبيات بود تا سياست. ترجمه درخشان او از بچه های اربت آناتولی ريباکوف و داستان های چخوف نشان می دهد که او چه قابليتی برای کار فرهنگی داشت. کاری که متاسفانه خيلی دير به آن پرداخت.

اساسا ارامنه ايران بيشتر مردم فرهنگی بوده اند تا سياسی. آثار يرواند آبراهاميان محقق برجسته ايرانی مقيم آمريکا بهترين دليل اين امر است. اثر بزرگ او "ايران بين دو انقلاب" را می توان بارها خواند و آموخت. اما از اهل تحقيق و ترجمه که بگذريم در نويسندگی نيز ارامنه به نحو چشمگيری ظهور کرده اند. بهترين شان همين بعد از انقلاب با "چراغ ها را من خاموش می کنم" چراغ تازه ای در زبان فارسی افروخته است. زويا پير زاد پس از آن "عادت می کنيم" را به زبان فارسی اهدا کرد و بر تعداد آثار ارمنيان فارسی نويس افزود.

اهل هنرش که خيلی زيادترند. آنتوان سورگين عکاس بزرگ دوره قاجار چه عکس های خوبی از روزگار سپری شده برای ما به يادگار گذاشته است. دو سه سال پيش، نمايشگاه عکس های او در کاخ گلستان، نشان داد که با چه ديد عميقی به جامعه و زمانه خود می نگريسته است. به گمانم در همان مجلس بود که دريافتم نقاش برجسته آندره سورگين که در ايران بيشتر به درويش نقاش معروف است و صادق هدايت در ترانه های خيام آنهمه از او تعريف کرده، فرزند همين آنتوان سورگين عکاس بوده است. تابلوهای شاهنامه ای آندره سورگين معروف است. هنر از سرانگشتان اين پدر و پسر می ريخته است.

اگر حرفه پدر يعنی عکاسی را دنبال کنيم به نيکول فريدنی می رسيم که در روزگار ما عکس هايش همتا ندارد و چند کتاب خوب عکس چاپ کرده است. اما اگر سراغ هنر پسر يعنی نقاشی برويم، ارامنه نقاش های بزرگتری هم به جامعه ايران تقديم کرده اند. مارکو گريگوريان و کلارا آبکار شايد مشهورترين نام ها در اين زمينه باشند. نقاشان ارامنه مانند معماران و هنرپيشه های سينما و تآتر، تعدادشان آنقدر زياد است که در اين مختصر حتی نام بردن از همه آنها ممکن نيست.

مارکو گريگوريان که حالا در ارمنستان روزگار می گذراند اولين کسی بود که نقاشی کاهگل را در ايران باب کرد و آثار بازمانده نقاشی های معروف به قهوه خانه ای را گرد آورد و ارزش آنها را شناساند. همچنين کلارا آبکار که نام تابلوهايش باده عشق بود و انوشيروان و بزرگمهر و شکار بهرام و يوسف و زليخا. يا موضوع بعضی نقاشی هايش آرامگاه عمر خيام بود و عطار. از اين ايرانی تر که نمی توان بود.

حالا که صحبت هنرمندان است نمی توان از آربی آوانسيان ياد نکرد که با "چشمه" اش از سينماگران خوب، و با کارهای ديگرش از نام های درخشان پهنه تآتر و هنر ايران است. او زاده جلفای اصفهان است اما از سال ۵۸ مقيم فرانسه شده است. اينکه چند بار از جلفای اصفهان ياد کرديم نکته ای را به ذهن می آورد. در ايران جز اصفهان، دو شهر ديگر نيز يادآور نام ارامنه است. تبريز و اروميه. بخصوص اروميه که به شهر ارامنه شهرت دارد. دليل اين تداعی اين است که ارامنه ايران بيشتر در همين سه شهر ساکن بوده اند. با وجود اين به نظر نمی رسد جمعيت ارامنه تهران که بيشتر در محلاتی مانند مجيديه، بيست و پنج شهريور (هفت تير)، … ساکن اند کمتر از آن سه شهر باشد.

نام آربی آوانسيان يک آوانسيان ديگر را در خاطر زنده می کند. آرمن آوانسيان. داروخانه دار نيکوکاری که اين سالها يکی از روزنامه نگاران برجسته ايران نام و يادش را زنده کرده است. فقط با خواندن گزارش دکتر بهزادی مدير سپيد و سياه در کتاب شبه خاطرات می توان پی برد که اين ارمنی بی همتا چه مهری در دل مردمان رشت کاشته است. هر کس آن گزارش را نخوانده است بايد بخواندش تا عمق مهر و شفقت آدمی را که در جان آرمن آوانسيان لانه داشت دريابد.

پيش از رسيدن به پايان اين بخش حيفم می آيد نام دو تن را فراموش بگذارم. يکی ژوليت گورکيان که ورزشکار برجسته ای بود و چون در دانشکده خودمان – علوم ارتباطات اجتماعی – درس می خواند حضورش سبب می شد که هر سال دانشکده ما بين تمام دانشگاهها در رشته پرتاب ديسک و وزنه و نيزه اول شود. او جزو قهرمانان ملی ايران بود و در المپيک توکيو شرکت کرده بود.

ديگر نام کسی است که اين سالها در شمال ايران نام آور شده است. همه می دانند که در سالهای بعد از انقلاب، شمال ايران در ناحيه مازندران غربی، بيشتر به کشت کيوی اختصاص يافته، ميوه ای که تا پيش از انقلاب در ايران ناشناخته بود. می گويند کيوی کاری در ايران را ژرژ سرکيسيان باب کرد که اکنون در ناحيه متل قو (که پس از انقلاب نام سلمان شهر را برای آن برگزيده اند) باغ کيوی دارد. به هرحال او يکی از پيشگامان کشت کيوی در ايران است.

اما نام آخر. شايد مهمترين نامهايی که از ارامنه در تاريخ ايران ثبت شده نام يپرم خان و ميرزا ملکم خان ناظم الدوله باشد که هر دو در انقلاب مشروطه درخشيده اند. يپرم خان با دلاوری هايش و ميرزا ملکم خان با افکارش. او از روشنفکران برجسته ايران در زمان خود بود. برای نشان دادن اهميت او دو نقل قول از دو کتاب معتبر که در سالهای اخير منتشر شده اند کافی است. به نوشته ماشاء الله آجودانی در کتاب "يا مرگ يا تجدد"، ميرزا ملکم خان، پس از تشکيل دارالفنون در دوره ناصری، تا چندی بعد از مشروطيت ايران، نه تنها در صحنه سياسی ايران، بلکه در پهنه ادبيات جديد سياسی حضور فعال داشته است. او با نوشته ها و رساله ها و نشر مطالبی در روزنامه قانون هم در نشر افکار مربوط به قانون خواهی و مشروطه خواهی – آنگونه که او می فهميد يا تبليغ می کرد – موثر بوده است و هم در تحول نثر. "پيشقدمی و سرسلسلگی" او در اين مورد تا بدان درجه است که کسانی که در "خدمت و پيشرفت نثر ساده فارسی" ادعای پيشاهنگی داشته اند، "غالبا از سرچشمه تحريرات او سيراب شده اند".

جمشيد بهنام نيز در کتاب "ايرانيان و انديشه تجدد" يادآور شده است که ملکم از کسانی بود که مساله تجدد در ايران را مطرح کرده بود و "آشکارا از اخذ تمدن فرنگی بدون تصرف ايرانی" سخن می گفت. "ايجاد فراموش خانه نيز به همين منظور بود و ملکم در نظر داشت با کمک اعضای ليبرال آن ـ که گروهی از فارغ التحصيلان دارالفنون در ميانشان بودند – سازمان سياسی و اقتصادی کشور را بر طبق نمونه های اروپايی بازسازی کند".


۱ – زويا پيرزاد نويسنده چراغ ها را من خاموش می کنم هم دو رگه است؛ مادرش ارمنی و پدرش مسلمان است.

از مادام يلنا تا ويگن

Posted in armenia by armiks on 2009/04/17

http://www.bbcpersian.com

گلی ترقی داستان "گلهای شيراز" خود را اينطور شروع می کند: "مادام يلنا معلم رقص است و کلاسش در خيابان نادری جنب پيراشکی خسروی ست. در اين کلاس می توان تمام رقص های دنيا را ياد گرفت: باله کلاسيک با کفش های مخصوص روی نوک پا، رقص لزگی، ارمنی، ايرانی، عربی، رقص مدرن آمريکايی (به سبک فرد آستر)، آفريقايی، هندی، و رقص اسپانيولی با قاشقک های چوبی و بادبزن."

فضای داستان فضای سالهای ۱۳۳۲ است. "شهر شلوغ است – تظاهرات، بگير و ببند، تيراندازی، …." و راوی داستان می گويد که مادام يلنا که يک خانم ارمنی است کلاس رقص دارد، دخترش پيانو می زند و او می خواند:

"قر بيا دختر قر – ناز بيا دختر ناز"

در اينجا قصد پرداختن به مادام يلنا آوديسيان نيست که در استانبول زاده شد، در بلغارستان درس باله خواند، در جوانی به تبريز آمد، در ميان سالی وارد تهران شد و در اين شهر به کارهای هنری و کلاس های رقص پرداخت و سرانجام به آمريکا رفت و در سال ۱۳۷۹ در آنجا درگذشت. می خواهم با نقل همين يکی دو پاراگراف از داستان گلی ترقی بگويم ارامنه در هنرهايی چون رقص و موسيقی در ايران پيشگام و سرآمد بوده اند.

از پيشگامان رقص می توان از سرگيس جانبازيان ياد کرد که اولين هنرستان رقص را در سال ۱۳۲۰ در تهران تاسيس کرد. دخترش آناهيد جانبازيان به مدت دوازده سال هنرستان باله تهران را اداره کرد. مادام يلنا پس از اينان وارد تهران شد و کلاس های رقص داير کرد. بسيار کسان ديگر هم بوده اند که نمی توان در اين مختصر حتی فهرست وار از آنان ياد کرد.

از سرآمدان موسيقی می توان از لوريس چکناوريان نام برد، يا از مليک اصلانيان، يا ويگن که در موسيقی جاز ايران درخشيد. همه اينها نام های بزرگی هستند که يا شهرتشان سراسر ايران را گرفته، يا دست کم در بين اهل موسيقی نام های بلند آوازه ای هستند. اما يک نام هست که هرچند نام مشهوری است، اسمش هيچ به ارامنه نمی رود. در بين ايرانيان که تار از آلات اصيل شان است تار يحيی شهرت دارد. آنها که تار می خريدند بر اساس توصيه معلمان موسيقی اول دنبال تار يحيی می گشتند و اگر پيدا نمی شد دنبال تارهای ديگر می رفتند.

ميرزا يحيی خان تارساز از ارامنه جلفای اصفهان بود و نام اصلی اش هوانس آبکار. روی تارهای ساخت خودش يحيی امضا می گذاشت که نامی ارمنی نيست، اسم مستعارش بود. در بين موسيقی دانان ايران نام يحيی، تارهای خوب و تار خوب نام يحيی را تداعی می کند. هر اهل موسيقی که دنبال تار می گشته، ابتدا سراغ تار يحيی می رفته است. در اواخر دوره پهلوی ديگر تار يحيی پيدا نمی شد و اگر می شد قيمت آن چند برابر تارهای ديگر بود. تارهای يحيی مهمترين مارک در تارسازی ايران است. هوانس يا يحيی به نوشته سپنتا در ساختن تار "اعجاز می کرد" و تار يحيی "مشهورترين و گرانبهاترين تارهای دنيا" بود. يحيی خان "اوايل عمر نزد پدرش خاچيک نجار باشی کار می کرد و بعد در همان کارگاه پدرش روی تارهای ساخت خود ريزه کاری و تزئين می کرد". به نوشته سپنتا يحيی خان در حدود سال ۱۳۱۲ شمسی درگذشت.

پس از يحيی خان تارساز بايد از مليک اصلانيان ياد کنيم که در سال ۱۳۸۲ در تهران درگذشت. آهنگساز و پيانيست برجسته ای که در سطح جهانی مطرح بود. وی در سال ۱۲۹۴ ش. در تبريز چشم به جهان گشوده و آموزش پيانو را از همان شهر آغاز کرده بود. مليک اصلانيان در سال ۱۳۱۷ ش. در کنسرواتوار برلين تحصيل موسيقی کرد و بعدها استاد برجسته هنرستان عالی موسيقی شد. بسياری از موسيقيدانان تراز اول ايران شاگرد او بوده اند.

لوريس چکناواريان رهبر ارکستر سمفونيک تهران مهمترين نام در عرصه موسيقی اين گروه از ايرانيان است. او زاده بروجرد (۱۳۱۶ ش) و فارغ التحصيل هنرستان موسيقی تهران است. تحصيلات عالی موسيقی را در وين و ميشيگان در رشته رهبری ارکستر به پايان برده است. از ساخته های مهم او اپرای رستم و سهراب و خسرو و شيرين را می توان نام برد.

با وجود اين در موسيقی ايرانيان ارمنی، مشهورترين نام ويگن است که پس از انقلاب به آمريکا کوچ کرد و در همانجا درگذشت (۱۳۸۲ ش). صدرالدين الهی، روزنامه نگار و استاد روزنامه نگاری، در مرگ او گزارشی نوشت و ضمن آن به نکته ای اشاره کرد که مقصود تمامی اين گزارش است: "يک روزی بايد به ارامنه ايران، اين ايرانی ترين ايرانی ها که هنوز شاه دخترشان، بانوی ارمن، شيرين در بيستون معنی عشق را بر سنگ جاودانه کرده است بپردازم. ايران خيلی به اينها بدهکار است".

ويگن از وقتی نسل ما به ياد دارد به فارسی می خواند. من اصلاً خبر ندارم که او به زبان ارمنی هم ترانه ای خوانده است يا نه. او ايرانی بود و زبانش فارسی. نزد ما جز اسمش هيچ از ارمنستان نشان نداشت. او چندان ايرانی بود که وقتی اسب ابلق سم طلايش را زين می کرد، به ميان ايل می رفت و دختر خان را می خواست و ايلی می شد و می خواست سر بشکند يا تبرزين بردارد و به جنگ برود: "يا تبرزين وردارم/ نيمه شبون/ خونه شونو/ در بشکنم دربشکنم." (۱)

او ايرانی ترين ترانه های فارسی را برای ايرانيان خواند. باباکرم، شادوماد، و مانند آنها.

هر قدر ناز کنی ناز کنی باز تو دلدار منی
هر چقد عشوه کنی عشوه کنی تو گل بی خار منی
حالا ديگه مال منی
مال منی و يار منی
شيشه بابا را نشکنی

شايد از همه ايرانی تر لالايی هايش باشد:

لالايی کن مرغک من؟ دنيا فسانه است
هر ناله شبگير اين گيتار محزون
اشک هزاران مرغک بی آشيانه است

هرچند ويگن در آمريکا درگذشت اما او مانند همه آنها که بعد از انقلاب ناگزير وطن خود را ترک کرده بودند، ايران را ترک گفته بود. احتمالا اين حرف دکتر الهی درباره لوريس چکناوريان درباره ويگن بيشتر صادق است الا آنکه ويگن در همدان به دنيا آمده بود نه بروجرد: "لوريس چکناوريان همبازی دوران کودکی همسرم، همين آخری ها يک روز به او گفت که همچنان کودک بازيگوش کوچه های خاک آلود بروجرد است، حتی اگر در اپرای سانفرانسيسکو يا مترو پوليتن نيويورک باشد".


۱ – ترانه اسم ابلق سم طلا از ساخته های نوذر پرنگ شاعر معاصر است.

پيشگامی ارامنه در آموزش

Posted in armenia by armiks on 2009/04/17

http://www.bbcpersian.com

 

تاسيس دانشگاه از همان آغاز با نام ارامنه عجين است. بسياری نخستين دانشگاه ايران را دارالفنون می دانند. دارالفنون به معنی امروزی کلمه دانشگاه نبود اما هسته اصلی دانشگاه را در خود داشت. زيرا از جنس مدارس سنتی ايران نبود. مدرسه ای غير دينی بود که در آن پزشکی و مهندسی و زبان خارجه به شيوه امروز تدريس می شد.

به عنوان اين نامه که اميرکبير نوشته است توجه کنيد: "عاليجاه ذکاوت و فطانت همراه، زبدة المسيحيه موسيو جان داوود مترجم اول دولت عليه ايران … "، اين خطاب اميرکبير به مسيو جان داوود ارمنی است که به عنوان نماينده اميرکبير و با سمت سفير فوق العاده ناصرالدين شاه به اتريش رفت تا معلمان و استادان دارالفنون را انتخاب و استخدام کند. اگرچه تا مسيو جان داوود کار استخدام معلمان را به سامان برساند درباريان کار امير را يکسره کرده بودند، و او به همراه معلمانی که استخدام کرده بود، زمانی به تهران بازگشت که دو روز قبل از آن امير کبير را در حمام فين رگ زده بودند. همانطور که در خطاب اميرکبير آمده جان داوود مترجم اول دولت ايران بود.

بعدها دکتر بازيل ارمنی در همان دارالفنون شروع به تدريس طب فرنگی کرد. تا پيش از دارالفنون طب رايج در ايران طب سنتی بود و از شروع کار دارالفنون طب امروز جای طب سنتی را گرفت. طب امروز را در مقابل طب سنتی، طب فرنگی نام نهاده بودند. دکتر بازيل ارمنی که در انگلستان تحصيل کرده بود، توسط مخبرالدوله وزير علوم، به جای دکتر آلبو (آلمانی) برای تدريس طب دعوت شد و بيست و پنج سال به اين کار پرداخت.

دانشگاه تهران نيز که نخستين دانشگاه ايرانی به معنی اروپايی کلمه است، هيچگاه از ارامنه خالی نبوده است. به غير از دانشگاه تهران، دانشگاههای تبريز، صنعتی، ملی (شهيد بهشتی) صنعت نفت آبادان و بويژه اصفهان، استادان ارمنی بسيار داشته اند. دانشگاه اصفهان از اين نظر شايد سرآمد دانشگاههای ديگر باشد. در همين دانشگاه بود که برای نخستين بار رشته آرمنولوژی (مطالعات ارمنی) داير شد که بعدتر در سال ۱۳۵۰ به دانشکده آرمنولوژی ترقی کرد.

ارامنه در پذيرفتن آموزش و ايجاد مدارس از ديگر ايرانيان همواره آمادگی بيشتری داشته اند. ميرزا حسن خان رشديه که برای تاسيس مدارس به سبک امروز در ايران قرن نوزده به جان کوشيد، نخستين مدرسه خود را برای بچه های ايرانی در ايروان داير کرد. او که مرد زيرکی بود هنگامی که ناصرالدين شاه از سفر فرنگ باز می گشت، به دست بچه های مدرسه خود در ايروان، پرچم هايی داد تا سر راه شاه بايستند و برای او ابراز احساسات کنند.

ناصرالدين شاه از اين ابراز احساسات خوشش آمد. پياده شد و به داخل مدرسه رفت. ميرزا حسن خان که چنين اتفاقی را پيش بينی می کرد، از قبل خود را آماده کرده بود. چندی در فوايد ايجاد مدارس سخن گفت و از شاه خواست که اجازه دهد چنين مدارسی در ايران تاسيس شود. شاه چنان تحت تاثير سخنان ميرزا حسن خان قرار گرفت که دستور داد پا در رکاب کند و همراه شاه عازم تهران شود. ميرزا حسن خان چنين کرد اما تا به نخجوان برسند رنود و مخالفان زير پايش را خالی کرده بودند.

هنگامی که کالسکه شاه از نخجوان حرکت کرد، او را بر جا گذاشتند به اين بهانه که ساعتی ديرتر و با ديگران حرکت خواهد کرد. اما در واقع زندانی اش کرده بودند. ميرزا حسن ناگزير به ارمنستان گريخت و کار مدرسه اش را از سر گرفت. بعدها البته کارهای بزرگی در زمينه آموزش در ايران کرد و مدارس بسياری بنا نهاد که موجب خوشنامی او در ميان روشنفکران شد. چنانکه نيما درباره او می گفت "ياد بعضی نفرات خوش دلم می دارد" اما هر بار که مدرسه ای بنا می گذاشت، طلاب و متحجران با بيل و کلنگ می ريختند و مدرسه اش را ويران می کردند و بچه های مدرسه اش را کتک می زدند. ميرزا حسن خان از تهران به مشهد می گريخت و چون در مشهد مدرسه اش را خراب می کردند به تبريز می رفت و از آنجا به تهران. اين کشاکش سالها ادامه داشت و سرانجام موفق شد در تهران، تبريز و مشهد مدارسی داير کند و بنای آموزش دبستانی را در ايران بگذارد.

هر چه ايجاد مدارس در بين ايرانيان مشکل بود و با مخالفت های بسيار مواجه می شد، در بين ارامنه ايران اين کار به آسانی صورت می گرفت. آنان به دلايل مختلف برای نو شدن و معاصر شدن آماده تر بودند. نخستين مدارس ارامنه بسی زودتر از کوشش های ميرزا حسن خان پا گرفت. حتی در ۱۲۳۷ ش (۱۸۵8 م) اولين مدرسه دخترانه ارامنه در ايران تاسيس شده بود و اين کار ادامه يافت.

پس از دوران قاجار، در دوران رضاشاه نيز ارامنه در ايجاد مدارس سهم بسزايی داشته اند. نام مدرسه برسابه را گويا همه نسل های پيش از انقلاب شنيده باشند. برسابه هوسپيان يک بانوی ارمنی و زاده چهار محال بختياری بود که از يک سالگی به همراه خانواده اش ساکن تهران شد. او نخستين کودکستان ايرانی را در سال ۱۳۰۹ ش (۱۹۳۰ م) با مجوز رسمی وزارت فرهنگ در تهران تاسيس کرد.

بعدها، برسابه، دبستان و دبيرستان خود را هم به کودکستان افزود. آموزش در مدارس برسابه نيز از ابتدای کار به زبان فارسی بود. روايت درس خواندن در مدارس برسابه به قلم بعضی، از جمله دکتر صدرالدين الهی، روزنامه نگار و استاد روزنامه نگاری، در زمينه کودکستان برسابه، گويای تلاش های ارزنده اين بانوی ارمنی است. اين مدارس از نامدارترين مدارس ايران پيش از انقلاب به شمار می رفتند. متاسفانه مدرسه های برسابه بعد از انقلاب تعطيل شد و برسابه هوسپيان اواخر عمر خود را نه در ايران که در امريکا سپری کرد و در سال ۱۳۷۸ شمسی در آن کشور بدرود حيات گفت.

برسابه هوسپيان يک بانوی ارمنی و زاده چهار محال بختياری بود که از يک سالگی به همراه خانواده اش ساکن تهران شد. او نخستين کودکستان ايرانی را در سال ۱۳۰۹ ش (۱۹۳۰ م) با مجوز رسمی وزارت فرهنگ در تهران تاسيس کرد

جالب است که در دوره رضاشاه که ايجاد مدرسه به معنای وسيع کلمه در ايران جدی شد، چندی مدارس ارامنه را تعطيل کردند. دستور رضاشاه به عنوان ممنوعيت استفاده از زبان های خارجی در مدارس صادر شده بود و در آن دوره (بعد از ۱۳۱۵ ش) حتی از چاپ کتاب و اجرای تآتر به زبان ارمنی جلوگيری می کردند اما اين جلوگيری ها، مانع آموزش کودکان به زبان ارمنی نشد.

برای مقابله با اين وضع، ارامنه ايران بطور وسيعی در برگزاری کلاس های خصوصی و غير رسمی کوشيدند و از اين راه توانستند آموزش کودکان را ادامه دهند و نگذارند آموزش به زبان مادری شان تعطيل شود.

به غير از مدرسه برسابه شايد ياد کردن از نام چند مدرسه ديگر ارامنه که پيش از انقلاب فعاليت می کردند و در تهران شهرتی داشتند، ضرورت داشته باشد. مدرسه مريم، کوشش، مهرجردن، گلبنگيان، رستم و …

مطلب زير خاطرات خانم سيمين زرنگار (زنی مسلمان) است که در دوران نوجوانی و جوانی از نزديک با ارامنه ايران در ارتباط بوده است:

Posted in armenia by armiks on 2009/04/17

سيمين زرنگار

نوستالژيای ارامنه

 


تهران تنها ساخت و سازش نيست که تغيير کرده، فقط کوچه ها و خيابان ها و باغ ها و خانه های زيبای قديمی اش نيست که گم شده، ساکنانش هم تغيير کرده اند و خيلی هاشان گم شده اند و بيشتر از همه اقليت های مذهبی که در اين ميان جای خالی ارامنه محسوس است چرا که خونگرم تر از ديگر اقليت ها بوده اند و با ديگر ايرانيان بيشتر حشر و نشر داشته اند.

حالا اگر يکی از هم نسلی های ما، ميانسالان امروز، يک روز تعطيل راه بيفتد و گشتی در مکان های معروف بيست و پنج شش سال پيش پايتخت بزند، کم و بيش چيزی از گذشته نمی يابد – نه آن معماری، نه آن فضا و نه آن تيپ آدم ها حالا گيريم به روزشده! و اين گذشته نابود شده آنگاه بيشتر احساس می شود که سری به محله هايی بزنی که ازدحام ارامنه در آن جاها بيشتر بوده است؛ جاهايی مثل چهارراه کالج، عزيزخان، خيابان جامی، نادرشاه و خيلی جاهای ديگر. حالا ما مانده ايم و انبوهی خاطرات پا در هوا مانده از شهر و مردمانی که گم شده اند. در سايه روشن های اين خاطرات چهره های ارمنيان کم نيست، و آنچه هست همه دلپذير و دوست داشتنی است.

اول بار که با واژه ارامنه آشنا شدم تازه چند ماهی بود که به کودکستان می رفتم، و اين پيش از اوج گرفتن نهضت ملی شدن نفت و زمامداری دکتر مصدق بود. يک روز سرد دی ماه که برف به شدت می باريد، خواهر بزرگم که دانش آموز سيکل دوم دبيرستان بود، مرا با خود به خانه دوستش " اما" برد. عيد کريسمس بود و جشن سال جديد ميلادی و ما برای تبريک سال نو می رفتيم.

در که گشوده شد يک سگ سفيد پشمالوی بزرگ با پوزه براق سياه ظاهر شد، عين سگ های اسباب بازی فروشی ها! و بعد صورت گرد و سفيد و خندان دختری جوان با موهای بور در چارچوب در درخشيد و از همان لحظه مهر ارامنه به دلم افتاد. از سرسرای همکف به طبقه دوم که اتاق پذيرايی در آن بود رفتيم و ميز عيد نوئل را ديدم، پوشيده با روميزی تور کتان سفيد و نظيف، و لبريز از انواع شيرينی ها و شکلات هايی که عاشق شان بودم. "ايريس" (نوعی تافی) هم در گوشه ميز چشمک می زد! تصوير نقاشی شده مريم بر ديوار بود و شاخه بزرگ سراسر تزئين شده کاج در گوشه اتاق پذيرايی در کنار پنجره رو به خيابان می درخشيد. "اما" با شور و هيجان و با ته لهجه بامزه ای مرتب حرف می زد و می خنديد و سگ سفيد پشمالو در زير ميز در آمد و شد بود. گرمای دلپذيری آميخته با عطر خوشبوی "اما" در فضا موج می زد و برف در آن سوی پنجره همچنان می باريد. "اما" ايريس را جلويم گرفت و من يکی برداشتم و او لپم را با مهربانی کشيد…

به دبيرستان که رفتيم، در هرکلاسی معمولا يک، دوسه نفری از شاگردان ارمنی بودند. دوستان همکلاسی يکی ديگر از خواهرانم – ناديا، لوديک، هلن – همه شان خوشگل و بی رنگ و ريا بودند. در دبيرستان رضاشاه کبير(نوربخش) که من در آن دوره دبيرستانم را گذراندم، نمی دانم در مجموع چند نفر از دانش آموزان ارمنی يا آسوری يا کليمی و يا زرتشتی بودند، اما می دانم که شمار ارمنی ها بيش از همه بود و زرتشتی ها کمتر از همه. در ميان دبيرها بيشتر دبيرهای زبان ارمنی بودند. دبير انگليسی ما که ميس لوسی صدايش می زديم، يک خانم چهل پنجاه ساله ارمنی بود. بچه ها می گفتند قبلاً بسيار زيبا بوده – از کجا فهميده بودند اين فضولباشی ها؟! – اما گويا مردی را که دوست می داشته ترکش کرده و او به علت غم و غصه بسيار دچار عارضه گواتر شده و زيبايی اش را از دست داده است.

ميس لوسی در آپارتمانی در يک ساختمان بزرگ قديمی در چهارراه کالج – نزديک مدرسه مان – زندگی می کرد. معلم خوبی بود اما در آن سال ها کی درس انگليسی را جدی می گرفت! يک عده که معلم خصوصی داشتند و زبان شان تکميل بود، بقيه هم يا کلاس شکوه می رفتند و لک و لوکی می کردند و يا اصلا اهل درس نبودند و آخرسال از تک ماده استفاده می کردند. به اين ترتيب ساعت های زبان، ساعت تفريح بود به ويژه که ميس لوسی هم سربه سر بچه ها نمی گذاشت. او جلوی کلاس اسنشل اش (Essentials) را می خواند و دخترها هم، دو به دو، همهمه می کردند و کلاس را می کردند عين لانه زنبور.

در سال های نوجوانی بيشتر نيازهای قرتی گری های دخترانه مان را از خيابان منوچهری که بيشتر مغازه دارهايش ارامنه بودند تامين می کرديم، از کفش کشی گرفته تا کتاب بندهای چرمی و اگر اهل ورزش بوديم، راکت تنيس و پينگ پنگ و از اين جور چيزها.

تازه حومه نشينی در تهران باب می شد و خيلی جاها که امروز داخل تهران است، آن روزها حومه به حساب می آمد. اين بود که راه خانه به مدرسه دراز بود و ظهرها خيلی از بچه ها در مدرسه می ماندند. شاگردهای مرتب و منظم و سربه راه معمولا ناهارشان را از خانه با خود می آوردند و ظهر در آشپزخانه سالن غذاخوری مدرسه گرم می کردند و مثل بچه آدم می نشستند پشت ميز بلند و در کنار ديگر بچه های سربه راه ناهارشان را صرف می کردند.

اما ما بچه های نه چندان منظم و مرتب و نه چندان سربه راه ظهرها برای صرف ناهار می زديم از مدرسه بيرون و يا از چهارراه يوسف آباد ( خيابان شاه – تقاطع حافظ ) از يکی از دو ساندويچ فروشی که روبه روی هم بر دو نبش جنوب غربی و جنوب شرقی چهارراه قرار داشتند و صاحبان هردو ساندويچ فروشی ارمنی بودند، ساندويچ می خريديم و به مدرسه باز می گشتيم و در محوطه پشتی مدرسه بر روی پله های سنگی و در کنار درخت های کاج بلند می نشستيم و ناهار خوران باصفايی راه می انداختيم بويژه در فصل بهار و يا با کمی پياده روی همراه با خنده و شوخی به ساندويچ فروشی معروف آندره در خيابان پهلوی بالاتر از چهار راه اميراکرم می رفتيم و ساندويچ ترو تميز و پرو پيمانی صرف می کرديم. صاحب و کارکنان آندره همه ارمنی بودند. برای آن دسته از دخترهای دبيرستان "رضاشاه کبير" که اهل دوست پسر و اين بساط ها بودند معمولا" اتراق کردن در "آندره" هم فال بود هم تماشا؛ هم ناهارشان را می خوردند، هم دوست پسرشان را که اغلب از شاگردان مدرسه البرز بودند ملاقات می کردند و به واقع آندره محل راندوو هم بود.

در آن سال ها هرجا که بوی خوش قهوه بود، ارامنه هم بودند. يکی از آن جاها بين چهارراه يوسف آباد و کالج بود نرسيده به سفارت شوروی؛ يک مغازه کوچک و تميز و با يکی دوتا ميز وصندلی. صاحبش ارمنی بود و قهوه و شکلات می فروخت و گاهی هم برای مشتری های خاص خودش قهوه دم می کرد. در خيابان نادری نرسيده به چهارراه اسلامبول هم هميشه بوی دل انگيز قهوه در فضا پخش بود، روبه روی ديوار سفارت انگليس را می گويم، آن جا هم مغازه کوچکی بود، بعد از کافه نادری، که قهوه و شکلات می فروخت و ايريس هايش حرف نداشت.

هرسال نزديک ژانويه که می شد در خيابان حافظ کنار ديوار سفارت شوروی، يکسره پوشيده از شاخه های بزرگ کاج می شد برای کريسمس. و ما اواخر آذرماه که به مدرسه می رفتيم با ديدن کاج های تازه به ياد کريسمس می افتاديم.

کوچه نوبهار خيابان نادری که کوچه مسيحا بود؛ کليساها، مدرسه های ارمنی و باشگاه آرارات و تمام کوچه ارمنی نشين. کوچه شيروانی هم، مثل نوبهار بود. توی اين کوچه يک زن بلند بالای ارمنی يود به نام اولينگا که فال قهوه می گرفت، آن هم چه فالی! شکل کولی ها بود با موهای مشکی و مجعد و بلند و گوشواره های حلقه ای طلا. در يک خانه قديمی زندگی می کرد، با حياط کم و بيش وسيع و خانه ای که به جای راهرو يک ايوان از جلوی رديف اتاق ها می گذشت و چند پله بالاتر از سطح حياط بود. يک اتاق بزرگ را مثل مطب پزشکان با تعدادی صندلی به صورت اتاق انتظار درآورده بود و در اتاق پهلويی خودش فال می گرفت. مشتری ها به نوبت وارد اتاق می شدند. به پول سال چهل يادم هست که از بابت فالش پول کمی نمی گرفت. من با چند دوست همکلاسی در حال و هوای دخترانه مان يک بار سری به اولينگا زديم. تابستان بود و ما سه نفر بوديم. من بودم و رعنا و مريم. اول فال رعنا را گرفت و به محض ديدن فنجان گفت شما سه تا خواهريد و پدرتان هم نظامی است. رعنا باچشم های سياه که از حيرت فراخ شده بود به اولينگا نگاه می کرد… کاملاً درست گفته بود.

سال های مدرسه هم گذشت و عده ای از بروبچه ها از سد کنکور گذشتند و به دانشگاه تهران رفتند و آن عده که بی خيال تر بودند و به قول معروف چندان خر نزده بودند، يا شوهر کردند و به خانه بخت رفتند – در هيجده سالگی – يا به دانشگاه ملی که در سال های اول تاسيس از روی معدل دانشجو می گرفت و کنکوری در کار نبود. من هم که اصولا خودم را برای درس نمی کشتم، سر از دانشگاه ملی درآوردم اما نامزدم دانشجوی حقوق دانشگاه تهران بود و راندووهای ما هم در کافه ليلا نرسيده به چهارراه وصال و تقريبا چسبيده به سينما ديانا.

در دو سمت سينما ديانا که امروز به سپيده تغيير نام يافته، دو کافه قرار داشت. از دانشگاه تهران که به سمت شرق می آمدی، نرسيده به ديانا کافه کاليفرنی بود که بيشتر پاتوق روشنفکران بود. از سينما ديانا که رد می شدی به کافه ليلا Leela می رسيدی که صاحبش ارمنی بود و محل ملاقات دخترها و پسر های جوان با دوستان شان. کافه ليلا بسيار بلند و نسبتا باريک بود طوری که ميزها پشت سر هم در يک رديف، شايد هشت تا ده رديف چيده شده بودند. فقط در رديف آخر بود که دو ميز در کنارهم با فاصله ای اندک جای داشت. دور هر ميز که مربع و چوبی بود سه چهارپايه چرمی رنگی، قرمز يا نيلی چيده شده بود و يک ضلع ميز چسبيده به ديوار بود. در سمت ديگر به موازات ميزها، يخچال صندوقی و ويترين شيرينی جات قرار داشت. گارسون ها که دو تن بيشتر نبودند از ارامنه بودند و فوق العاده تميز و با نزاکت. کت کتانی سفيد و شلوار مشکی به تن می کردند که همواره از پاکيزکی می درخشيد و مشتريان می ديدند که با چه وسواس و احتياط و با دستکش آب پرتقال می گيرند.

در آن سال ها کافه ليلا پاتوق معرکه ای بود. مشتريانش بيشتر آن هايی بودند که سال ها هفته ای يکی دوبار به آن جا آمد وشد داشتند. صاحب ارمنی کافه که مرد بلند قد و درشت استخوانی بود همواره در کافه حضور داشت و گاه بر سر ميز مشتريان منتظر می نشست و با آن ها صحبت می کرد. يک بار که من به انتظار نشسته بودم، آمد و روبه رويم نشست و شروع به صحبت کرد. می گفت که سال ها در آمريکا زندگی کرده است و بعد عکسی از کيف بغلی اش درآورد و نشانم داد. در عکس صاحب کافه دست در گردن يک زن جوان بسيار زيبا با موهای بور و چشمان روشن ديده می شد. توضيح داد که آن زن دوست دخترش بوده است.

کافه ليلا پس از انقلاب تعطيل شد و بيست سال تمام خاک خورد. چندسال پيش يک روز که به تصادف از آن جا رد می شدم ديدم که کافه را برای فروش گذاشته اند و در آن سوی شيشه کثيف و پر غبار چهره تکيده مرد ارمنی را ديدم که به خيابان زل زده بود. يک لحظه به سرم زد که در را بازکنم و بروم تو و سلام و عليک کنم. اما به خودم آمدم: نه، اين ديگر آن کافه ليلا نيست و آن مرد ديگر همان مردی نيست که تصويرش را درکنار آن دختر آمريکايی ديده بودم. ما نابودی را به صورت مرحله ای ناگزير در پروسه تداوم زندگی نديده ايم، ما ابتدا قطع و گسست را در اوج زيستن و زنده بودن ديده ايم و ناگهان پس از گذشت سال ها به يکباره آن پديده را در هيئت مرگ يافته ايم.

لباس عروسی ام را مادام ژانت دوخت. يک زن خوش خلق و مهربان و يک خياط خوش دست. خانه اش در خيابان شاهرضا بود، بالاتر از چهارراه کالج توی يک کوچه باريک. مادام ژانت خياط بی نظيری بود. لباس هايی که می دوخت، شانه های افتاده را متوازن، قد کوتاه را اندکی بلندتر و آدم چاق را باريک تر نشان می داد. آن چنان نقص های اندام را می پوشاند که مشتری پس از آماده شدن لباس، در مقابل آينه قدی سالن مادام از اندام تصحيح شده اش حيرت می کرد.

مادام ژانت در همان سال های چهل به آمريکا مهاجرت کرد.

سال های جوانی بود و آراستگی يک نياز طبيعی. بنابراين اگر کيف و کفش خوش دوخت از آخرين ژورنال های مد و آن هم با چرم اعلا و در عين حال راحت و سبک می خواستی بايد يک راست نزد کفاش های معروف می رفتی که شايد بيشترشان ارمنی بودند. يکی از آن ها اديک بود؛ کفاشی اديک اوايل خيابان ويلا قرار داشت. کفش های دوخت او از نظر زيبايی و راحتی حرف نداشت و کيف هايش آن چنان باظرافت و از بهترين چرم ها دوخته می شد که نگاه ها را به خود جلب می کرد.

در همان سال های چهل يک روز اديک بساطش را جمع کرد و رفت. وسوسه اتحاد جماهير سوسياليستی و حکومت پرولتری دامن او را هم گرفته بود. می گفت می روم به جمهوری ارمنستان، وبه جای اين همه کار، روزانه هشت ساعت در کارخانه توليد کفش کار می کنم، بچه هايم در مدرسه خوب درس می خوانند و من اوقات فراغتم را صرف خانواده ام می کنم. نمی دانم سرنوشت او چه شد؟ به سراب کشور شوراها در همان سال ها پی برد يا ماندگار شد و بر او آن رفت که بر ديگر سراب زدگان.

ارامنه به درستکاری و کارآمدی معروف بودند. نوريک، تعمير کار اتومبيل را به ياد می آورم که می توانستی اتومبيل ات را با خيال جمع به دستش بسپری و مطمئن باشی که سالم و بی عيب و نقص و تر و تميز تحويلش می گيری. اما حالا از آن ها جز خاطره ای برجا نمانده است. بعد از انقلاب از جمعيت آنها در ايران کاسته شد اما اين اصل ماجرا نبود، اصل ماجرا چيزهای ديگری بود، خيلی چيزهای ديگر. يکی اش محض نمونه اخطاری بود که بر سردر قنادی ها، ساندويچی ها و مغازه های مواد غذايی ارامنه، نصب کرده بودند. ويژه اقليت ها! تا مومنان بدانند که نجس اند! نوشته ای تحقير آميز نه برای ارامنه که بزرگ بودند، برای ما مسلمان ها که در آخر قرن بيستم به هموطنان ديگرمان چنين نگاه می کرديم. خوشبختانه بعد از چند ماه متوجه شدند و برداشتند اما بايد گفت که ما با آن ها خوب تا نکرديم، ما که نه، دست اندر کاران.

خيلی چيزهای ريز و درشت ديگر هم هست اما بد نيست يک چيز را هم از آن سال های دور اضافه کنم و آن خاطره معلم موسيقی مان در دوره ابتدايی است؛ مسيو قطانيان، که هميشه بفهمی نفهمی کمی مست بود و شنگول و سردماغ. تا وارد کلاس می شد ويلونش را از جعبه اش درمی آورد و می گذاشت برشانه چپ، سرش را کج می کرد و آرشه را می کشيد: ای ايران، ای مرز پرگهر… و ما می خوانديم؛ خارج از نت، يکی زير و يکی بم… البته گاه گداری هم يکی از ترانه های معروف روز را می زد وکيفورمان می کرد…

حالا از آن همه چه مانده است جز دلتنگی های ويران و حسرت آلود؟

يادگارهای معماران ارمنی در تهران

Posted in armenia by armiks on 2009/04/17

تهران بهترين بناهای خود بويژه در ناحيه مرکزی شهر را که هنوز ديدنی ترين ناحيه شهر است، وامدار ايرانيان ارمنی است.

در اين ناحيه به غير از ميدان حسن آباد که با آن معماری دلپذير هنوز از شکيل ترين ميدان های شهر است، چند عمارت زيبای ديگر نيز وجود دارد که عبارتند از ساختمان پست، کاخ دادگستری، کاخ گلستان، بنای وزارت خارجه، بانک سپه، بانک ملی شعبه مرکز، باشگاه افسران، موزه ايران باستان، کاخ مرمر و شايد چند عمارت ديگر.

همه اين عمارت ها به استثنای کاخ گلستان (از کارهای دوره قاجاريه) و موزه ايران باستان که طراح آن آندره گدار بوده است، کار ايرانيان ارمنی است. اگر اين مجموعه را از وسط شهر تهران برداريم چيزی جز کوچه پسکوچه های کم ارزش باقی نخواهد ماند.

ميدان حسن آباد که بعدها يک ضلعش را بانک ملی خراب کرد، ولی با همان سه ضلع باقی مانده اش، يادآور معماری اروپايی است، کار قليچ باقليان است (که عمارت شهربانی را هم ساخته است) اما مهندس محاسب آن، معمار برجسته ايران لئون تادوسيان بوده است. کسی که کاخ مرمر را هم به پايان برد. داستان کاخ مرمر از اين قرار است که نقشه کاخ را آنطور که استاد حسين لرزاده برای مسعود نوربخش نويسنده کتاب "تهران، به روايت تاريخ" تعريف کرده است، (و ما اينجا از قول آقای نوربخش نقل می کنيم) خود رضاشاه داده بود اما معمارانی که دست اندرکار ساخت آن بودند خيلی زود از کار اخراج شدند و ادامه کار به دست لئون تادوسيان داده شد و به سرانجام رسيد. تادوسيان زاده تهران بود.

عمارت عالی پستخانه را الگال گالستيانس، زاده جلفای اصفهان، ساخته است؛ بنای اين عمارت در سال ۱۳۰۷ شمسی به مناقصه گذاشته شد و نيکلای مارکف، معمار گرجی، برنده آن شد، اما ساخت آن به دست گالستيانس انجام گرفت. عباس مسعودی که در سال ۱۳۱۳ شمسی گزارشی از عمارت پستخانه در روزنامه اطلاعات نوشته، الگال گالستيانس را سازنده آن معرفی کرده است. استاد لرزاده نيز روايت کرده است که عمارت پست، کار الگال گالستيانس است.

ساختمان وزارت خارجه در ميدان مشق نيز کار دو تن از معماران ارمنی است. طرح آن را گابريل گوريکيان داد. کسی که در استانبول زاده شد و همان سال (۱۹۰۰ م) خانواده اش از بيم سخت گيری هايی که بر ارامنه در آن ديار شروع شده بود و به آوريل ۱۹۱۵ ختم شد، به ايران آمدند و او را به ايران آوردند. تا ده سالگی در ايران ماند. چند سال ابتدايی را در تهران خواند، تابعيت ايرانی گرفت و آنگاه راهی اروپا شد و زمانی که به دعوت رضاشاه به ايران بازگشت، معماری با شهرت جهانی بود.

گوريکيان در بازگشت تنها چهار سال در ايران ماند (۱۳۱۲ تا ۱۳۱۶) و باز راهی اروپا و آمريکا شد اما در آن چهار سال يادگارهايی از خود بجا گذاشت که تا قرن ها نام او را به عنوان يک ايرانی – چنانکه خود می خواست – برقرار نگه می دارد. طرح ساختمان وزارت خارجه را او داد، و هم ميهن ديگرش، الگال گالستيانس ساختش را به عهده گرفت. آن دو به اتفاق بنايی پی نهادند که هنوز از بهترين و کارآمدترين بناهای ناحيه مرکزی شهر تهران است. طرح کاخ دادگستری را نيز که از مهمترين بناهای دوره رضاشاه است، گابريل گوريکيان داد.

علاوه براين از او طرح ساختمان وزارت صنايع را در کنار کاخ گلستان و چند ويلا را که همان اول ورودش به تهران، به او سفارش شده بود داريم اگرچه نمی دانيم امروزه وجود دارند يا در تخريب های مدام شهر تهران از دست رفته اند؛ ويلاهای پناهی، خسروانی، نظام مافی، ملک اصلانی و فيروز.

گابريل گوريکيان به همراه دو معمار ديگر از برجسته ترين ها در دوره خود بوده اند. آن دو تن ديگر پل آبکار و وارطان هوانسيان نام دارند.

ساختمان مرکزی بانک سپه در ميدان توپخانه و مهمانخانه دربند و طرح هتل فردوسی و هنرستان دختران در خيابان سوم اسفند (سرگرد سخايی) و کاخ اختصاصی (شهناز پهلوی) کار وارطان هوانسيان (زاده تبريز) است و ايستگاه راديو (بی سيم پهلوی) و مدرسه ناشنوايان باغچه بان و بسياری از ادارات دارايی شهرستانها کار پل آبکار (زاده تهران). اينان هريک حدود نيم قرن به ايران خدمت کرده اند، و بناهای ساخت آنان تنها به همين تعداد که نام برديم محدود نمی شود.

در کنار اينان بايد از يک ارمنی نامدار ديگر ياد کنيم؛ اوژن آفتانديليانس، زاده تبريز به سال ۱۲۹۲ خورشيدی، که تالار فرهنگ و دبستان فردوسی (اداره آموزش و پرورش کنونی استان تهران) و وزارت فرهنگ و هنر (اکنون وزارت ارشاد اسلامی)، و ساختمان اوليه فرودگاه مهرآباد و کليسای سرکيس مقدس (کريم خان نبش ويلا) و دبيرستان نوربخش (رضاشاه کبير) همه از يادگارهای اوست.

در بين ساختمان های مدرن امروز تهران نيز، بنای تالار رودکی، سينما متروپل، سينما گلدن سيتی، سينما نياگارا، سينما ديانا و سينما کريستال را ارامنه ساخته اند. تالار رودکی از بهترين و امروزی ترين بناهای شهر، کار همان اوژن آفتاندليانس است. سينما گلدن سيتی را هم که امروز سينما فلسطين نام دارد، او ساخته است. سينماهای متروپل، کريستال، ديانا از ساخته های وارطان هوانسيان است اما سينما نياگارا ساخته پل آبکار است.

معماران ارمنی نه تنها بناهای مهم شهر تهران که بسياری از بناهای مهم شهرهای ديگر را هم طراحی کرده و ساخته اند. تبريز يک خيابان اصلی دارد که قبلا پهلوی نام داشت و امروز نامش امام خمينی است. اين خيابان را اوديس اوهانجانيان طراحی کرد؛ معماری زاده ايروان که پس از الحاق ارمنستان به شوروی به ايران آمد.

ذکر يادگارهای ارامنه در تمام شهرها اين گزارش را دراز خواهد کرد. همين نمونه ها کافی است اما قلم برای دادن يک نمونه ديگر بی طاقتی می کند و آن شهر قم است. شعبه مرکزی بانک ملی، مصلای شهر و پايانه اتوبوس ها، دانشکده پزشکی و شايد بناهای ديگر هم حاصل فکر و نقشه مهندس گورگين است که نام اصلی اش گورگن پيچيکيان است؛ معماری متولد ولگاگراد که از هفده سالگی به ايران آمد و تا پايان در ايران زيست و در ايران به مهندس گرگين شهرت داشت.

ژانت لازاريان که اطلاعات مربوط به بناهای قم از کتاب او "دانشنامه ايرانيان ارمنی" استخراج شده می نويسد "در سده اخير بيش از يکصد و پنجاه معمار ارمنی در ايران مشغول کار بوده اند يا از اين کشور برخاسته اند و در خارج از آن به فعاليت پرداخته اند". در همان کتاب می خوانيم که مهمانخانه رامسر و همچنين کاخ رامسر کار مهندس معمار هوانس غريبيان است.

کليساهای ايران نيز که از آن سوی آذربايجان تا اصفهان پراکنده اند و از آثار مهم تاريخی و مذهبی ايران به شمار می روند طبعا کار دست ارامنه ايران است. ژانت لازاريان می نويسد: "در هيچ کدام از کشورهای جهان (به غير از ارمنستان) معماری ارمنی همچون ايران رشد نکرده است و تنها در جلفای اصفهان در حال حاضر سيزده کليسا داير می باشد. کليساهای ديگری نيز در شهرهای تهران، قزوين و غيره ساخته شده اند که از نظر معماری – مهندسی دارای ارزش شايسته ای می باشند. در هر نقطه از کشور ايران که ارامنه سکونت دارند حد اقل يک بنای تاريخی ارزنده بنا شده است و ناگفته نبايد گذاشت که امروز تمامی اين بناها توسط ميراث فرهنگی و با همکاری مهندسان ارمنی در حال مرمت هستند و از حمايت بی دريغ دولت ايران برخوردار می باشند."

کسخانه شهر نمايشگاهی از عکس های آنتوان سوربوگين، يکی از قديمی ترين عکاسان ايرانی
را به نمايش گذاشته است.

اين عکس ها از خانواده های ارمنی، و احتمالا گرجی و روس ساکن ايران بين صد تا صد و بيست سال گذشته گرفته شده است.

در سالن کوچک ورودی، شيشه تعدادی ازعکس های موسيو آنتوان در پايين عکس او چيده شده، اکثر اين شيشه ها از گذر زمان آسيب جدی ديده اند.

بيشتر عکس ها تاريخ و امضای موسيو آنتوان را دارد. اکثر اين عکس ها در آتليه گرفته شده و خانواده های ارمنی، به تناسب جمعيتی که داشته اند در برابر دوربين قرار گرفته اند. چند عکس تک نفره هم در اين مجموعه ديده می شود.

در بعضی از تصويرها به نظر می رسد موسيو سوربوگين سعی کرده عکس های متفاوتی بياندازد. به ويژه در دو عکسی که از يک خانم ايستاده و چادر پوش و پرتره ای از بانويی جوان و زيبا گرفته شده، اين تفاوت آشکارا ديده می شود.

از طريق عکس ها می توان به نوع پوشش اقليت های قومی و مذهبی ساکن ايران در اواسط قرن نوزده به ويژه زنان، دختران و کودکان و نحوه آرايش آنها پی برد.

تک عکسی از يک مراسم ازدواج در اين مجموعه قرار دارد که احتمالا در باغی يا حياط کليسايی گرفته شده، در اين عکس عروس با لباس و گل و تور سفيد در ميان جمعی نشسته است.

به گفته يکی از مسئولان عکسخانه، اين مجموعه متعلق به آرشيو عکسخانه است. اما او از نحوه تملک اين مجموعه اطلاعی نداشت.

clear

20040825172532aks3

موسيو آنتوان سوربوگين

آنتوان سوربوگين فرزند واسيلی سوربوگين خاورشناس و ديپلمات روس بود. او دارای هفت فرزند بود که همگی در تهران متولد شدند.

مرگ زودرس واسيلی خانواده او را مجبور به بازگشت به تفليس کرد.

آنتوان پس از پايان تحصيل، نقاشی پيشه کرد. بعد از مدتی با هنر جديد عکاسی آشنا شد و با علاقمندی زياد اين هنر را نزد ارماکف عکاس معروف روس آموخت.

در سال ۱۸۶۰ ميلادی همراه با خانواده خود برای عکاسی و ثبت تصاوير مردم، طبيعت و معماری ايران با کاروانی عازم زادگاهش ايران شد.

آنتوان و گروهش پس از ورود به ايران از زندگی جنگل نشينان در شمال ايران، بناهای تاريخی در کردستان، لرستان و سپس تهران عکس هايی تهيه کردند.

آنتوان سوربوگين در سال ۱۲۶۲ شمسی در خيابان علاالدوله ( فردوسی کنونی ) عکاسخانه ای تاسيس کرد. او در تهران با دختری از يک خانواده ارمنی- ايرانی به نام لوئيزا گورگنيان ازدواج کرد.

آنتوان برای تکميل وسائل عکاسی به وين سفر کرد و در بازگشت به دربار ناصرالدين شاه راه يافت و شاه به او لقب خان داد. از آن پس عکاس رسمی دربار قاجار و بسياری از درباريان شد.
او در حرفه خود به نقاشی و تاثير آن بر عکاسی توجه بسيار داشت.

آنتوان در کنار فعاليت در عکاسخانه خود، کار عکاسی مستند از ايران را ادامه داد. موسيو آنتوان خان در پی شصت سال فعاليت هنری در سن ۸۲ سالگی در سال ۱۹۳۳ بر اثر بيماری کليه در تهران درگذشت. او را در مقبره خانوادگی خود در گورستان روس ها واقع در سرآسياب دولاب به خاک سپردند.

نمايشگاه عکس های آنتوان سوربوگين تا ۲۸ شهريور ادامه دارد.

ايرانيان ارمنی: وزن يک اقليت در ميان يک ملت

Posted in armenia by armiks on 2009/04/17

سيروس علی نژاد

حدود يک سال پيش از اين به مناسبت چهارصدمين سال کوچ ارامنه به ايران اينجا و آنجا مراسمی برپا شد تا بدين وسيله از اين اقليت بزرگ و برجسته در ايران قدردانی شود. هر چند اين کار با توجه به پراکندن اقليت های ايرانی بعد از انقلاب اسلامی و ايجاد شرايطی که آنان را ناگزير به مهاجرت گسترده از ايران کرد، شايد گامی در جهت جبران مافات بود، اما به هر حال گامی بود برای يادآوری خدمات برجسته اقليتی تاثير گذار بر تاريخ و فرهنگ ايران.

ارامنه در طول چهارصد سال زندگی در ايران که به آنان هويت ايرانی بخشيد، هر چه توانستند از فرهنگ و تمدن ايرانی گرفتند – پذيرفتن چيزهای خوب خوی آنان بود – و چند برابر آنچه پذيرفته بودند بر فرهنگ ايرانی تاثير گذاشتند. تاثير فرهنگ ايران بر ارامنه موضوعی است که بيشتر خود ارمنی ها می توانند در آن باب بگويند و بنويسند. آنچه مقصود اين گزارش است تاثير ارامنه بر فرهنگ و جامعه ايران است.

در رمان "سمفونی مردگان" (عباس معروفی) که در دهه بيست می گذرد و موضوع آن برادر کشی است، هر کس در سياه کردن روزگار آيدين، قهرمان داستان نقشی می زند الا يک خانواده ارمنی، ميرزايان، صاحب کارخانه چوب بری، که از هيچ کمکی در راه نجات قهرمان مسلمان رمان دريغ نمی ورزد.

اين يک تصوير ساختگی و تصادفی از ارامنه ايران نيست، تصويری است که به تقريب عموم ايرانيان از اين هموطنان چهار صد ساله خود دارند. هر يک از ما که در شهر و ديار خود با ارامنه سروکار داشته، تصويری از همدلی و همرايی آنان در ذهن دارد. اما اشاره سمفونی مردگان تنها به پاکی نهاد اين گروه اقليت نيست، به صنعتگری آنها نيز اشاره دارد.

تصوير ارامنه در ذهن ايرانيان، تصوير صنعتگران ماهری است که بی کلک و سرشار از قابليت اعتماد، در رشته های گوناگون فنی به کار و کسب مشغول اند. تا زمان انقلاب يعنی تا زمانی که به شکل گسترده تری در ايران حضور داشتند، معمولا بهترين نجاران، با سليقه ترين مبل سازان، پاکيزه ترين تهيه کنندگان مواد غذايی، قابل اعتمادترين مکانيک ها، خياط ها، کفاش ها، شيرينی پزها را همواره در ميان آنان می بايستی و می توانستی جست. کوی می فروشان نيز البته از متعلقات هميشگی آنان بوده است.

درنگ در نام پيشروان رشته های مختلف هنر و صنعت و بازرگانی در دوران معاصر روشن می کند که اين اقليت چه تاثير بزرگی بر فرهنگ ايرانی گذاشته است. در پيشرفت های ايران معاصر، عرصه ای وجود ندارد که از نام آنان خالی باشد. همه جا يا از سرآمدان اند يا از پيشروان.

ارامنه پس از کوچ جانکاه دوره شاه عباس، و پس از استقرار در جلفای اصفهان و ترميم جراحت ها که شاه به جد در آن زمينه کوشيد، ايرانی شدند و در آبادانی کشور بی اندازه کوشيدند و از آنجا که مردمی با فرهنگ بودند در تمام زمينه ها پيشگام ترقی و نوآوری شدند؛ در سياست، در هنر، در علم و دانش، در موسيقی، در سينما، در نقاشی، در تآتر، در عکاسی، در روی آوری به تمدن، در چاپ و نشر، در صنعت و معماری و در هر زمينه ای که بتوان فکرش را کرد نام ارامنه ايران در صف پيشروان جای دارد. شايد هيچ اقليتی را در هيچ جای جهان نتوان سراغ کرد که اينهمه به کشوری که بقاعده می بايست کشور دوم آنان باشد و در عمل کشور اصلی شان شد، خدمت کرده باشند.

آنان از همان زمان شاه عباس به علت ورود در کارهای بازرگانی عامل ارتباط ايران با غرب بوده اند. پراکندگی ارامنه در جهان که رفت و آمد آنان را به نقاط ديگر سهل می کرد از يک سو و رفت و آمد مسيحيان اروپا با آنان از سوی ديگر سبب می شد که زودتر از ديگر ايرانيان با نوگرايی و تمدن غرب آشنايی يابند.

همين امر آنان را پيشتاز کسب علوم و مهارت های فنی کرد و اين خود سبب شد تا در دوره های بعد به ويژه در صد و پنجاه سال اخير، که نگاه ايران متوجه پيشرفت های غرب شده بود، اينان چون پنجره ای گشوده در برابر تمدن اروپا عمل کنند.

ما ايرانيان وجود ارامنه را به شاه عباس بدهکاريم. دين ما به خود ارامنه بی حساب است. مردمی که چهارصد سال در ميان ايرانيان زيستند، فارسی آموختند و به فارسی آثاری پديد آوردند (برجسته ترينشان ميرزا ملکم خان) اما زبان خود را حفظ کردند. هيچ قوم و ملت ديگری سراغ ندارم که وزن آنان را داشته باشد، چند قرن در ميان غريبه ها زيسته باشند، از غريبگی به در آمده باشند، اينهمه نقش عجب زده باشند، صاحبخانه شده باشند و در عين حال هويت و استقلال خود را نباخته باشند. اين هنری است که از هر قومی بر نمی آيد.

ارامنه در سال ۱۰۱۳ هجری قمری برابر با ۱۶۰۴ ميلادی از سرزمين همسايه به ايران کوچانده شدند. (1)

مطالب اين گزارش در پنج بخش تنظيم شده است:

يادگارهای معماران ارمنی در تهران

پيشگامی ارامنه در آموزش

از مادام يلنا تا ويگن

ياد بعضی چهره ها و …

نوستالژيای ارامنه

پيداست که با توجه به سهم عمده ارامنه در سينما و تآتر بايد بخشی را نيز به اين موضوع اختصاص می داديم اما با توجه به اينکه سال گذشته به مناسبت بزرگداشت سينماگران ارمنی در باغ فردوس، بهروز تورانی به ده چهره مهم سينمای ارامنه پرداخته بود، تکرار آن را جايز ندانستيم. علاقه مندان می توانند به آن مطلب مراجعه کنند:

حضور ارزشمند ارامنه در سينمای ايران: ده چهره


1 – نصرالله فلسفی در کتاب زندگانی شاه عباس اول، جلد سوم صفحه ۱۱۱۵ درباره دستور کوچ ارامنه از قول جلال الدين محمد يزدی منجم باشی شاه عباس چنين آورده است: "در غره رجب ۱۰۱۳ نزول نواب كلب آستان علی به نخجوان واقع شد، و امر به سوختن شهر و دهات و صحرا کردند، و در سوم رجب… حکم شد به کوچاندن ارامنه جلفا با زن و اسباب و عبور آن جمع از آب ارس… "

Officiellt besök av president Serzh Sargsyan i Iran

Posted in armenia by armiks on 2009/04/16

14 april 2009:
I Teheran Armenien´s president  Serzh Sargsyan uttryckt tacksamhet till andlige ledaren i Iran för hans hänsynsfull inställning till bevarandet av den armeniska historiska och kulturella arvet i Iran.
Inom ramen för sitt besök, ordförande Serzh Sargsyan besökte också grav grundare och ledare för den islamiska republiken Iran Ayatollah Khomeini, som en krans på hans grav och undertecknad boken av mausoleum honorärkonsulat besökare. 
Sargsyan avslutade sitt två-dagars officiellt besök i Iran med ett varmt möte med över 3000 representanter för den armeniska-iranska samhället på Ararat kultur-och fritids center där Serzh Sargsyan möte publiken.

Նախագահ Սերժ Սարգսյանի պաշտոնական այցը Իրան
14.04.2009 Իրանի Իսլամական Հանրապետություն պաշտոնական այցի երկրորդ օրը` ապրիլի 14-ին Նախագահ Սերժ Սարգսյանը հանդիպումներ է ունեցել Իրանի Ազգային անվտանգության բարձրագույն խորհրդի քարտուղար Սաիդ Ջալիլիի հետ: Նախագահ Սարգսյանն ու Սաիդ Ջալիլին գոհունակությամբ ընդգծել են անկախությունից ի վեր երկու բարեկամ երկրների միջեւ փոխվստահության մթնոլորտում դինամիկ զարգացող հարաբերությունները, բարձր մակարդակի քաղաքական երկխոսությունը եւ համագործակցության հագեցած օրակարգը:
Զրուցակիցները բարձր են գնահատել էներգետիկայի, տրանսպորտի, տնտեսության ու այլ ոլորտներում արձանագրված հաջողությունները եւ վստահություն հայտնել, որ նախատեսվող խոշորածավալ ենթակառուցվածքային ծրագրերի իրականացումը կնպաստի հայ-իրանական բարեկամության հետագա խորացմանը: Սերժ Սարգսյանն ու Սաիդ Ջալիլին կարեւորել են սերտ համագործակցությունը երկու երկրների ազգային անվտանգության խորհուրդների միջեւ:
Թեհրանում Նախագահ Սերժ Սարգսյանը հանդիպում է ունեցել նաեւ Իրանի Իսլամական Հանրապետության Հոգեւոր առաջնորդ Սեյյեդ Ալի Խամենեիի հետ: Հայաստանի Հանրապետության Նախագահն ու Իրանի Հոգեւոր առաջնորդը վստահություն են հայտնել, որ միայն խաղաղության, կայունության եւ փոխշահավետ համագործակցության վրա խարսխված տարածաշրջանը կարող է բարգավաճում ու զարգացում բերել այնտեղ ապրող բոլոր ժողովուրդներին: Բարձր գնահատելով Սեյյեդ Ալի Խամենեիի ավանդը հայ-իրանական հարաբերությունների ամրապնդման գործում, Նախագահ Սերժ Սարգսյանը շնորհակալություն է հայտնել Իրանի Հոգեւոր առաջնորդին` մեր հարեւան երկրում գտնվող հայկական պատմամշակութային արժեքների պահպանման հարցում ցուցաբերված հոգատար վերաբերմունքի համար:
Այնուհետեւ Նախագահներ Սերժ Սարգսյանն ու Մահմուդ Ահմադինեժադը, ամփոփելով երկօրյա քննարկումները, հրավիրված մամուլի ասուլիսում բարձր են գնահատել պաշտոնական այցի արդյունքները, ինչի վկայությունը տնտեսության, էներգետիկայի, տրանսպորտի, առեւտրի եւ բանկային ոլորտներում համագործակցության ու խոշորածավալ ծրագրերի իրականացման մասին երկու երկրների ղեկավարների ներկայությամբ ստորագրված համաձայնագրերն են:
Պաշտոնական այցի շրջանակում Սերժ Սարգսյանը այցելել է նաեւ Իրանի Իսլամական Հանրապետության հիմնադիր-առաջնորդ այաթոլլահ Խոմեյնիի դամբարան, ծաղկեպսակ դրել նրա գերեզմանին ու գրառում կատարել դամբարանի պատվավոր հյուրերի մատյանում:
Հայաստանի Հանրապետության Նախագահ Սերժ Սարգսյանի` Իրանի Իսլամական Հանրապետություն կատարած երկօրյա պաշտոնական այցըն ավարտվել է իրանահայ համայնքի շուրջ 3000 ներկայացուցիչների հետ Թեհրանի "Արարատ" մարզավանում տեղի ունեցած ջերմ հանդիպմամբ ու ելույթով:

_EDO1587  _EDO1604 _EDO1800

24 April

Posted in armenia by armiks on 2009/04/13

Den armeniska kyrkan i Singapore

Posted in armenia by armiks on 2009/04/11

3426595454_e048287eb7

Den armeniska kyrkan i Singapore. Armenian street

I den polska kvartalet på armeniska begravningsplats i Iran

Posted in armenia by armiks on 2009/04/08

I den polska kvartalet på armeniska begravningsplats finns gravarna för de polacker som hade kidnappats från sina hem i östra Polen av Röda armén i början av andra världskriget och skickades till tvångsarbetsläger i Sovjetunionen. Tack vare de ansträngningar som gärdes av den polska Generalen Anders många av dem tilläts lämna Sovjetunionen sedan 1943. Deras första stopp för frihet var Iran, där en del kvar för evigt …

4476509

In the Polish quarter at the Armenian Cemetery there are graves of those Poles who had been kidnapped from their homes in Eastern Poland by the Red Army in the beginning of WWII and sent to forced labour camps in the Soviet Union. Thanks to the efforts of Polish General Anders many of them were allowed to leave the Soviet Union since 1943. Tack vare de ansträngningar som görs av polska Allmänna Anders många av dem tilläts lämna Sovjetunionen sedan 1943. Their first stop of freedom was Iran, where some remained forever…

Varför HIAS (Hebrew Immigrant Aid Society) hjälper kritstna att flyta från Iran och Irak !!!???

Posted in armenia by armiks on 2009/03/30

Æñ³Ý³Ñ³Û ѳٳÛÝùÁ ù³Ûù³Û»Éáõó Ñ»ïá ³ÛÅÙÇ Çñ³ù³Ñ³Û»ñÇÝ »Ý Ñ»é³óÝáõ٠г۳ëï³Ý³Ù»ñÓ ·áïÇÝ»ñÇó

§Ð³Û³ëï³Ý¦ Éñ³ïáõ, ²Ã»Ýù, 20.03.2009. ºñ»Ï êÇñdzÛÇó, í³ñӳϳÉáõÃÛ³Ùμ í»ñóí³Í û¹³Ý³íáí, ѳñÛáõñ ùë³Ý ùñÇëïáÝÛ³ ¿ ï»Õ³÷áËí»É ¶»ñÙ³Ýdz, ë³Ï³ÛÝ ¹»é¨ë å³ñ½ ã¿,û Ýñ³ÝóÇó áñù³ÝÝ »Ý
ѳۻñÁ:
´»éÉÇÝÇó ëï³óí³Í ÉáõñÇ Ñ³Ù³Ó³ÛÝ, زÎ-Ç ·³ÕóϳÝÝ»ñÇ բ³ñÓñ³·áõÛÝ Ñ³ÝÓݳÅáÕáíÁ,áñáᯐ ¿ Æñ³ùÇó Ñ»é³óÝ »É 10.000 ùñÇëïáÝ۳ݻñÇ` Ýñ³Ýó ï»Õ³÷áË»Éáí ¶»ñÙ³Ýdz, Þí»¹Ç³ »õ »íñáå³Ï³Ý ³ÛÉ »ñÏÝ»ñ:
¶»ñÙ³ÝdzÛÇ Ü»ñùÇÝ ·áñÍ»ñÇ Ý³Ë³ñ³ñáõÃÛ³Ý ËáëÝ³Ï Ð»ÝñÇË ÐÛáõμÝ»ñÁ »ñ»Ï ѳÛï³ñ³ñ»É ¿, áñ ·³ÕóϳÝÝ»ñÇ ³é³çÇÝ ËáõÙμÁ, Ãíáí 120 Ñá·Ç, ³ñ¹»Ý ѳë»É ¿ ¶»ñÙ³ÝdzÛÇ Ð³Ýáíñ ù³Õ³ùÁ: ܳ ß»ßï»É ¿ ݳ¨, áñ Ýñ³Ýó ßáõïáí ÏÙdzݳ ·³ÕóϳÝÝ»ñÇ »ñÏñáñ¹ ËáõÙբÁ:
ÐÇß»óÝ»Ýù,áñ í»ñçÇÝ 10 ï³ñÇÝ»ñÇ ÁÝóóùáõÙ, Æñ³Ý³Ñ³Û ѳٳÛÝùÁ, ·ñ»Ã» ù³Ûù³ÛÙ³Ý ¿ ѳë»É ÙÇÝã ûñë ß³ñáõݳÏíáÕ Ù³ëë³Û³Ï³Ý ·³ÕÃÇ Ñ»ï¨³Ýùáí, áñÇ ·ÉË ³íáñ ϳ½Ù³Ï»ñåÇãÝ ¿ Ññ»³Ï³Ý ÐÇ³ë¦ (HIAS) ϳ½Ù³Ï»ñåáõÃÛáõÝÁ: (HIAS- “Hebrew Immigrant Aid Society”).(
http://www.hias-vienna.at/).
лï³ùñùÇñ ¿ ÇٳݳÉ, áñ 1881 Ã. ÑÇÙݳ¹ñí³Í §ÐÇ³ë¦ Ï³½Ù³Ï»ñåáõÃÛáõÝÁ ÙÇßï ÝíÇñí»É ¿ Ññ»³Ý»ñÇÝ ¹»åÇ Æëñ³Û»É Ý»ñ·³Õà ϳ½Ù³Ï»ñå»Éáõ ³ß˳ï³ÝùÇÝ, ÇëÏ ³ÛÅÙ Çñ³Ï³Ý³óÝáõÙ ¿ г۳ëï³Ý³Ù»Ó ѳÛÏ³Ï³Ý Ñ³Ù³ÛÝùÝ»ñÇ Ù³ëë³Û³Ï³Ý ·³Õà ¹»åÇ Ñ»é³íáñ »ñÏñÝ»ñ Çμñ Ù³ñ¹³ëÇñ³Ï³Ý Ýå³ï³ÏÝ»ñ Ñ»ï³åݹ»Éáõ Ùï³¹ñáõÃÛ³Ùμ:
§Ðdzë¦-Ç ³Ûë ·áñÍáõÝ»áõÃÛáõÝÁ ÙÇÝ㨠ûñë Æñ³Ý³Ñ³Û ѳٳÛùÇ å³ï³ë˳ݳïáõÝ»ñÇ ¨ ÐÐ Çß˳ÝáõÃÛáõÝÝ»ñÇ ÏáÕÙÇó áñ¨¿ ·Ý³Ñ³ï³Ï³ÝÇ ãÇ ³ñųݳó»É, ÙÇßï ¿É ¹ñë¨áñí»É ¿ ³Ýï³ñμ»ñ í»ñ³μ»ñÙáõÝù:
§Ðdzë¦-Á ÙÇÝã ³ÛÅ٠ϳ½Ù³Ï»ñå»É ¿ 4.5 ÙÇÉÇáÝ Ù³ñ¹áõ ·³ÕÃ:

Armenier i Irak mars-2009

Posted in armenia by armiks on 2009/03/19

BAGDAD (AFP) – armenier har länge varit en av dess minsta samhällen med lite politiskt inflytande, även med den rikaste kvinnan i Irak och medarbetare i "Mr fem procent av Iraks olja gång bland sina led.
Den låga profilen har gjort det möjligt för den lilla kristna gemenskapen i huvudsak muslimska Irak utvecklingsutrymme ända sedan första handlare vågat Mesopotamien – landet mellan floderna – och bosatte sig i den 17: e århundradet.
Till skillnad från kaldéer, som står för den största delen av kriget misshandlade landets kristna har emigrerat i droves, resterande armenier minst plan att stanna upp, Archpriest Nareg Ishkhanian sagt.
"Detta är vårt land också. Vi är här för att stanna" trots att de har "problem ibland med (islamistiska) fanatiker, säger 63-årige Ishkhanian.
Samhället nu siffror runt 12000, inklusive 7000-8000 i Bagdad, i en Iraks befolkning på cirka 29 miljoner.
Antalet toppnotering på 35000-40000 under 1950-talet, består mestadels av överlevande och ättlingar till vad armenierna sikt 1915 folkmordet i osmanska Turkiet. Ankara i dag förnekar något ansvar för folkmord.
Men det armeniska närvaro i Irak går tillbaka till 1600-talet när handlare vidarebosatt i en båge som sträcks genom Iran och Indien ner till viken hamnen i Basra i dagens södra Irak och tillbaka norrut upp till Bagdad.
Deras främsta kyrka i centrala Bagdad’s Teheran Square innehar handlingar lika gammal som 1636.
Minst 45 armenier har dödats i den post-Saddam års skenande uppror, sekteristiskt krig och ofta ohämmad brottslighet, medan 32 personer har kidnappats för lösen, av vilka två är fortfarande försvunna.
Den 7 december 2004, nattetid förövarna firebombed en ny kyrka i norra staden Mosul, en al-Qaida bastion, bara dagar innan den skulle invigas.
Liksom alla irakier, armenier har också fångas upp i bilen bombattentat, dödades under rån eller i fall av felaktig skottlossningarna av den amerikanska militären och privata säkerhetsföretag Blackwater.
Historiskt sett armenier i Irak aldrig har ifrågasatt den styrande regimen. De var nära den pashas under ottomanska styret och den brittiska under senare kolonial regim.
Diktatorn Saddam Hussein såg något hot från armenierna, som stod för huvuddelen av hans hushållspersonal från barnflickor och personliga skräddare eller snickare till officiell fotograf.
Ishkhanian insisterade på att hylla värdlandet hemland trots dess turbulenta historia som har lett till vågor av utvandring, under vilken mer gynnade framför allt har lanserat nya liv i väst.
"Vi står i skuld till araberna, säger han. "De gjorde allt för att välkomna oss. De tillät oss att leva och att öka i samhället, efter armeniska överlevande, många av dem barn, hade anlänt bare-footed från döden marscher i öknen."
I andra änden av skalan, det Iskenderian familj – sedan länge etablerade i Irak – påståenden del av den gröna zonen i centrala Bagdad som rymmer ett av Saddams palats och är nu hem till Iraks regering och ett massivt amerikanska ambassaden.
Den Kouyoumdjians, en annan framstående familj, spåra sina rötter i Irak från och med före sin verksamhet och familj anslutningar till Calouste Gulbenkian, den berömda Herr fem procent av Iraks olja rättigheter ett sekel sedan.
Enorma skrifter av mark i Fallujah, en gång centrum för den anti-amerikanska upproret, som fortfarande hör till familjen. Iraks första kung Faisal, som används för att stanna över på te i sin nu förstörts "kasr" (slott) om Eufrat.
Samtidigt Dikran Ekmekjian, som fick en MBE för hans tjänst till det brittiska imperiet, hjälpte form och innehaft olika poster i Iraks första för administration efter självständigheten från Storbritannien 1932.
Och irakiska satellittelevision har kört en serie om rikedomar till trasor tale Sara al-Zangina (rika Sarah), en armenisk arvtagerska och välgörare av massakern överlevande vars rikedomar var frittered bort genom en skrupelfria verkställare.
Berättelser blir allt fler av hennes skönhet som en tjej, hur hon var smugglas undan i en persisk matta för att undgå uppmärksamhet av en mycket äldre pasha, om hur hon kastade den mest glamorösa parterna i Orienten efter han återinkallas till Istanbul.
Idag är de viktigaste kyrka i Bagdad är en del av en förening som omfattar en grundskola, ett ärkeepiskopatet och kyrkogården. Kyrkogården enbart omfattar 5000 kvadratmeter (54.000 kvm fötter) för fastigheter.
Rektor Karnik Avakian sa skolan öppnas igen under 2004, som varit stängd under större delen av perioden av Saddams Baath parti bestämmelse enligt vilken alla irakier var tvungen att gå till statlig skola.
Men även i Saddams Irak, specialklasser fick i armeniska språket och religiösa studier, sade Avakian, vars grundskola har 150 elever från 70 familjer.
Kyrkans glasmålningar var blåses ut på ena sidan av de många bomb blasts i närheten Teheran Square. Men dess kristallkronor fortfarande vittnar om den tidigare rikedomen i det armeniska samhället.
I en visa av tro i det nya Irak, kyrkan själv står färskpressad-repainted.
I slutet av en dag av mindre renoveringar, Ishkhanian återspeglas på gemenskapens historia som gardiner på altaret hade stängts inför påsk Lent fastevärden period.
"De rika har alla borta. Nu är vi rika eftersom vi tjäna kyrkan och samhället, säger han.
Den USA-ledda invasionen i mars 2003 skickade tusentals armenier flydde till Armenien, Syrien och Libanon. Andra har flyttat i USA, Sverige och Holland.
"Många av dem kommer tillbaka nu, tack vare förbättrad säkerhet i landet, säger Ishkhanian, medan Avakian sa familjer planerar att återvända från sin tillflykt i säkra kurdiska områdena i norra Irak.

LÄS OCKSÅ!

Posted in armenia by armiks on 2009/03/19

Armenier i Sverige på 1500-talet

Posted in armenia by armiks on 2009/02/22
Redan 1568 kom en armenisk resenär och författare, Pirzade Ghapanetsi (Ghapanetsian), till Sverige vilket är det första omnämnandet i svensk litteratur.

I en källa från 1571 omnämns att armenier bosatta i Polen exporterade varor från Tabriz till Konstantinopel (Istanbul), Moldavien, Polen, Danmark och Sverige.

Den 27 september 1687 skrev armeniska handelshus i Narva under ett kontrakt med svenska kungahuset för att exportera varor från nya Julfa i Persien (Iran) till Sverige. Bland de armeniska handelsmän som skulle närvara i Sverige finner vi namn som: David Hovhannisian, Avetik Martirosian, Barsegh Makarian och Aghajan Avedikian.

* Ignatius Mouradgea d’Ohsson, (Muradcan Tosunyan) född 31 juli 1740 i Konstantinopel, död 27 augusti 1807 i Bièvres nära Paris, var en diplomat i svensk tjänst och historieforskare av armenisk börd.

Mouradgeas far var tolk vid svenska konsulatet i Smyrna. Sonen fick fullmakt som diplomatisk sekreterare 1780 och adlades samma år. 1799 tog han avsked som minister plénipotentiaire. Han publicerade i Paris ett praktverk om ottomanska riket. Hans son Abraham Konstantin Mouradgea d’Ohsson besörjde den sista delens utgivning.

* Ohan Demirgian, av armenisk börd, var Karl XV:s hovstallmästare på Ulriksdals slott i Solna. Han arranderade Överjärva gård från 1870 till 1873.

Karl XII och armeniska fodringsägarna

Ett flertal armenier kom med Karl XII under 1700-talet, efter hans vistelse i Osmanska riket. Dessa brukar benämnas "fodringsägarna" och bestod av armenier, greker och judar. Av de armenier som kom med Karl XII finns det fortfarande ättlingar i Sverige. En av ättlingarna till armenierna är Betty Hegg (född som Hallberg). Betty föddes 1785 och växte upp på en gård i trakten av Vänersborg. Läs en artikel om Betty Hegg. http://www.vrigstadshembygdsforening.se/index.php?l=hegg

Carl XII:s härjningar i Europa i början av 1700-talet var för Sverige en kostsam historia. Under hans vistelse i Bender, i dåvarande Turkiet, tog han bl a stora penninglån främst av armeniska bankirer.  
Efter Carl XII:s död 1718 och regimskiftet därefter vägrade dock Sverige att erkänna dessa skulder. Representanter från Turkiet vistades därför i Sverige under de första åren efter krigsslutet, för bevakning av kraven. Enstaka stannade kvar mycket länge och en del blev kvar för gott och blev svenskar.

Betty Hegg:s farfar var en av dem som kom att stanna i Sverige.  
Betty föddes 1785 och växte upp på en gård i trakten av Vänersborg. När hon var i 8 – 9 årsåldern dog föräldrarna och hon kom som fosterdotter till familjen Hallberg i Vänersborg som drev en matvaruhandel där. Makarna Hallberg dog i början av 1800-talet och Betty stod återigen ensam. 1804 flyttade hon till Jönköping och blev jungfru hos Buntmakare Ludwig Hegg.

Buntmakaren har beskrivit Betty så här: ”Jungfru Inga Brita Hallberg från Vänersborg har vistats hos familjen under ett antal månader år 1804. Hon återvände till Vänersborg den 23 januari 1805. Flickan Inga Brita var av medelstorlek, välvuxen och såg bra ut. Frisk, smidig och stark. Ansiktet var något skarpskuret och skinnet svagt brunaktigt samt håret och ögonen mycket mörka. Som kristen var hon konfirmerad. Hon var ovanligt duktig på att läsa, skriva och räkna, men var också praktisk och flitig i vanligt arbete. Inga Brita talade tydlig och vacker svenska med mycket spetsiga R-ljud. Hon var avvaktande och umgicks sällan med andra ungdomar. I övrigt var hon viljestark och hade ett livligt temperament.” Så beskriver alltså Buntmakaren sin jungfru.

Tycke hade dock uppstått mellan Buntmakarens son Olof Ludwig och Inga Brita och hon återvände till Jönköping och den 3:e april 1808 vigdes de båda i Jönköping. Olof Ludwig var en studerad karl och 1816 utnämndes han till kronofogde i Wästra härad. Året efter inköpte han gården Mölnarp i Vrigstad dit familjen flyttade med sina fyra barn.

Det blev hustrun Inga Brita (Betty) som med sin praktiska läggning fick ta hand om gårdens skötsel. År 1820 arrenderades dessutom Prästgården i Fröderyd. Minst ett par gånger i månaden förflyttade sig Betty mellan gårdarna på ryggen av sin snabba svarta häst. Hon var en mycket skicklig ryttarinna. Hon hade god hand med tjänstefolket på båda platserna men umgicks mycket lite med grannfruarna. Hon engagerade sig mycket i barnens uppfostran och utbildning. Efter flytten till Vrigstad utökades familjen med ytterligare två barn.

En lunginflammation ändade Bettys liv den 15 december 1842 i en ålder av 57 år 7 månader och 16 dagar, som framgår av gravkorsets inskription.  
Korset restes av hennes äldste son Ludvig Napoleon Hegg i Nässja.

Informationen om Inga Brita Hegg f. Hallberg framfördes av Stig Marz vid Hembygdsföreningens Kyrkogårdsvandring den 9 september 2000.

Unden resten av 1700-talet blir en armenier Sveriges minister i Konstantinopel (Istanbul och en annan blir svensk diplomat. Under 1800-talet anländer en viss Ohan Demirgian från Egypten och blir Karl XV:s hovstallmästare på Ulriksdals slott.

Före mitten av 1900-talet bestod invandringen av armenier till Sverige av enskilda individer och familjer.
Den moderna invandringen av armenier till Sverige har ägt rum i etapper. I början av 1950-talet kom några armeniska familjer till Stockholmområdet. De kom huvudsakligen från Istanbul i Turkiet och hade kvalificerade yrkeskunskaper såsom läkare, tandläkare och ingenjörer. Från 1975 ökade invandringen kraftigt från Turkiet och inbördeskrigets Libanon. Efter 1979 började armenier dessutom anlända från Iran.
Armeniernas antal i Sverige utgör närmare 1 300 Huvudparten bor i Stockholmsområdet och i Uppsala. En växande grupp kommer från Iran. I Uppsala bor 500 armenier varav majoriteten kommer från Iran. Ett tjugotal familjer är bosatta i Malmö och kommer från Irak och Syrien.
Språkmässigt är armenierna delade i två dialekter alltefter ursprungsland. De med bakgrund i Iran talar östarmeniska medan de med bakgrund i Turkiet talar västarmeniska.
I regel är armenierna i Sverige flerspråkiga. Fyra språk eller flera är ingen ovanlighet. Detta är en spegling av de villkor under vilka armenierna lever i diaspora.
Under de senaste åren har en hel del armenier som anlänt till Sverige avvisats med hänvisning till de lagar som reglerar flyktinginvandringen. Armenier vars namn slutar på -ian uppmärksammats. Denna ändelse på namn är typiskt armenisk. De från Iran har som regel fått stanna medan de från Syrien fått avslag på sin ansökan.
Föreningsmässigt är armenier organiserade i kulturföreningar. Armeniska kulturföreningen i Stockholm började sin verksamhet 1973.
Armeniska kulturföreningen i Uppsala bildades hösten 1980. Kulturföreningarna arbetar genom högtidssammankomster vid armeniska minnesdagar, konferenser, teater- och musikverksamhet samt sportaktiviteter.
För att bevara den armeniska identiteten är undervisning i armeniska språket som komplement till hemspråksundervisningen, även för armenier som inte alls behärskar armeniska., en viktig del i föreningarnas arbete.

* Norair (Neander) de Byzance (född 1845, död 1916) var en armensk språkforskare som under en längre tid levde i Sverige. Han kom från Konstantinopel, var bosatt i Venedig, och gifte sig år 1881 med den svenska hovfotografen Selma Jacobsson. När han dog år 1915, testamenterade han sin förmögenhet till Fredrika-Bremer-förbundet. Stadsbiblioteket i Göteborg köpte hans samling armenisk litteratur, som nu finns på universitetsbiblioteket.

* Laurent Leksell, född 14 december 1952 i Lund, son till professor Lars Leksell och Ludmila Soubotian, som hade armeniskt-iransk påbrå. Han har fyra syskon, Dan Leksell, Lars Leksell, Bobby Leksell och Helene Axelsson Johnsson. Han är grundare, huvudägare och styrelseledamot i Elekta AB, som bygger på hans fars uppfinning strålkniven. Bror Dan är Klinisk Forskningschef på Elekta.

Elekta är världsledande leverantör av avancerad medicinsk teknik och innovativa lösningar för förbättrad strålbehandling av cancer och sjukdomar i hjärnan. Företaget har ca 1700 anställda och är noterat på Stockholmsbörsen.

Laurent Leksell är civilekonom (1974) och ekonomie doktor i Internationellt Företagande och Finansiering (1981), från Handelshögskolan i Stockholm där Leksell också bedrev sin forskning. Under 1978-79 var Leksell gästforskare vid Harvard Business School i Boston. Han har även varit vid IFL-fakulteten vid Handelshögskolan samt gästprofessor vid bland annat INSEAD i Frankrike samt drivit ett internationellt konsultföretag.

Blev 2006 ordförande i Stockholms Stadsmission. Gift 1979 med Marianne Åström, dotterdotter till statsrådet Erik Österberg. Tillsammans har de fyra barn; Gustaf, Caroline, Erik och Richard.

* Pierre Der Hagopian, född 1927 i Latakia, Syrien av armeniska föräldrar, är en arkitekt och generalkonsul för Gabon i Sverige.

 

Invandring på 1950-talet. Den moderna invandringen av armenier startade på 1950-talet. Under första hälften av 1900-talet bestod invandringen av armenier bara av enskilda individer och familjer. Under 1950-talet anlände ett par armeniska familjer från Istanbul till Stockholm. Dessa var yrkeskvalificerade människor som till exempel läkare och ingenjörer.

Singer inspirerats av kärlek till Armenien av hennes förfäder

Posted in armenia by armiks on 2009/02/15

källan är: Genom Ann Hicks • ARTS SKRIBENTEN • 15 februari 2009 
    Hennes briljanta, mörka ögon är de första sakerna du lägger märke till om Mariam Matossian, unga sångare gamla, armeniska sånger. De är sånger av hennes mor och mormor, sånger som är århundraden gamla och berätta universellt sanna historier, säger Raven-haired Vancouver infödda.
Advertisement
Kanadas förlust Greenville vinst. Kärleken förde henne till hennes antas stad, där hon bor med sin man, Haro Setian och 14 månader gamla dotter, Isabella.
På solsidan av 30, Matossian påminner om hur, när hon var gravid, mot slutet av en av hennes värld musik, "barnet var sparkar i mig nonstop. Jag visste inte om det var en pojke eller en flicka, men jag visste att de älskade musik. "
Isabella maj COO längs som Matossian gör henne sydöstra debut på Feb 28 på Warehouse Theatre, tillsammans med de Asheville-baserad trio, Gratis Planet Radio.
Hon beskriver hon visar – hon har spelat på festivaler och konserter i Kanada och USA – som berättande med musik. "Min mormor är favoriter jag lärt från min mor." Ämnet är universella, de låtar som berättar om längtan, av hemlängtan, kärlek och förlust.
Hennes första album, 2004 års "långt hemifrån", är dedicerad till minnet av hennes mormor, Mariam Der Hovaginian Markarian, efter som hon heter.
Den fick ofta airplay på CBC radio och utsågs bland de 25 väsentliga album av året med "Echoes", en dag, två timmar radio program värd
John Diliberto och distribueras i USA av Public Radio International. Hennes 2007 uppföljning, "Mot bakgrund", har varit lika väl emot av allmänheten.
Matossian, nominerad till två Canadian Folk Music Awards, säger icke-armenier har varit de första att verkligen anamma hennes musik. "De kanske inte förstår orden jag sjunger, men de älskar musik."
För henne Greenville debut, Matossian säger hon varit välsignade att hitta tre fantastiska musiker att följa henne. Sedan hennes band är beläget i Vancouver, frågan om ackompanjemang måste lösas.
Inte oroa. Horizon Records "Gene Berger kom till undsättning, vilket tyder på att hon lyssnar på Fri Planet Radios CD och ansluta med Asheville trio som spinner tillsammans Mellanöstern, world music, jazz, fusion och indiska melodier. Trion medlemmar alla spelar traditionell armeniska instrument – Chris Rosser på stränginstrument, Älv Guerguerian på slagverk, och multi-Grammy prisbelönta Eliot Wadopian (av armeniska kulturarvet), om elektriska och snöre basar. Det senare är också medlem i Greenville Symfoniorkester s ståbas avsnitt.
Låtar med historia
I likhet med hennes lilla dotter, Matossian lärde låtarna hon kommer på lördag kväll i tidig barndom som hennes mamma och hennes mostrar sjöng medan hennes far och farbror åtföljas dem på mandolin och dumbec. Hennes mamma och pappa talade armeniska i hemmet, öka tvåspråkiga barn.
Konserten är dedicerad till hennes mormor, som dog långt innan Matossian föddes. "Jag fick höra många historier om henne. Jag känner en mycket nära anslutning till den här kvinnan har jag aldrig träffat. Hon älskade att sjunga och drömde om att Armenien en dag, men fick aldrig chansen. "
Efter folkmordet 1915 som dödade 1.5 miljoner armenier, hennes mormor, i åldrarna 4, och hennes syskon och mor, den enda överlevande av sin stora familj, flydde till säkerheten i Syrien är det enda land som är villiga att ta emot flyktingar. Det är där hennes mormor växte upp och så småningom dog. "Min mamma berättar en historia om hur hon hade en gammal transistor radio och hon skulle ta den och trycka den mot hennes öra att höra sändningar av armeniska sånger. Det är så nära som hon fick sitt hemland. "
Matossian tillägger att längtan efter land varför hon heter hennes första album "långt hemifrån." Även om hon är född i Kanada som barn var hon ständigt frågade, vem är du och var kommer du ifrån? Och när hon besvarade Armenien, de skulle säga var är det? "När en ung flicka som jag velat att människor ska veta vem som armenierna är, säger hon med passion.
För dem som fortfarande ställer den frågan: Armenien, en gång ett kungarike, grundades omkring 190 f.Kr. och ligger i bergen kring bibliska berget Ararat, där de enligt judisk-kristen historia, Noah’s Ark kom till vila efter de stora översvämningarna. Armenien är den äldsta kristna landet i världen.
Hoppar över en generation
Istället för mormor, det var Matossian har barnbarn, som gjorde den efterlängtade resan till Armenien, inte en gång utan två gånger. När år 1998 och igen 2002.
Matossian på ett års sabbatsår från hennes Vancouver gymnasiet undervisning jobb, reste till Armenien som volontär för att arbeta första som översättare på en engelskspråkig tidning och att arbeta senare med gatubarn och föräldralösa barn. "Jag älskade den plats det ögonblick jag kom dit, säger hon. "Jag kunde höra mitt språk runt om mig för första gången – på tunnelbanan, på gatorna och som människor som kallas till sina barn eller husdjur."
Det var också den mark där hennes framtida karriär som utövande var jolted till handling, Matossian säger.
När hon organiserade en fest för barn, hon bad dem att anpassa sin favorit inspelningar att dansa till. Av de gäng enda ihåg att göra det.
Snart är alla trötta på att spela samma album om och om igen. För en lärka, Matossian spelade hennes demo CD "långt hemifrån" hon var på marknaden senare i Kanada.
Hon talade inte om för barnen som sångaren var. Strunt samma att på nolltid de erkänt hennes röst och vissa även grät förhandlingen den gamla folkvisor. Styrkan i musik kan vara fantastiskt, säger hon.
Liksom, att hjälpa till att hitta din själsfrände.
Hon träffade sin blivande make, Haro Setian, en kollega armeniska och en infödd Boston, på Internet efter att han köpte henne "långt hemifrån" CD online.
"Eftersom jag är hövlig kanadensiska, säger hon och ler," Jag vill skriva ett tack konstatera att alla som köpte en av mina CD-skivor. "Setian svarade Matossian underlag och låt henne veta att han hade också nyligen returnerar från Armenien där han hade gjort volontärarbete. "Vi upptäckte att vi delade samma passion och kulturarv, säger hon.
Setian, som deltog Bob Jones University och utexaminerades från Clemson University, tog hans kanadensiska bruden till Södern. "Vi båda älskar Greenville, säger han," vi har många goda vänner här. "De inkluderar Warehouse konstnärlig ledare Paul Savas, som trodde att hans teater skulle vara just den platsen för Matossian s sydöstra premiären.
Hennes nästa steg: visar i North och South Carolina med förhoppningar om att utvidga landet.

bilde

Inga & Anush representera Armenien i Eurovision 2009

Posted in armenia by armiks on 2009/02/15

15.02.2009 01:40

Inga Anush
Sisters Inga & Anush kommer att representera Armenien i Eurovision Song Contest 2009 med låten januari januari, genomförs på engelska och armeniska. Inga & Anush besegrade sin tjugoo konkurrenter på den armeniska nationella sista och kommer att försvara den armeniska färgerna i första Semifinal i Eurovision Song Contest i Moskva.
Tjugoen låtar presenterades i den nationella slutlig, och vinnaren hämtades av en kombination av SMS-röstning och en sakkunnig jury.
Armenien har deltagit i Eurovision Song Contest tre gånger sedan 2006 och hittills har alla armeniska poster har i finalen i tävlingen. Det bästa placering hittills nåddes av Sirusho 2008 – hon kom fjärde med sin sång Qélé Qélé.

Ex-sändebud varnar armeniska frågan kan "definiera" i Turkiet och USA band

Posted in armenia by armiks on 2009/02/12

Istanbul – Den armeniska lobbyn i Washington är fullt mobiliserad och mycket motiverade att ge en nystart sina försök att ha erkänt det armeniska påståenden om 1915 incidenter, men det betyder inte att deras påståenden skulle vara erkänd av Vita huset, en före detta ambassadör för USA till Ankara sade.

Ex-sändebud varnar armeniska frågan skulle kunna vara att definiera i Turkiet och USA band

"Den dåliga nyheten är att den armeniska lobbyn är fullt mobiliserade, starkt motiverade och i besittning av aldrig tidigare skådat tydligt och oreserverat åtaganden från ledande medlemmar i den nya regeringen att händelserna 1915 kommer att betecknas som" folkmord "," Mark Parris, pensionerade amerikanska ambassadören till Ankara sade sent på onsdagen vid en middag i Istanbul värd Turkiets internationella investerare Association.

USA: s president Barack Obama, vice ordförande Joe Biden och statssekreteraren Hillary Clinton hade utlovat, en gång på kontoret, att erkänna det armeniska påståenden om 1915 incidenter under valrörelsen.

Övergången hjälpt dem att samla stöd från den armeniska lobbyn som väntas driva på för en annan lagstiftning i kongressen för att få sina ansökningar redovisas.

Parris, som för närvarande en konsult till Washington-baserade Brookings Institute, sade att han inte tror att det nödvändigtvis innebär antingen ett beslut eller ett uttalande från Vita huset kommer att realiseras.

"Det är ingen vacker bild från där vi sitter i kväll … I slutet av dagen någon i Washington kommer att beräkna om amerikanska intressen och som gör så. Jag tycker det finns starka och potentiellt starka argument som kan göras för att Detta är inte den tid och det aldrig att bli en tid att närma sig denna fråga på detta sätt, "tillägger han.

Armenien, med stöd från diasporan, fordringar upp till 1,5 miljoner av sina anhöriga slaktades i iscensatta mord i 1915.Turkey avvisar påståenden säga att 300.000 armenier, tillsammans med minst lika många turkar dog i inre oroligheter som uppstod när armenier tog till vapen, som stöds av Ryssland, för självständighet i östra Anatolien.

Frågan är fortfarande olöst som Armenien drar fötterna om att godkänna Turkiets förslag att bilda en oberoende kommission för att utreda påståenden.

DAVOS troligen inverkar JUDISKA LOBBYN

Parris sagt till Washington framstegen i normalisera förbindelserna mellan Turkiet och armeniska är viktigt.

"Jag har förstått från dagens Hurriyet rubriker det finns något konkret och överhängande om att löften realiseras som kan ändra det under diskussionerna i Washington och vi kan prata om andra frågor som jag nämnde i dag, tillade han.

Hurriyet dagligen rapporterade på onsdagen att Armenien och Azerbajdzjan nått en partiell överenskommelse för lösningen av konflikten i Nagorno-Karabach. Turkiet stängt sina gränser mot Armenien över sin invasion 20 procent av Azerbajdzjans territorium.

Parris bekräftade senare gäller i Turkiet att premiärminister Tayyip Erdogans utbrott i Davos i slutet av januari kan ha en negativ effekt turkisk-judiska lobbyn förbindelser.

"Jag tror att det finns en viss risk att det blir en påverkan på entusiasm för att hantera en eventuell åtgärd som har att göra med folkmordet … Om du hade läst deras uttalanden så ser du att de hade betonat den strategiska betydelsen av Turkiet . Men det skulle vara missvisande för mig att påstå att det inte kommer att ske genom några av de saker som sagts och hänt här. Och det kan finnas vissa konsekvenser av detta, "sade han.

Turkiets GAZA RESPONSE HIGHLIGHTS DILEMMA

Parris sade Turkiets reaktion mot Israels operationer i Gaza, som lämnade mer än 1300 människor dött, betonas dilemmat att några i USA finns i Turkiet är mer bestämd regional diplomati ".

Å ena sidan Turkiet verkar bakom kulisserna ha en aktiv, kreativ och konstruktiva bidrag till förhandlingar som ledde fram till ett eldupphör, sade han.

"En däremot en del av retoriken har här är jag rädd, undergrävs Ankaras MÖDA rykte om ens egenmäktigheten. Det måste betraktas som en förlust som Obama administration anser hur och med vem och att påbörja processen med att nytt engagemang för att uppnå en varaktig fred mellan Israel och dess grannar, säger han.

Parris sa problemet som toppar dagordningen för den nya Obama administration ekonomin, men att han är säker på att det kommer att möta utmaningen att se till att Turkiet får tid, högre nivå uppmärksamhet den förtjänar som ett land som "kan hjälpa eller såra den nya förvaltningens insatser utomlands.

De Obama administration kommer till kontoret med den senaste och tydlig påminnelse om att Turkiet är väldigt användbart om Washington vill få hjälp till Georgien eller att stödja eller dra tillbaka styrkorna från Irak eller att utveckla alternativa tillförselvägar för Afghanistan.

PARTNERSKAP ENERGIMARKNADEN

Bland alla de utmaningar som väntar Turkiet-U.S. relationer, partnerskap inom energi är ett mer uppmuntrande föremål efter "ett tragiskt förlorat tillfälle under de senaste åtta åren", enligt Parris.

"Den timmen är sen. Men Rysslands test av testamente med Ukraina i vintras kunde impulser till ett förnyat engagemang från USA, Turkiet och Europa för att övervinna den småaktiga och egna intressen käbbel som frustrerad snabba rörelser Nabucco och andra projekt är väsentlig för den lång – begreppet energisäkerhet väst. Och det skulle kunna återvända på energiområdet frågor till en framträdande plats på USA-turkiska bilaterala dagordningen, "tillade han.

Den nya administrationen kommer att tycka att Turkiet och Ryssland är inte samma som de var för åtta år sedan och ländernas ståndpunkter i olika frågor som till exempel Iran, Irak, Palestina och Svarta havet säkerhet har konvergerat och bilaterala handelsförbindelserna har ökat.

"Jag är inte bland dem som anser Moskva någonsin kommer att utgöra ett alternativ till strategiskt partnerskap med Washington eller väst i allmänhet. Men, som Obama administration åter engagerar sig i frågor som energisäkerhet eller säkerhet och oberoende av tidigare sovjetiska territorierna som Georgien och Ukraina kommer att hitta, jag misstänker att det inte kan räkna med Ankaras bara efter USA bly, som kan ha varit fallet tidigare, säger han.

Källan är

Dela filer & synkronisera mappar

Posted in armenia by armiks on 2009/02/10

Säkert göra VNC, dela filer, synkronisera mappar och avlägsna backup via Google baserat VPN, även bakom NAT. Gbridge helps you to manage your multiple PCs, and collaborate works with close friends. Gbridge hjälper dig att hantera ditt flera datorer, och samarbeta tillsammans med nära vänner. You can also use it to privately exchange huge media files with your family. Du kan även använda det till privat utbyte stora mediefiler med din familj. Gbridge has many unique features. Gbridge har många unika egenskaper. The built-in VNC let your remote access your PC desktop or invite your friend to see your desktop for collaboration. Den inbyggda VNC dina distansbetalning datorns skrivbord eller bjuda in dina vänner för att se ditt skrivbord för samverkan. You can drag&drop a folder to create a share and select which friend can access. Du kan dra och släppa en mapp för att skapa en aktie och välja vilken kompis kan använda. Before syncing the folder, your friends can remotely browse the folder, see the auto-generated photo thumbnail/slideshow, play MP3 online. Innan synkronisering mappen, dina vänner kan fjärrsystem bläddra i mappen finns i automatiskt skapade foto thumbnail / bildspel, spela upp MP3 på nätet. You can sync folders among your own PCs too. Du kan synkronisera mappar mellan dina egna datorer också. Setup a recurring local or remote backup of your important folder is just easy. Setup en återkommande lokal eller fjärr-backup av dina viktiga mappen är bara lätt.

gbridge Gbridge.

Alla tjänster körs på toppen av VPN som automatiskt bildas bland dina flera datorer oavsett var de är. You can also extend the VPN to include your Gtalk friend’s PCs if both sides allow. Du kan också förlänga VPN att inkludera ditt gtalk väns PCs om båda sidor tillåter. You have full control over what resources are available to your friend. Du har full kontroll över vilka resurser som finns tillgängliga till din vän. Since Gbridge creates tunnel through NAT or firewall and connects PCs directly, it gives you maximum throughput and privacy. Sedan Gbridge skapar tunnel genom NAT eller brandvägg och ansluter datorer direkt, det ger dig maximal genomströmning och privatliv.

Kräver; Windows 95/98/Me/2000/XP/2003 Server/Vista/2008 Server och ett Gmail-konto.Gmail_konto är som Hotmail grattis. Ladda hem Gbridge. skaffa grattis Gmail.

Befolkningen i Storbritannien, som kom från Armenien.

Posted in armenia by armiks on 2009/02/10

Armeniska länkar till Stonehenge utforskas
12:19 måndag den 9 februari 2009
Corey Ross

Historien om Stonehenge och mystiken som omger det är bekant för de Salisbury boende, men en människa har kommit till staden för att berätta för människor om en gammal cirkel av stående stenar som före-datum även Wiltshire: s världsarv.
Vardan Levoni Tadevosyan är en armenisk / spanska historiker av ockult som besökte Salisbury i förra veckan att profilera Carahunge, dubbas det armeniska Stonehenge.
Han sa: "Det är en mycket viktig minnesmärke, inte bara för Armenien, men för hela världen."
Carahunge, som betyder "tala stenar", är belägen 200 km från den armeniska huvudstaden Jerevan, nära en stad som heter Sisian. Det finns över 200 stenar på sju hektar plats och många av stenarna ha släta vinklade hål i dem, inriktade på olika punkter på himlen, ledande forskare att tro att det är världens äldsta observatorium, som går tillbaka 7500 år.
Herr Tadevosyan är mycket passion vill folk veta mer om Carahunge och har sina egna teorier om dess kopplingar till Stonehenge.
Hans forskning på de senaste fyra åren är baserat på det arbete som utförts av professor Paris Herouni, medlem av den armeniska National Academy of Science och ordförande i Radiophysics Research Institute i Jerevan.
Prof Herouni började utreda Carahunge mer än 20 år sedan och skrev en bok, armenier och Gamla Armenien, på hans slutsatser. Han skickade boken till prof GS Hawkins, som hade undersökt Stonehenge, och han kommit överens med Herouni slutsatser.
Herr Tadevosyan säger att Neolithic gånger armenierna var mycket mer avancerad än de flesta andra kulturer. En snidning hittats på klippor nära Lake Sevan visade de visste att världen var rund, de kunde exakt mäta latitud, och att de redan har kunskaper i astronomi, arkeologi och teknik.
Han tror tidigast befolkningen i Storbritannien, som kom från Armenien, väckte idéer om Carahunge till Europa med dem och spelade en del i skapandet av Stonehenge och andra europeiska webbplatser.
Han planerar att sätta ihop en broschyr om Carahunge som kan vara tillgängliga för allmänheten i Salisbury och South Wiltshire Museum och curator Adrian Green sade att han skulle vara glad för att visa broschyrer om antika webbplats.
"Jag har en passion om det beror på att världen har ett inte snällt uppmärksamhet mot Armenien. Jag vill offentliggöra armeniska monument och kultur ", sa  Tadevoysyan.

källan är tryck

ararat

Posted in armenia by armiks on 2009/02/01

روابط عمومي فدراسيون بسكتبال اعلام نمود :

دور نهايي مسابقات بسكتبال قهرماني ليگ برتر بانوان كشور با برگزاري 6 ديدار انجام و نهايتا تيم هاي آرارات ، فولاد سپاهان ، شركت نفت و رشد دانه گرگان به مقام هاي اول تا چهارم ليگ برتر بسكتبال بانوان كشور در سال 87 نائل آمدند.

نتايج عبارتست از :

چهارشنبه 9/11/87

فولاد مباركه سپاهان 82-شركت نفت تهران 62

رشد دانه گرگان 40-آرارات تهران 70

پنجشنبه 10/11/87

آرارات تهران 80-فولاد مباركه سپاهان 65

شركت نفت تهران 71-رشد دانه گرگان 55

جمعه 11/11/87

شركت نفت تهران 64-آرارات تهران 86

رشد دانه گرگان 42-فولاد مباركه سپاهان 85

Ararat

Posted in armenia by armiks on 2009/02/01

Արարատ»-ի աղջ. բասկետբոլի խումբը առանց որեւէ պարտութեան՝ տիրացաւ սուպեր լիգայի մրցութիւնների ախոյեանական գաւաթին:
Խումբը հասնելով եզրափակիչ փուլ՝ երթուդարձի խաղերում յաղթեց հետեւեալ երեք խմբերին՝ «Ֆուլադէ մոբարաքէ Սեփահան» (որը անցեալ խաղերում առաջին տեղը գրաւեց), «Նաւթէ Թեհրան» եւ «Ռեշթէ դանէ Գորգան» խմբերին, եւ գրաւեց առաջին տեղը երկրի սուպեր լիգայի մրցութիւնների ախոյեանը հանդիսանալով:
Այդպիսով՝ «Արարատ»-ի աղջիկների համար հնարաւորութիւն ստեղծւեց՝ մասնակցելու Սիրիայում կայանալիք արեւմտեան Ասիայի միջակումբային մրցութիւններին:
Սպահանում կայացած վերջին երեք խաղերի արդիւնքներն են.
Արարատ՝ 86 – Նաւթ՝ 64
Արարատ՝ 70 – Գորգան՝ 40
Արարատ՝ 80 – Սեփահան՝ 65

Ararat Teheran blev Iransk mästarinna.

Posted in armenia by armiks on 2009/02/01

Den lila armeniska samhället i Iran har varit aktivt  i idrott i flera decennier (Iran har 70 miljoner invånare, armenier< 200,000), den senaste är ararat´s tjej lag som blev iransk mästarinna. Nedan är Ararat  med vita kläder som kristna får tjejerna glada och ljusare färger bakom med lite mörka kläder är de övriga i Iranska kuppen.

ararat_lag

"It Girl" Kim Kardashian hjälper upp $ 90.000 för armeniska föräldralösa

Posted in armenia by armiks on 2009/02/01

 

ECF

Kim Kardashian

Star-FULLSATT händelse funktioner Hollywood kändisar och Vegas look-alikes
Publicerat: lördag 31 januari 2009
Debbie Hovsepian, Gayane Tatoulian, Abp. Hovnan Derderian, Maria de Silva, Kim Kardashian, Kloe Kardashian och Robert Kardashian, Jr, i en fond Raiser för Etchmiadzin Children’s Fund, Universal City, Calif, Jan 23, 2009. Hilma Shahinian för det armeniska Reporter
Kim Kardashian, Maria de Silva och Etchmiadzin Children’s Fund
"Det Girl" Kim Kardashian hjälper höja $ 90K för armeniska föräldralösa
Universal City, Calif – De osannolikt ihopkoppling av den armeniska kyrkan och sex-skandalen-ökända part-flicka-vänt-kändis Kim Kardashian bidra till att öka mer än $ 90.000 för Etchmiadzin Children’s Fund (EFK). Den välgörenhet årliga Gala Night på fredag 23 januari, lockade mer än 350 gäster och visas verkliga, något konkret, och falska Hollywood stjärnor, kändis look-alikes, Las Vegas impersonators och några FÖRLÄGEN kyrkan damer.
För nästan två decennier, EFK – under ledning av Catholicos Karekin II och västra eparkatet den armeniska kyrkan i Nordamerika – har tagit upp medel för att bygga ett barnhem och hjälpa barn i nöd. EFK ger mat, kläder, sjukvård och skolmaterial genom årlig sponsring. Över tusen barn har utnyttjat sponsring av $ 250 per år.
Under 2005 Karekin II gav sin välsignelse till ett barnhem som skulle tjäna behövande barn som bodde i närheten av Mor Se i Heliga Etchmiadzin. Sedan dess har en dynamisk, tre projekt driver två barnhem och en uppsökande program som stöder hundratals behövande barn över hela Armenien.
Vid Gala på fredag kväll, EFK stol och prideful arrangör av evenemanget Gayane Tatoulian uppmanade de närvarande att fortsätta att stödja barnen i Armenien av subventionerande EFK.
"Med de ekonomiska svårigheter vi har alla sett de senaste månaderna, jag förstår hur folk är rädda för att hjälpa andra, säger hon. "Vi kan inte låta ekonomin gör oss bittra, men bättre. Barn till Armenien är också rädd för att bli bortglömd."
Under cocktail timme, Kim Kardashian, Kloe Kardashian och Robert Kardashian, Jr, kom för att skänka en check till EFK i slutet av faderns namn. Gäster omgav Kardashians, snappning bilder med verkligheten TV familj.
Producent och tidigare dagtid talkshow värd Ricki Lake tillbringade hela kvällen på händelsen med sin vän och barnskötare, Maria de Silva, som nyligen namngivna en CNN Hero.
Ms Tatoulian, som hade bildat en vänskap med Ms De Silva, uppmanade henne som gäst talaren att tala om sina erfarenheter för att hjälpa föräldralösa barn i hennes hemland Malawi. Ms De Silva svarade på Ms Tatoulian begäran med att säga "världen behöver få veta att Armenien har så många barn i nöd."
Som barnskötare arbetar i USA, Ms De Silva kvar ägnades åt henne Malawi rötter och arbetade compassionately till förmån för föräldralösa barn. Hennes arbete garnered henne CNN accollades.
Ms De Silva älskar barn och skulle vilja hjälpa henne människor inspirerade henne att utveckla ett program för att rädda föräldralösa barn och öka medvetenheten om deras svåra situation. Hennes egen familj hade drabbats av aidsepidemin härjar Malawi.
"Varje barn, oavsett var de kommer från, behöver kärlek, omsorg uppmärksamhet, mat och utbildning, säger Ms De Silva. "Om vi tar hand om våra barn, vi ger dem en framtid."
Som hedersgäst av ECF Grand Gala Night, Ms De Silva fick ett inramat lovordas brev, en traditionell armeniska målning av ett kors av konstnären Seeroon Yeretzian (Konst & Kultur, 12 juli 2008) från Primate på västra eparkatet . Ärkebiskop Hovnan Derderian också begåvade henne med ett kryss att han välsignade vid bankett innan hon uttryckte det runt hennes hals.
Ricki Lake talade också vid galan applådera ansträngningar EFK och Ms De Silva.
"Det är verkligen inspirerande att ta en tid att vara här i dag, säger hon. "Maria är så mycket som ett helgon som någon annan jag vet. Du inspirerar mig. Du gör mig till en bättre mamma. Jag är lycklig att ha dig vid min sida."
Ricki Lake presenterades också med en ursprunglig Yeretzian målning av ett granatäpple från ärkebiskop Derderian.
Under ärkebiskop adress, han talade om gemensamma Gud att hjälpa behövande barn i världen.
"Vår kärlek är inte bara för våra kära barn i Armenien, men för alla barn, utan undantag, sa ärkebiskopen. "Varje barn är en Guds gåva, och smärtan av alla barn är smärtan för oss alla."
Kvällen avslutades med uppträdanden av Elvis imitatör Harry Shahoian (Konst & kultur, 10 maj 2008) och Dean Martin imitatör Mark Varabian. Dessutom visas var Cher imitatör Lisa Järn, som sjöng "I’ve got you babe" med publik medlemmar.?

"hot" från Tbilisi mot estniska armeniaer

Posted in armenia by armiks on 2009/01/30

Georgisk-armenier 
"hot" från Tbilisi Efter arresteringarna, uppmanar till återhållsamhet, Armenien engagemang Två armeniska ledare från Georgiens Samtskhe-Javakheti provinsen har arresterats för spioneri, vapen och konspiration avgifter, landets inrikesministeriet sade i ett kort uttalande den 23 januari Civil.ge m.fl. rapporterats.
Arresteringarna komma bland Georgiens fortsatt dödläge med Ryssland och oppositionens alltmer högljudd uppmanar Mikheil Saakashvili att avgå.
De greps armenier, Grigor Minasian och Sarkis Hakobjanian, är en ungdoms klubb chef och en lokal företrädare för Aznavour pour l’Arménie respektive i staden Akhaltsikhe. Båda männen är medlemmar av Armeniska revolutionära federationen (Dashnaktsutiun).
Det har inte funnits någon offentlig reaktion mot arresteringarna från ARF, som är medlem i Armenien styrande koalitionen, eller från armeniska regeringstjänstemän.
Sergei Minasian i Jerevan-baserade Kaukasus Institute, en expert på Georgien, kallas arresteringar "utan motstycke".
"Detta är första gången som Georgien arresteringar ARF medlemmar och anklagar dem för spionage," Mr Minasian berättade den armeniska Reporter. I själva verket "Georgien är att väcka intresse, än en gång försöker dominera i förbindelser med Armenien."
Senast i Simmering spänningar Efter greps de båda männen fördes till Tbilisi, där en domstol beviljats åklagare "ansökan om två månader" pretrial frihetsberövande. Det var inte omedelbart framgår av avgifter vilket land de två anklagas för spioneri för.
Språkrör för inrikesministeriets Shota Khizanishvili berättade Civil.ge den 23 januari att "ytterligare uttalanden i frågan kommer att göras senare." Enligt Armenian Public Radio, dessa uttalanden var väntat på den 26 januari. Inga uttalanden gjordes med tryck tid.
Interetniska relationer i Georgien, särskilt i armeniska befolkade Samtskhe-Javakheti och azerbajdzjanska befolkade Kvemo Kartli, har ofta varit spänd.
Efter separation av Abchazien och Sydossetien, många georgier har misstänkt landets andra etniska minoriteter – som för närvarande består av cirka 15 procent av befolkningen och som bor utanför den georgiska mainstream – av härbärgerat separatistiska avsikter. Etniska minoriteter, i sin tur ansvarar Tbilisi med diskriminering och som syftar till att uppmuntra deras emigration.
Enligt officiell statistik finns det cirka 100000 etniska armenier i Samtskhe-Javakheti, över hälften av den totala befolkningen, med armenier som utgör stora majoriteter i Akhalkalaki och Ninotsminda områden. En annan 100.000 eller mer armenier bor i Tbilisi och på andra håll i Georgien.
Armenien, som förlitar sig på Georgiens transportinfrastruktur, har länge arbetat för att släta över spänningarna i det armeniska befolkade Samtskhe-Javakheti provinsen.
Varningar för konsekvenser I avsaknad av armeniska regeringens reaktion har det högljudda protester från enskilda parlamentsledamöter och icke-statliga organisationer, som alla protesterade arresteringarna som "grundlösa" och "politiskt motiverade".
Shirak Torosian är ett parlament medlem av det styrande Republikanska partiet och ledaren för Javakhk Compatriotic unionen. Han besökte Akhhaltsikhe denna vecka. Den 27 januari han hävdade att arresteringarna var avsedd att "skrämma" den lokala befolkningen, Regnum nyhetsbyrån m.fl. rapporterats.
Mr Torosian, som är känd som förespråkare för georgiska-armeniska samarbete, varnade för att "Javakhk inte skulle bli en annan Nakhichevan," till den azerbajdzjanska-kontrollerade regionen som alla etniska armenier var utvisad i den 19: e århundradet, http://www.Bagin.info rapporterats.
Han stället identifierat två alternativ: antingen Javakheti s frågor behandlas genom armenisk-georgiska samarbete, eller de nuvarande spänningarna skulle kunna leda till ett fullständigt krig. Mr Torosian uppmanade omedelbart inblandning av den armeniska regeringen.
Ett annat parlament medlem, Larisa Alaverdian av oppositionen Heritage part, sade arresteringarna var en återspegling av den demokratiska bakslag i Georgien. "Detta är ett radikalt steg, ett skrämma taktik mot aktivister," Ms Alaverdian skrev den 23 januari. "Och det undergräver georgiska stat."
Arresteringarna var avsedda att "cement" Tbilisi kontroll på armeniska befolkade områden i efterdyningarna av den georgiska återföringar i Sydossetien och Abchazien sista augusti, Vahe Sargsian i Jerevan-baserade Mitq analytiska Center (www.mitq.org) föreslog den 26 januari .
Mr Sargsian också samman arresteringarna till senare blossa upp i den långdragna armenisk-georgiska konflikten om byggandet av SuRB Nshan kyrka i Akhaltsikhe. Liknande kyrka tvister har pågått i Tbilisi.

Irakiska-armeniska pianisten Beatrice Ohanessian är föremål för en ny biografi

Posted in armenia by armiks on 2009/01/30

 

Ohanessian
Beatrice Ohanessian på omslaget till sin nya biografi.

Född i Bagdads pulserande armeniska samfundet, Beatrice Ohanessian studerade i London och New York innan han pianist i irakiska National Symphony Orchestra. Hon genomföras i hela Europa och Mellanöstern, som tjänstgör som en inofficiell musikalisk ambassadör för Irak, men också främja musik av Alan Hovhaness (som hon träffade i New York) och Aram Khachaturian.
Saddam Hussein gav Ms Ohanessian gåva en Steinway piano hyllning till en sammansättning hon skrev i början av kriget mellan Iran och Irak. Under 1994 har hon och hennes syster Sita flyttade till Minnesota för att ansluta sin bror Arsham. Efter hennes oväntade död 2008, ambassaden i Irak i Washington deklareras en global Sorgedag för alla irakier.
Under flera år har författaren Holly Windle intervjuade Ms Ohanessian, dra ut minnen av henne Bagdad barndom, hennes armeniska arv, sin musikaliska utbildning i Irak och utomlands, och de utmaningar som bor i ett land som genomgick en revolution, flera krig, och livet enligt FN: s sanktioner. Längs vägen finns en förskjutning av gjutna arabiska prinsar, diplomater, politiker och musiker.
Windle biografi heter Bagdad BARKAROL: Hur Beatrice Ohanessian Blev Irak främsta klassiska Pianis

En tysk officer under det armeniska folkmordet

Posted in armenia by armiks on 2009/01/29

En tysk officer under det armeniska folkmordet "Boken publiceras på engelska.
"En tysk officer under det armeniska folkmordet" Boken publicerades på initiativ av London-baserade Gomidas institutet.
En av de påtagliga kopplingar mellan det armeniska folkmordet och förintelsen är i form av Max von Scheubner-Richther den tyska konsuln i Erzurum i 1915 som senare blev en av grundarna av den nationalsocialistiska (nazi) part i Tyskland. Detta personliga länkar till Adolph Hitler har lett till mycket spekulationer om Hitlers intim kunskap om det armeniska folkmordet, och hur dessa kunskaper kan ha påverkat organisationen av den slutliga lösningen i Europa.
Scheubner-Richter var en av Hitlers mest betrodda och Heliga kolleger, en anses oersättligt av ledaren efter hans död i München STATSKUPP av 1923. Med tanke på deras nära relation är det otänkbart att massmord av en etnisk grupp som Scheubner-Richter bevittnade aldrig diskuterades med Hitler som hade en liknande plan i åtanke för judar. I "En tysk officer under det armeniska folkmordet", det är omöjligt att bortse från de iakttagelser som Scheubner Richter gjorde om det armeniska folkmordet, både muntligt och i skriftlig korrespondens, som senare blev dragen av Förintelsen.
"En tysk officer under det armeniska folkmordet" är en ny engelska biografi Scheubner-Richter, översatt från tyska originalet, och ger unika inblickar i ett av de mest RETSAM kopplingar mellan det armeniska folkmordet och förintelsen. Denna översättning innehåller också ett fruktbärande införandet av den tyska historikern Hilmar Kaiser, som diskuterar Scheubner-Richter inblandning i folkmordet på armenier 1915. Kaiser inledningen bygger på tyska utrikesdepartementet dokument och andra arkivens material inklusive armeniska vittnesmål, för att få färskt ljus för annars spekulativ och ibland sensationalized diskussioner om Tysklands deltagande i det armeniska folkmordet.
Enligt både den ursprungliga tyska biografi, som skrevs av en kollega till Scheubner-Richter i det ottomanska riket, och Kaiser införa Scheubner-Richter tog en lovvärd ståndpunkt för att försöka förhindra förstörelsen av armenier. Hans kontakter varierade från direkt kontakt med den armeniska PRELATEN av Erzurum (Smpad Saadetian) och de regionala guvernören (Tahsin Bey), till olika mellanhänder och armeniska utvisade. Scheubner-Richter också meddelas hans oro för att den tyska ambassadören Hans Von Wangenheim i Konstantinopel, och därmed skapat en arkivens uppgifter om vad han observerade omkring honom. Han var inte den enda tyska konsul i det ottomanska imperiet som agerat för att rädda armenier, men som i andra fall, det tyska utrikesdepartementet konfronterades med den hårda verklighet som öde Ottomanskt armeniska var en inre ottomanska frågan, medan den tyska prioriterade hade att underhållet av Turk-tyska alliansen och vinna kriget.
Enligt Ara Sarafian, publiceringen av "En tysk officer under det armeniska folkmordet" är en del av Gomidas institutets pågående arbete med att engagera det armeniska folkmordet frågan på ett kritiskt sätt.
Denna publikation är Gomidas institutets andra publikation behandlar Tysklands deltagande i det armeniska folkmordet.
28362

Bangladesh sista armeniska ber för osannolikt framtiden

Posted in armenia by armiks on 2009/01/28

Dhaka (AFP) – Michael Joseph Martin är bevakad om hans exakta ålder och ovilliga att acceptera att han kommer att bli en sista i en lång rad av armenierna att ge ett viktigt bidrag till historien om Bangladesh.

Dhaka, i Bangladesh kapital, som en gång var hem för tusentals invandrare från före detta sovjetrepublik som växte att dominera stadens handels-och näringslivet.

Men Martin, åldern i sin 70-talet, nu är det bara en kvar.

"När jag dör, kanske en av mina tre döttrar kommer att flyga in från Kanada för att hålla vår närvaro här i livet," Martin sa förhoppningsvis sett delas Bengali med en tjock brytning. "Eller kanske andra armenier kommer från någon annanstans."

Martin kom till Dhaka i 1942 under andra världskriget, i likhet med sin far som hade fast i regionen decennier tidigare.

De gick en armeniska samfundet i Bangladesh går tillbaka till 16-talet, men nu Martin oro som kommer att leta efter den stora armeniska kyrkan i stadens gamla kvarteren.

"Detta är en välsignad plats och Gud kommer inte att lämna den oskyddad och OMVÅRDNAD för, säger han i kyrkan Holy Resurrection, som byggdes 1781 i Armanitola eller armeniska distriktet.

Martin – vars fullständiga namn är Mikel Housep Martirossian – Vi ser efter att kyrkan och dess kyrkogård där 400 av hans landsmän är begravda, däribland hans fru som dog för tre år sedan.

När deras barn, alla Bangladesh pass-hållare, lämnade landet tillsammans, Martin blev den enda kvarvarande armeniska här. Han bor nu ensam i en stor herrgård i kyrkan grunder.

"När jag vandrar, ibland känner jag sprit flyttar runt. Detta är sprit av mina förfäder. De ädla män och kvinnor, som nu vilar i fred, säger Martin, som är stooped och svaga, men behåller en ingående kunskap om den armeniska historien i Dhaka.

Marmor gravstenar visa släktnamn såsom Sarkies, Manook och Aratoon från en tid då armenierna var Dhaka: s rikaste köpmännen med PALATSLIKNANDE hem som handlas jute, kryddor, indigo och läder.

Bland de döda M. David Alexander, den största jute näringsidkare i slutet 19th century, och Nicholas Peter Poghose som inrättades Bangladesh första privata skola på 1830-talet och dog 1876.

Martin, som själv tidigare näringsidkare, sade armenierna, förföljs av turkar och perser, var delaktiga i det som nu Bangladesh första av Mughals i 16 och 17-talen och sedan av den brittiska kolonialmakten.

Flytande persiska – domstolen språket i Mughals och första hälften av det brittiska imperiet i Indien – armenierna var allmänt advokater, köpmän och tjänstemän som har ledningsfunktioner offentliga positioner.

De var också hängiven kristna som byggde några av de vackraste kyrkor i den indiska subkontinenten.

"Deras antal fluktuerade med utsikterna i handel i Dhaka, säger Muntasir Mamun, en historiker vid Dhaka University.

"Ibland fanns flera tusen armenier handel i Bengal regionen. De var alltid en viktig gemenskap i Dhaka och domineras landets handel. De var som är vem i stan. De firade alla sina religiösa högtider med pompa och stil."

Nedgången kom gradvis efter att britterna lämnade Indien och subkontinenten var delad i 1947 med Dhaka bli huvudstad i östra Pakistan och sedan i Bangladesh efter det blev självständigt 1971.

I dag, den armeniska kyrkan innehar endast trafik på viktiga datum i den ortodoxa kristna kalendern med en katolsk präst från en närbelägen seminariet kommer att leda böner vid jul.

Martin sa en gång upptagen sociala scenen avstannade efter sista ortodoxa präst lämnade i slutet av 1960-talet, men han är fast besluten att se till kyrkan arv varar.

"Varje söndag var en dag som festivalen för oss. Nästan alla armeniska skulle delta i tjänst, oavsett hur stor han var i social ställning. Kyrkan i centrum för all verksamhet, säger han.

"Jag har sett dåliga dagar innan, men vi alltid studsade tillbaka. Jag är säker på armenierna kommer att komma tillbaka hit för handel och affärer. Jag kommer sedan att vila i frid bredvid min fru."

ALeqM5jzP9PVrkYzJgjMFqhTdYeYvrv8eA ALeqM5ggH-TZyG2kGalyM8lsjidJwbP--w ALeqM5gssrX9SnX8g-fw79-bHm_4gt0aXA

Bangladesh sista armeniska ber för osannolikt framtiden

Posted in armenia by armiks on 2009/01/28

Dhaka (AFP) – Michael Joseph Martin är bevakad om hans exakta ålder och ovilliga att acceptera att han kommer att bli en sista i en lång rad av armenierna att ge ett viktigt bidrag till historien om Bangladesh.

Dhaka, i Bangladesh kapital, som en gång var hem för tusentals invandrare från före detta sovjetrepublik som växte att dominera stadens handels-och näringslivet.

Men Martin, åldern i sin 70-talet, nu är det bara en kvar.

"När jag dör, kanske en av mina tre döttrar kommer att flyga in från Kanada för att hålla vår närvaro här i livet," Martin sa förhoppningsvis sett delas Bengali med en tjock brytning. "Eller kanske andra armenier kommer från någon annanstans."

Martin kom till Dhaka i 1942 under andra världskriget, i likhet med sin far som hade fast i regionen decennier tidigare.

De gick en armeniska samfundet i Bangladesh går tillbaka till 16-talet, men nu Martin oro som kommer att leta efter den stora armeniska kyrkan i stadens gamla kvarteren.

"Detta är en välsignad plats och Gud kommer inte att lämna den oskyddad och OMVÅRDNAD för, säger han i kyrkan Holy Resurrection, som byggdes 1781 i Armanitola eller armeniska distriktet.

Martin – vars fullständiga namn är Mikel Housep Martirossian – Vi ser efter att kyrkan och dess kyrkogård där 400 av hans landsmän är begravda, däribland hans fru som dog för tre år sedan.

När deras barn, alla Bangladesh pass-hållare, lämnade landet tillsammans, Martin blev den enda kvarvarande armeniska här. Han bor nu ensam i en stor herrgård i kyrkan grunder.

"När jag vandrar, ibland känner jag sprit flyttar runt. Detta är sprit av mina förfäder. De ädla män och kvinnor, som nu vilar i fred, säger Martin, som är stooped och svaga, men behåller en ingående kunskap om den armeniska historien i Dhaka.

Marmor gravstenar visa släktnamn såsom Sarkies, Manook och Aratoon från en tid då armenierna var Dhaka: s rikaste köpmännen med PALATSLIKNANDE hem som handlas jute, kryddor, indigo och läder.

Bland de döda M. David Alexander, den största jute näringsidkare i slutet 19th century, och Nicholas Peter Poghose som inrättades Bangladesh första privata skola på 1830-talet och dog 1876.

Martin, som själv tidigare näringsidkare, sade armenierna, förföljs av turkar och perser, var delaktiga i det som nu Bangladesh första av Mughals i 16 och 17-talen och sedan av den brittiska kolonialmakten.

Flytande persiska – domstolen språket i Mughals och första hälften av det brittiska imperiet i Indien – armenierna var allmänt advokater, köpmän och tjänstemän som har ledningsfunktioner offentliga positioner.

De var också hängiven kristna som byggde några av de vackraste kyrkor i den indiska subkontinenten.

"Deras antal fluktuerade med utsikterna i handel i Dhaka, säger Muntasir Mamun, en historiker vid Dhaka University.

"Ibland fanns flera tusen armenier handel i Bengal regionen. De var alltid en viktig gemenskap i Dhaka och domineras landets handel. De var som är vem i stan. De firade alla sina religiösa högtider med pompa och stil."

Nedgången kom gradvis efter att britterna lämnade Indien och subkontinenten var delad i 1947 med Dhaka bli huvudstad i östra Pakistan och sedan i Bangladesh efter det blev självständigt 1971.

I dag, den armeniska kyrkan innehar endast trafik på viktiga datum i den ortodoxa kristna kalendern med en katolsk präst från en närbelägen seminariet kommer att leda böner vid jul.

Martin sa en gång upptagen sociala scenen avstannade efter sista ortodoxa präst lämnade i slutet av 1960-talet, men han är fast besluten att se till kyrkan arv varar.

"Varje söndag var en dag som festivalen för oss. Nästan alla armeniska skulle delta i tjänst, oavsett hur stor han var i social ställning. Kyrkan i centrum för all verksamhet, säger han.

"Jag har sett dåliga dagar innan, men vi alltid studsade tillbaka. Jag är säker på armenierna kommer att komma tillbaka hit för handel och affärer. Jag kommer sedan att vila i frid bredvid min fru."

Guldgruva för etiopiska Musik: Vem är Tezera Haile Michael?

Posted in armenia by armiks on 2009/01/26

Ovan: The Swinging sextiotalet – The Police Band stötta sinarejer i 1965 / 6.
Obsession. Det är ordet som beskriver Francis Falceto. Det är ordet som beskriver Francis Falceto. Han är mannen bakom volym och räkna, Éthiopiques serie på Buda Music. . I april 1984, en vän till hans lånade honom en kopia av ett Mahmoud Ahmed album.  En månad senare reste han till Etiopien. Även om det skulle vara mer än ett decennium innan Éthiopiques skivor började dyka upp i skivaffärer runt om i världen, han var ansvarig för den första utgåvan utomlands moderna etiopisk musik med ny utbetalning av Mahmoud Ahmed’s 1975 album ”ERE Mela Mela” för proppfull Skivor 1986. Men det är förvånande Att det spänner över tjugotre skivor och två dvd-skivor som har publicerats sedan 1997, att det fortfarande finns gott om territorium som ännu integre omfattas. Musiken i Etiopien är resultatet av en mycket specifik rad evenemang. Det första finns det kejsar Haile Sellassie besök i Jerusalem år 1923. Medan han var där, två viktiga saker som hände: Han hörde brass band musik för första gången och han träffade ”Arba Lijoch”. Den ”Arba Lijoch” var en grupp fyrtioo armeniska föräldralösa (amharinja ”fyrtioo barn”) som lever på det armeniska kloster i Jerusalem, som hade rymt från det armeniska folkmordet i Turkiet. De imponerade Haile Selassie så mycket Att han fick tillåtelse från den armeniska patriarken av Jerusalem Att Anta dem och föra dem till Etiopien, Där han sedan ordnas för dem Att få musikaliska instruktion. De anlände i Addis Abeba den 6 september 1924, och tillsammans med deras ORKESTERLEDARE Kevork Nalbandian att bli den första officiella orkester för nationen. Nalbandian systerson, Nerses Nalbandian – som kompositör, Arrangör, chorus ledare och musiklärare, skulle vara Gå på Att bli en central person för Att utveckla modern musik i landet. Kasta i fredskåren volontärer föra register från
Amerika, liksom den amerikanska militära radio på Kagnew Station i grannlandet Eritrea sändningar den senaste R & B, Soul, Rock och Pop hits, och du har en potent blandning av influenser som producerade en av de mest unika musikaliska rörelser som finns i varje land på det, eller egentligen alla, tidpunkt. Men allt som avslutades 1975, När Derg ousted kejsar Haile Selassie från makten. Den Derg, som betyder ”utskott” eller ”rådet” i Ge’ez, är det korta namnet på Samordningskommittén av de väpnade styrkorna, polisen och territoriella armén och var en kommunistisk militärjuntan under ledning av en kommitté bestående av militära officerare. Under deras styre, nattlivet i Addis Abeba tynade bort och skivbolag försvunnit. Musikerna kund integre lämna landet, Eftersom Utvandringen blev nästan omöjligt och de behövde en utresevisum Att lämna landet.Musiken får aldrig har lämnat Etiopien, om det integre Vore för de få vinylskivor som lyckats ta sig ut i resten av världen.

Hrant Dink mördades i två år sen.

Posted in armenia by armiks on 2009/01/26

Måndagen den 19 januari 2009 var det på dagen två år sedan den turkiska journalisten av armenisk börd, Hrant Dink, mördades på en öppen gata i den turkiska staden Istanbul. För att hedra Hrant Dink och hans gärningar anordnade Armeniska riksförbundet i Sverige tillsammans med Svenska kommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet (SKT) en minnesstund i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Du hittar filmklipp från minnesstunden här och här.

Kinesiskt ursprung i en armeniska adelsfamilj

Posted in armenia by armiks on 2009/01/18

* Ämne: kinesiska ursprung i en armeniska adelsfamilj
* Från: ”Frank Wong”

Jag gjorde några intressanta forskning om den påstådda kinesiskt ursprung i en armenisk adelsfamilj (Mamikonians). Armenien är en sovjetrepublik belägna mellan Iran och Turkiet. Dess kultur är starkt Mellanöstern. I
http://www.virtualscape.com/rbedrosian/china.htm

Vid första, jag trodde att artikeln var ett skämt. Men, när jag läste det där borta var några punkter av ironi. Berättelsen handlade om upproret i 2 kinesiska bröder (som var furstar) mot den kinesiska kejsare under 200 A.D.s. Bröderna, Mamik och Konak, kämpade mot den kinesiska kejsaren (Chenbakur) och förlorade. De flydde till marken av Kushans, och inhämtat tillflykt av den iranska kungen. Den kinesiska kejsaren krävde att rebellerna vara återvänt till Kina eller Iran skulle utsättas för krig med den kinesiska. Den iranska kung, inte vill döda bröderna, men också vill undvika konflikter med den kinesiska kejsaren – i stället skickas den 2 bröder till Armenien i väster. Och sedan det var fred mellan Kina och Iran igen. I Armenien, dessa 2 bröder (Mamik och Konak) nu serveras den armeniska kungen som var den yngre bror till den iranska kungen. Av dessa 2 bröder, de Mamikonian klanen växt fram i Armenien. De, tillsammans med sina anhängare fick en domän för att reglera (dagens Turkiet) och vaktade armeniska gränser från Romarna. De senare blev så mäktig att deras ställning var endast andra att den armeniska kungen. De hade den högsta militära posten som att nation i många århundraden fram till den arabiska muslimska invasionen lytt sina makt och rikedom. Denna familj fortfarande existerar. Jag råkade träffa ett par. De ser i Mellanöstern, även om Armenian people i allmänhet har raka Jet svart hårfärg som kinesiska också göra.
Platser av ironi:
1) Mamikonian namn själv. Armenierna i dag vet inte de faktiska mening som avses i familjens namn. Jag kom på uttrycket ”Människa-Gun” som i kantonesiska betyder ”folkets armé”. Cantonese sägs vara mycket nära Handynastin uttal jämfört med Mandarin. Så,
den Mamikonians förfäder kan ha varit rebeller eller deltar i en inbördeskrig mot Handynastin kejsare av 200 annonser Det var mycket uppror i Kina under den tidsperioden.

2) De ursprungligen flytt till ”mark som ägs av Kushans.” Var är detta plats? Jag vet att Kushani människor har bott i områden omedelbart väster om Kina (Tadzjikistan och Afghanistan). Det var vid den tiden fortfarande under kontroll av iranska kungar. Jag råkade
har besökt Tadzjikistan. Kinesiska flyktingar och fördrivna gjorde resor det för länge sedan. Titta på dessa grotta väggmålning ritningar lämnas av några av dem. De har aristokratiska KOSTYM:

http://weecheng.simplenet.com/silk/tajik/frescoe1.gif

3) Iran och Kina hade nära och intima relationer under Han Dynastin. Det var inte ovanligt att Han aristokrater ha bekanta med iranska kungar.
4) Den armeniska sikt för kinesiska kung: ”Chenbakur.” Jag fick reda på att Chen (Kina) Bakur (Bag Häll i iranska) innebar ”son till Gud.”
Detta kan ha motsvarade den legitima titeln på kinesiska kejsare, Tianji eller ”son till himlen?”
Jag har redan talat många gånger med författaren till denna webbsida och han uppskattade värdefull information jag gav honom. Vi kan inte helt regel ut de möjligheter som trots det stora avståndet mellan våra länder. Det finns alldeles för många ironies i historien att ignorera. Om någon av er kan komma med mer info., gärna e-post till mig? Kom ihåg, att cirka 100 Annonser, den sändebud Gan Ying åtföljas Gen Ban Chao till dessa regioner. Så, Det är inte omöjligt för den att vara sant. Apropå det, Armenian people dag fortfarande lever i ständig rädsla för angrepp från sina muslimska grannar. Vi bör inte överge våra armeniska bröder och systrar.

Den första armenier som dök upp i Manchuriet (N. Kina)

Posted in armenia by armiks on 2009/01/18
Den första armenier som dök upp i Manchuriet (N. Kina) under byggandet av den kinesiska östra Rail Road, som utförts av det ryska kejsardömet, var några. (*) Järnvägen kallades i ryska språk-Kitayskaya Vostochnaya Zheleznaya Doroga-KVZHD. Först efter det rysk-japanska kriget gjorde deras antal ökar. Detta gjorde det nödvändigt att skapa en armenisk Nationella organisationen för att hjälpa sina nödlidande landsmän och bevarandet av deras nationella arv.

Den armeniska National Organization leddes av styrelsen, vars ordförande under många år var Dr CG Migdisov, tillsammans med Mr Ter-Ovakimov, en ingenjör med KVZHD och Nr. Melik-Ogandjanov, en advokat. Armenierna skämtsamt kallade dem de tre jättelika valar på vars baksida det armeniska samhället av staden och regionen upprätthölls.

Den armeniska National Organization grundades 1917. Sina stadgar har godkänts av de lokala myndigheterna i 1919. Av 1923, de lyckades att bygga upp sin egen kyrka och bredvid den en social hallen ligger på Sadovaya Street.

Eftersom de flesta medlemmarna av den armeniska kolonin bodde i Harbin och hade bara armeniska kyrkan i Kina, med bostäder kvartal för deras präst, Fr. Yeghishe Rostomiants, den andliga ledaren för alla armenier i Manchuriet, Kina och Japan, Harbin blev i mitten av Armeniens nationella liv.

En av huvuduppgifterna för den armeniska organisationen var att lösa problemen med hjälp till de behövande medlemmar, såsom äldre, fattiga, föräldralösa barn och i allmänhet alla de som behövs för en eller en annan typ av hjälp.

Utan tvekan, Organisationen också svarat på begäran av andra ideella organisationer ge sin andel.

Den ideella verk av den armeniska organisationen var främst utförs av deras Mina damer Stöd gruppen, som utfört ett mycket värdefullt och viktigt arbete av pengar för att stödja deras välgörenhetsarbete i att organisera bingo spel, samla in donationer etc.
(*) Översättarens anmärkning.

Slutligen, den viktigaste uppgiften för styrelsen var att bevara det nationella kulturarvet och anda bland medlemmarna i kolonin. För detta ändamål har styrelsen organiserade sociala evenemang, iscensatt nationella och litterära spelar, som utförs av ungdomar grupp på sitt modersmål. På de nationella och religiösa helgdagar, te Parterna har även organiserat. Klasser för att studera armeniska språket och litteraturen också hölls. Den teater spelar utfördes på det prestigefyllda Commercial Club och Tchurin Club, där ”Anahit” drama och ”Arshin-Mal-Alan” musikaliska utfördes, med de ledande sångare, Karine Psakian.

Armeno-gregoriansk kyrka

Fram till 1918, staden Harbin hade i distriktet Noviy Gored en armeniska House of Prayer.

1918, den KVZHD (kinesiska Eastern Railroad) hade beviljat den armeniska kolonin en bit av egendom på 18, Sadovaya Street, hörnet av Liaoyang Street, där de började att bygga Far-Eastern Armeno-Grigorian kyrkan, som tog flera år att slutföra . Namnet ”Far-Eastern” härrör från det faktum att Rev Fr. Yeghishe Rostomiants och hans familj emigrerade till Harbin från Vladivostok, där tydligen hans kyrka avslutades.

Kyrkan i Harbin började officiellt att fungera på 1920-talet. Under 1925 har de kinesiska myndigheterna har registrerat det som Armeno-Grigorian kyrkan i Harbin. Kyrkan uppfördes till minne av St Gregory den ILLUMINATOR.

1932, Fr. Yeghishe Rostomiants avled. Den armeniska kyrkan blev föräldralösa. Under flera år därefter kyrkan var utan pastor och lokalerna var hyrs ut till medlemmar i den lutherska Församlingarna, som senare byggde sin egen Kirche (kyrkan).

1937, tack vare initiativ och insatser för Mr Ter-Ovakimov, ordförande i Armeniska organisationen, en präst kom från Jerusalem – Rev Fr. Assoghig Ghazarian (som nyligen gick bort och vars Rank vid tidpunkten var ärkebiskop).

Rev Fr. Assoghig utbildades i kloster, efter hans föräldrar dödades av turkarna. Vid tidpunkten för hans ankomst i Harbin, han var endast 27 år gammal. Han var välutbildad och talade fem språk.
Den armeniska kolonin, numrering vid ungefär 350-400 personer, kände sig mycket lyckligt lottade än en gång att ha en pastor.

Under perioden 1938-1950, rev Fr. Ghazarian som var respekterad och älskad av sin församlingsmedlemmarna, gjorde många bra saker för den armeniska kyrkan. Byggnaden intill kyrkan har utvidgats och renoverats, tack vare finansiellt stöd till en stor bidragsgivare och affärsmän (Messrs. C. Eloyan, I. Avetisian, A. Elyasov och andra), under byggandet av kyrkan själv det också var byggts med pengar som skänkts av medlemmarna (det största bidraget framfördes av Michael KC Aspetian). Alla medlemmar i Armeniska Organisationen gav efter förmåga, och en del andra donerat deras arbete.

1950, Rt. Rev Fr. Assoghig Ghazarian (som under andra världskriget 1941-1945 hamnade i Koncentrationsläger för brittiska och amerikanska medborgare i staden Moukden) (**) återvände till Jerusalem och den armeniska kyrkan återigen varit utan pastor.
Därefter, under de följande åren, på grund av massa-flykten av armenier från Harbin, deras koloni krympt ner till endast 40-50 personer.

1959, skapandet av den armeniska kyrkan bytte ägare och blev objekt för den kinesiska staten, vilket i sin tur använt det för en textil fabrik.

I augusti 1966, under ”kulturrevolutionen,” den tid, då alla kyrkor i Harbin skulle rivas, alla skatter av den armeniska kyrkan hålls i altaret i flera år, såsom ikons, de investeringar – har samtliga tagits ur Dumpade ut på gården och brände …….

(**) Rt. Rev Fr. Assoghig Ghazarian var en brittisk ärendet, eftersom Jerusalem var ett brittiskt protektorat.
Översatt av: V. Meltickian – 20 aug, 2003.

Chinese origins of an Armenian noble family

http://www.asiawind.com/pub/forum/fhakka/mhonarc/msg02347.html

Powered by ScribeFire.

Kina och den kinesiska enligt 5-13th Century Klassisk armeniska Källor.

Posted in armenia by armiks on 2009/01/18
China and the Chinese according to 5-13th Century Classical Armenian Sources

Hänvisningar till Kina och den kinesiska finns utspridda över hela armeniska historiska källor i 5-13-talen. De referenser som inte är många, är av två huvudtyper: de som tillhandahåller geografisk information om Kina, och de som nämner Kina i samband med en av Armenien mest kända ståtlig familjer, Mamikonean hus. Flera Armenists har granskat information om Kina i källor. Bland dem finns N. Adontz (1), M. Toumanean (2), C. Toumanoff (3), och nu senast, H. Svazyan (4). Några av dessa forskare har fokuserat sina studier för att fastställa den geografiska placeringen av ”mark som ägs av Chenk”, andra har tagit upp förhållandet mellan Mamikonean hus och dess påstådda kinesiska progenitorceller. Den nu publicerade studien kommer att undersöka både den geografiska information om Kina, och frågan om kinesiskt ursprung i Mamikoneans.

Den första av de armeniska geografiska hänvisningar till Kina visas i geografi skrivet i den 7: e århundradet av det armeniska matematiker, Anania av Shirak. Även om Anania geografi är i första hand sysselsatt med Armenien, det också kortfattat beskriver andra länder. En översättning av entry # 37 följande sätt:

37. Siwnika, som är Chenk ”, är ett land i Asien, öster om Skytien. I väster gränsar Skytien, i norr och öster, det okänt land, i söder, den landar i Indien och i Siwnets’ik ”. Chenastan är ett land med stora slätter som bebos av 29 människor, av vilka en, [bostad] av okänt land, praktiserar kannibalism. Det finns sex bergen. Kanel och kanel-bark finns det från Kasia berg, som är skiwt’ikon (?) Som är en fysisk Fiery-röd färg. Det finns monster, mysk, många påfåglar och andra ätbara fåglar. Och obegränsade mängder av saffran finns det, till den grad att om någon gick jakt, klädda i vitt, monterad på en vit häst och med en vit falk, då han återvände han skulle vara helt täckta med gult. En stor del av silke finns där, och det är av bättre kvalitet än silke från något annat land. Därmed invånarna i landet är rikt på artfully gjort silks. Deras kung är Chenbakur som är bosatt i staden Siwra, som ligger i sydöstra når i marken (5).

Den andra referensen till delstaten Chenk ”visas i kapitel elva av historia Ghewond (8:e-talet), och beskriver en kanske fantasifulla olyckor som har inträffat under perioden 705-715. Enligt Ghewond, en arabisk allmänna lovat kalifen att han skulle bli kung av Chenk ”biflod. Den allmänna Mahmet vänster Damaskus och ”leds österut passerar Asorestan genom landet Persien, genom Khurasan, och han fortsatte tills han kommit fram till en del av marken på Chenk”. Han encamped av bankerna av en mycket mäktig flod kallas Botis ”(6).

Den allmänna skickade sedan ett förolämpande brev till kungen krävande skatter och 30000 oskulder. Använda en strategem, den Chenk ”härskare dolda 30000 krigare i omfattas sedans. Vid lämpligt tillfälle soldaterna sprang ut och massakrerade araberna (7). Genom en alltför Iitteral tolkning av denna text, den Armenist H. Svazyan slutsatsen att delstaten Chenk ”var inte Kina, men området mellan Amu-Darja och Syr-Darja floder, centrerad på Samarqand (antika Bactria) (8).

Den tredje geografiska hänvisning finns i 13: e århundradet Geografi tillskrivas Vardan Arewelts’i (d. 1270-71). Beskriver mark öster om Iran, Vardan nämner ett land kallas Chinumachin med staden Xat’a där – mycket i den tradition av medeltida undrar-berättelserna om Prester John – befolkningen var kristna. Öster om Chinumachin var det land där den Kushans och sedan delstaten Chenk ”varifrån, Vardan staterna, Mamikoneans kom (9). Enligt Vardan, folk Chenk ”var så rika att även vanliga människor klädda i siden (10).

En annan medeltida armeniska geograf, Het’um historikern, har en noggrannare och mer färgglad konto. Detta visas i kapitel ett av hans historia av tatarer, skriven i början av 14:e-talet:

Konungariket Cathay är den mest ädla och rika rike i världen. Det är fullt med folk och gränslös prakt, och är belägen vid stranden av oceanen. Det finns så många öar i havet att det är omöjligt att räkna dem. Nu människor är rika med oräkneliga lyx och skatter. Posten som hämtar en stor pris där, och är uppskattade, är olivolja, som den kungar och stormän har hållit med stor omsorg, som en viktig medicin.

I samma rike av Cathay finns många konstiga djur som jag inte beskriva. Människor i dessa delar är kreativa och mycket smart, och därmed de har för lite hänsyn till alla andra människors [resultat] i alla konsten och vetenskapen. De hävdar att de själva är de enda som ser med två ögon, medan Latins se med, men ett öga, och andra folk är blinda. Och deras ord är verifierad av det faktum att de i allmänhet om andra folk som idioter. För en sådan mängd skiftande och marvelous varor med indescribably grannlaga arbete tas från den rike, att det inte finns någon som finns som kan matcha sådana varor i skalor.

Människorna i det här landet är varken stark krigare eller modig, men de är mest subtila och smarta och på detta sätt de ofta har discomfited och övervinna sina fiender med hjälp av sina motorer. De har många typer av vapen hittades inte bland andra folk. Nu är pengarna som detta folk använder är gjorda av starr, med en kvadratisk form, och bär den kungliga stämpel. Pengarna värde bestäms på grundval av den stämpel. Om pengarna blir slitna genom ålder, de tar den till Royal Court och utbyte för nya pengar. De gör fartyg och andra prydnadsföremål av guld och andra metaller.

Om detta rike är det sagt att Cathay var samtida med världens skapelse, för, som är relaterad till dess öster finns det ingen mänsklig boning. På västra det är kantad av Konungariket Tjära, i norr av den Pelchean öknen, i söder är de tidigare nämnda öar i oceanen (11).

Den geografiska källor anses ovan är, relativt sett, sen källor (7, 8: e, sent 13, tidigt 14:e århundraden). Det finns flera tidigare klassisk armeniska källor som innehåller hänvisningar till Kina, eller snarare, att de kinesiska ursprung i en stor armenisk familj. Källorna i fråga finns två 5-6:e talet sammanställningar, de anonyma så kallade primära historia Armenien, och historia P’awstos Buzand. Enligt den primära historia, i början av 200: s AD två söner en viktig kinesiska ädla uppror mot Chenbakur, kejsaren av Kina, som var sin halv-bror. När upproret misslyckades, de flydde för tillflykt till andel kungen av Iran. Men kejsaren av Kina krävt att rebellerna att skickas hem för att ställas inför rätta. Den andel kung, inte vill döda flyktingar, men vill LUGNA Chenbakur, skickade de två rebellerna, som heter Mamik och Konak, till Armenien i väster (12).

Den kinesiska ursprung i Mamikoneans är hänvisade till två gånger i den 5: e århundradets historia Armenien genom P’awstos Buzand. I första hand är det armeniska kungen Pap (AD 367-374) berättade prins Mushegh Mamikonean att Mamikoneans var som respekt-värd som den armeniska kungliga huset själv. För, säger han, ”deras förfäder lämnade KUNGAMAKT av marken på Chenk”, och kom till våra förfäder [i Armenien] (13). Den andra referensen till den kinesiska anor i Mamikoneans visas senare i samma historia. I detta episod, den Mamikonean prinsen Manuel djärvt informerade kung Varazdat Armenien (374-378) att Mamikoneans inte var vassals av kungahuset, men dess jämlikar. ”Av”, sade han, ”våra förfäder var kungar i delstaten Chen . På grund av ett gräl mellan bröderna, för att förhindra stora. blodsutgjutelse vi lämnade [att mark]. Och att hitta resten stoppade vi här [i Armenien] (14).

Armenists har tolkat informationen som finns i den primära historia och i P’aswtos på olika sätt. Till exempel, Nicholas Adontz 1908 spekulerats i att när de tidiga källor talade om ”den Chenk” ”De hänvisade inte till den kinesiska, men till Tzans, en krigisk människor i Kaukasus som bodde nära Mamikoneans” ärftlig landar i nordvästra Armenien. Han härstammar namnet Mamikonean från georgiska mamma (vilket betyder ”pappa”) plus den armeniska deminuitive slutar IK (15). Adontz ifrågasattes av Michael Toumanean som i en artikel som publicerades år 1911, syftade till att identifiera armeniska Chenk ”med hus av Cheng som styrde söder om Lo Yang i 5-4th-talet f Kr

Enligt Toumanean, den Mamikonean utvandring från Cheng ägde rum omkring 221 f.Kr., vid tidpunkten för Qin erövringar, när Man människor utvisas. Att Toumanean, namnet Mamikonean härrör från Gun-Man eller Xu-Gun Mannen som var den ärftliga titeln på chefen för hus av Cheng (16). The Orientalist H. Sköld 1925 ansåg att Chenk ”var inte kinesiska, men en turkisk grupp bostaden av Syr-Darja River (17). H. Svazyan, som placerat Chenk ”mellan Amu-Darja och Syr-Darja floder, föreslog att Mamikoneans kan ha kommit från Bactria (18). Slutligen, Cyril Toumanoff påpekade att Mamikoneans påstående av exotiska kungliga ursprung var inget ovanligt inom den armeniska politiska verkligheten. För andra familjer också hävdade särskiljningsförmåga utländska ursprung. Den Bagratids, till exempel ansåg sig ättlingar till Bibelns kung David i Israel, medan Artsrunids hävdade härkomst från det gamla Assyriska kungar (19). Trots Toumanoff konstaterar att Mamikonean legend handlar om Kina, även om legenden kan inte vara sant (20).

Ursprunget för de Mamikoneans förblir en fråga för debatt som förmodligen inte kommer att slutgiltigt lösas – åtminstone med den för närvarande tillgängliga armeniska historiska källor (21). När det gäller den geografiska källor, för dem Kina var ett land med fantastiska rikedomar, erkänd, men inte kända.

Illustrerad historia armenierna i Kina, 1919-1945

Virginia Meltickian i Fresno, Kalifornien, har donerat ett arkiv med bilder och artiklar om det armeniska samfundet i Kina. Hennes ”Memory” Album omfattar tidsperioden från början av förra seklet till 1950-talet, när armenierna var tvungen att lämna Kina på grund av förändringar i den politiska situationen i landet. Vissa armenierna gick till Armenien, andra till Australien, Kanada, Sydamerika, Europa och USA.

Två familjer utöver Virginia Meltickian var att ge dessa bilder: Mrs Natalia (Azatian) Lukin i Sao Paulo, Brasilien och Mrs Vartanoush Kassiants San Francisco, Kalifornien.

Av Virginia Meltickian

Armenier bott i Kina långt innan det tjugonde århundradet, men eftersom det tjugonde århundradet gav oss de första folkmord, följt av den ryska revolutionen, våra människor flytt sina hem i Turkiet och ryska Armenien. Den enda tillgängliga vägen var via Trans-Siberian järnvägen hela vägen till Manchuriet, den nordliga provinsen i Kina.

Dessa armenier har överlevt folkmordet, världen depression av 1930-talet, den japanska ockupationen av Manchuriet 1932 och övertagandet av land av Kinas kommunistiska armé-Det Paludiun, dvs den åttonde armén, under ledning av Mao-Tse-tung.

Dessa armenier ombyggda sina liv, bildade familjer, hade barn, och byggt en kyrka i staden Harbin i 1927. De arbetade hårt och gav sina barn en bra utbildning så att den nya generationen skulle gå vidare och leda produktiva liv och alltid hålla sin identitet genom sin tro, sin kyrka och sin nation.
Som dotter till en överlevande, född och utbildad i Kina, det slog mig att ur historiskt perspektiv kan det vara bra att förbereda ett album som skulle [ger] bevis [om] det finns armenier i Kina.

Jag hoppas att detta lilla bidrag till Fresno staten armeniska Studies Program skulle vara till hjälp i den övergripande bilden av vårt folks historia.

1 juli 2003
Fresno, CA
Utdrag ur en rysk -språk tidning som publiceras i Australien cirka 1970.
Nationella grupper i
Harbin (Kina)
Armeniens nationella gruppen

Powered by ScribeFire.

Baku måste erkännas folkmordet i januari 1990

Posted in armenia by armiks on 2009/01/17
Varje januari det armeniska samfundet commemorates offren för 1990 Baku pogroms-en av de grymmaste och blodigaste sidorna i historien i Karabach-konflikten.

För sex dagar, januari 13-19, Azerbajdzjans huvudstad blev en slakt zon på grund av, som enligt olika uppskattningar, från 120 till 300 armenier mördades av Azeris, tiotusentals våldtogs och torterades.
De som överlevde var förvisad från sin historiska hem. (Fram till 1988 470-480000 armenier bodde i Azerbajdzjan, 260-270000 av dessa var hemmahörande i Baku. Genom januari 1990 resterande 25-30000 armenier i Baku var förvisad från landet.)

Under tiden många tror att Baku pogroms fick antingen juridisk eller politisk bedömning de förtjänade inom Armenien själv.
Nu, 19 år efter de tragiska händelserna, på initiativ av församling azerbajdzjanska armenier NGO, Heritage parlament fraktion utarbetar ett uttalande om ”Redovisning av åtgärder som vidtas för 1988-1992 som azerbajdzjanska myndigheterna mot lokala armeniska befolkningen i flera bosättningar i hela azerbajdzjanska SSR och den autonoma regionen Nagorno-Karabach (senare Republiken Nagorno-Karabach) som folkmord ” Församlingen ordförande Grigorij Ayvazyan säger att de har gjort inte bara till nationalförsamlingen i Armenien med sina initiativ, men också till flera frivilligorganisationer och utrikesministeriet i Armenien (MFA), OSSE minkar gruppen och ambassader sin medordförande länder, liksom ett antal andra strukturer.
”Vi vädjar till OSSE vi påpekade att i förhandlingsprocessen det är legitimt att ta upp frågan om återvändande för endast azeriska flyktingar till sin tidigare hemvist. Avkastning kan antingen
ömsesidiga eller inga alls. Den franska ambassaden i Armenien (Frankrike är en av OSSE: s Minskgrupp medordförande länder) har svarat att säga att frågan om armeniska flyktingar är nyckeln i förhandlingarna och att intresse för alla parter inblandade måste beaktas för att garantera att upprätta långsiktiga fred i konfliktområden. Förutom att vi har positiva svar från flera parlamentsledamöter och UD, ”Ayvazyan berättade ArmeniaNow.
Heritage fraktion uttalande ger anledning till varför Armenien måste erkänna de ovannämnda händelserna som folkmord och har ett utbud av relevanta handlingar bifogas meddelandet.
”Det är helt uppenbart att vi inte har att göra med oavsiktlig åtgärder eller massa störning, men med ett målmedvetet, avsiktligt och långsiktig politik för Azerbajdzjan. Det är oerhört viktigt att betona att både juridiska och politiska verkligheten efter pogroms helt utesluta återlämnande av armenier till Baku. Så i det här fallet människor som berövats sin rätt att återvända till sina historiska hem, säger Larisa Alaverdyan, Heritage fraktion MP.
Genom församlingens begäran om det armeniska folkmordetMuseum-institutet har sammanställt en rapport om hur åtgärderna mot armenierna i Azerbajdzjan motsvarar 1984 FN: s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.
”Jag anser att vi är sena, inte bara med ett sådant uttalande, menpå det hela taget med insamling av information och göra en fil på armeniska pogroms i Baku,” Hayk Demoyan, direktör för folkmord Museum, berättade ArmeniaNow. ”Vår referens visar enligt vilka parametrar de
1988-1992 evenemang på armenierna i Azerbajdzjan motsvara FN: s konvention om folkmord.”

Enligt många experter och observatörer har frågan om ersättningtill armeniska räddningsutrymmen som lämnade en enorm mängd av fast och lös egendom i Azerbajdzjan, har aldrig hittat en lämplig eftertanke under förhandlingsprocessen.
”Enligt min mening är det första steget i denna riktning måste fattas av Republiken Nagorno-Karabach, som efter sitt uttalande om oberoende, måste ha tagit upp situationen och juridiska ansvaret för de armenier förvisad från Azerbajdzjan, säger professor Alexander Manasyan
, chef för Academy of Political Studies NGO, som också säger att ett uttalande måste antas.
Armeniska pogroms i Baku ägde rum under Sovjettiden och tolererat av inte bara myndigheter och brottsbekämpande organ sovjetiska Azerbajdzjan, men även i Moskva centralregeringen. Trupperna stört bara på den 19 januari när praktiskt taget inga armenier var kvar i staden.
Samtidigt tusentals ryska och judiska familjer var också tvungna att lämna staden.
”Antagandet av ett uttalande kommer att ge oss möjlighet att äntligen vända den tragiska sidan av Armenien moderna historia, säger Alaverdyan. ”Bristen på officiell bedömning på en del av det armeniska staten innebär att sådana brott kan upprepas, och de nuvarande fientliga retorik ledaren för Azerbajdzjan tjänar som bevis på det.” Uttalandet utarbetats av Heritage fraktion är närvarande av den juridiska avdelningen av nationalförsamlingen i Armenien.

Miljöaktivisterna uppmanar Irans kristna armenierna att gå konstgjorda och spara en riktig julgran.

Posted in armenia by armiks on 2009/01/16
av Maryam Jalali i Teheran (MR nr 5, 14-Jan-09)
Varje dag president Mahmoud Ahmadinejad och många högt uppsatta iranska tjänstemän i Iran gå förbi Teheran äldsta blomsteraffär att nå presidentpalatset. Runt jul fönstret visas normalt barrträd vid försäljning.

Men i år fanns det inga julgranar på tanke före den kristna festivalen, som infaller den 6 januari på grund av den östra kalender används av Irans armeniska minoriteten.

Men det var inte ett resultat av regeringens restriktioner för kristna i praktiken. Istället butikens ägare förklarade att armenierna hade övertalas av miljögrupper att välja små levande träd i krukor, eller konstgjorda träd importeras från Kina i stället för den traditionella hugna julgran

Det var inte fallet överallt, i alla fall. Trots miljöaktivister ”bästa för att butiker i vissa kristna stadsdelar runt om i landet fortfarande hade rader av tallar staplas upp på trottoaren utanför. Dessa träd hämtas från kommersiella odlingar som växer sig särskilt till jul.

Iran har cirka 100.000 kristna, främst på armenierna unika apostoliska kyrkan. Ungefär tio procent tillhör den armeniska katolska kyrkan, som är anknutet till Rom.

I den iranska huvudstaden, de flesta kristna bor i de östra områdena Narmak och Majidiyyeh samt i centralt belägna stadsdelar Karimkhan och Bahar.

Bland stadens största armeniska shoppingområdena är Mirza-ye Shirazi och Villa (eller Nejatollahi) gator. Det sistnämnda är särskilt väl som besöks av turister söker traditionella hantverk. I ena änden av den gamla gatan står den stora kyrkan St Sarkis, medan en kort promenad bort ligger en konditor butik som specialiserat sig på godis och kakor för det nya året period.

Utanför butiken, en stor julgran stå i mitten av Karimkhan gatan, som stadens myndigheter dekorera med färgade lampor påminna muslimer och icke-muslimer både i västra nyår (det iranska året löper i mars).

För iranska muslimer, jul födelsen av Jesus Kristus, som är Heliga i islam och nämns ofta i Koranen, som också ägnar en ”Sura” eller vers till Jungfru Maria. För några år sedan, en park nära Christian grannskapet i Karimkhan Street döptes Hazrat Maryam efter Mary.

Villa Street har många affärer som säljer julkort och dekorationer såsom kristaller bollar och silver stjärnor. Det finns även konstgjorda träd som finns i alla storlekar och redo dekorerat om kunden vill ha det.

En kampanj miljöaktivister att spara world’ss träd lett till att många armenier att börja köpa konstgjorda träd, som också har den fördelen att den kan återanvändas.

Förra året Teheran kommun erbjuds även små levande tallar till den kristna gemenskapen, gratis.

Längst till slutet av Villa Street, nära kyrkan i St Sarkis, finns det fortfarande riktiga träd vid försäljning, lutande mot väggen av Hazrat Maryam Park. De är prissatta utifrån deras storlek, färg och täthet och butikens läge.

I år har den Golestan blomsteraffär i norra Teheran har träd som sträcker sig från djupt grönt hela vägen till silver. Men en kund gick för en liten levande träd som kunde senare skall planteras i marken. Han sa ett konstgjort träd var uteslutet eftersom det inte skulle vara ett ”gott omen”

Powered by ScribeFire.

Befrielsen av Karabach och Iravan(Yerevan) kommer att ske via Quds.

Posted in armenia by armiks on 2009/01/10
Amerikanska och israeliska flaggor brändes på Ashura-dagen i Azerbajdzjan
[07 januari 2009 13:27]
Baku. Ramil Mammadli-APA. The Day of Ashura hålls i Nardaran Village i Baku på tisdag, den 10 dagen i Muharram.

APA: s korrespondent rapporterar från Nardaran att Akhund av Nardaran Village Haji Mukhtar Reza upp folk samlades i moskén. Han talade om armeniska aggression mot Azerbajdzjan och tusentals av våra  medborgare, som blev martyrer som en följd av detta angrepp och sa att befrielsen av Karabach och Iravan(Yerevan) kommer att ske via Quds. ”Den tid kommer när miljontals muslimer kommer att gå mot tyranner och att inrätta detta system, som Quran stater och kommer att befria alla muslimska landar
från ockupationen av tyranner”.

Andra människor behandlar ceremonin uppmanade världens muslimer att förena. Vid 12.00 på topp Ashura, folk började slå sig till kedjan. Då brände amerikanska och israeliska flaggor och den åtföljdes av utropstecken i ”Allahu akbar”. Israels flagga har trampat i moskén gård. Det angavs i Ashura möte som på mötet för stöd till palestinierna kommer att äga rum i Imam Hussein Square i Nardaran den 9 januari.

Powered by ScribeFire.

Ärkebiskopen fördömer dödandet av oskyldiga i Gaza

Posted in armenia by armiks on 2009/01/10


KUWAIT: The Armenian community residing in Kuwait celebrated Christmas, Epiphany, and Jesus Christ’s Baptism (revelation of Christ’s divinity) on January 6, at their church compound located in Salmiya. KUWAIT: Den armeniska samfundet bosatta i Kuwait firade jul, trettondagen, och Jesu Kristi dop (uppenbarelse av Kristi gudomlighet) den 6 januari, på deras kyrka förening som ligger i Salmiya. Addressing the congregation, Archbishop Dr. Goriun Babian, Armenian Prelacy of Kuwait and the Arabian Gulf countries, condemned Israeli attacks in Gaza and expressed grief at the death of innocent women and children during the on-going military operation against Hamas by Israeli forces. Ta tillvara församling, ärkebiskop Dr Goriun Babian, armeniska PRELATVÄRDIGHET av Kuwait och de arabiska Gulfstaterna, fördömde Israels attacker i Gaza och uttryckte sorg över död oskyldiga kvinnor och barn under den pågående militära operation mot Hamas av israeliska styrkor.

The place where Jesus Christ was born, unfortunately, experiences no peace during these days. Den plats där Jesus föddes, tyvärr upplevelser ingen fred under dessa dagar. We want this unjustified killing to stop and we pray for peace in the Middle East and the entire world. Vi vill att denna omotiverade dödande för att stoppa och vi ber för fred i Mellanöstern och hela världen. We are in distress, the entire Christendom as well as other communities are very troubled at what has been going on in that part of the world,” he mentioned. Vi är i nöd, hela den kristna liksom andra samhällen är mycket oroliga över vad som har pågått i den delen av världen, säger han nämnde.

A number of Armenians in Kuwait and some visitors from other Christian denominations attended the High Mass. The celebrations on Tuesday were the highest forms of worship at held at the Armenian Church considering that three occasions were celebrated simultaneously. Ett antal armenier i Kuwait och några besökare från andra kristna kyrkosamfund deltog High Mass Firandet på tisdagen var de högsta formerna av dyrkan på hållas på den armeniska kyrkan med tanke på att tre tillfällen var firade samtidigt. Armenian Christians thronged the church early morning to receive Holy Communion, listen to sermons and receive a cup of water blessed by the Archbishop which is believed to heal many diseases. Armeniska kristna thronged kyrkan tidigt på morgonen för att ta emot nattvarden, lyssna på predikningar och få en kopp vatten välsignad av ärkebiskopen som tros bota många sjukdomar.

In an interview to Kuwait Times explaining the January 6 rituals, Archbishop Goriun explained, ”The water from the small pond is blessed. We consecrate a holy oil in the pond and place the silver cross symbolizing Christ in it. After the mass, we allow our congregation to drink the water. Some people drink a little and take the rest home which we believe can heal sickness. It is sacred because the divinity of Jesus Christ appears in this very water,” he explained. I en intervju till Kuwait Times förklarar den 6 januari ritualer, ärkebiskop Goriun förklarade: ”Vattnet från den lilla dammen är välsignade. Vi inviga en helig olja i dammen och placera silver korset symboliserar Kristus i den. Efter massa, vi tillåter vår församling att dricka vattnet. Somliga dricka lite och ta resten hemma som vi tror kan bota sjukdom. Det är helig eftersom gudom Jesus Kristus finns med i denna mycket vatten, ”förklarade han.

Unlike other Christians, according to Babian, the Armenian Church has managed to preserve the original date where church festivities are celebrated. Till skillnad från andra kristna, enligt Babian, den armeniska kyrkan har lyckats bevara den ursprungliga dagen när kyrkan festligheter firas. ”During the early years of Christianity, the Pope was troubled about the famous pagan traditions of December 25. In order to veer Christians away from pagan traditions, the Pope decided to move Christmas celebrations to December 25, a day where pagans celebrate festivities of their sun god. Since then, other Christian denominations began celebrating Christmas ”Under de första åren av kristendom, påven var oroliga om de berömda hedniska traditionerna i december 25. För att ändra kurs kristna bort från hedniska traditioner, påven beslöt att flytta jul firandet till den 25 december, en dag där hedningar fira festligheterna i deras solguden. Sedan dess har andra kristna kyrkosamfund började fira julen
on December 25, instead of the original January 6 celebrations,” he explained. den 25 december i stället för de ursprungliga 6 januari firandet, ”förklarade han.

He elaborated, ”We don’t turn Christmas into an occasion for merely eating and drinking because we don’t want to lose its original meaning and spiritual value. For Armenians, Santa Claus comes during New Year. Children receive Christmas gifts on New Year instead of December 25,” he further explained. Han utarbetats, ”Vi vill inte förvandla julen till ett tillfälle för bara äta och dricka eftersom vi inte vill förlora sin ursprungliga innebörd och andligt värde. För armenierna, jultomten kommer under nyårshelgen. Barnen får julklappar på nyår i stället för den 25 december, säger han och förklarade vidare.

In the same sermon, Archbishop Babian thanked His Highness the Amir and the Kuwait government for agreeing to host about 5,000 Armenians in Kuwait, for the freedom to practice religion. I samma predikan, ärkebiskop Babian tackade Hans Höghet den Amir och Kuwait regeringen överens om att vara värd ca 5000 armenier i Kuwait, för friheten att utöva religion. He prayed that peace will prevail in Kuwait. Han bad att fred kommer att råda i Kuwait. He also wished the entire Armenian community in the Middle East good health, prosperity and more blessings. Han ville hela armeniska samfundet i Mellanöstern god hälsa, välstånd och fler välsignelser. ”On this occasion, I pray to God to grant you peace and tranquility, preserve the message of Jesus Christ in your soul and spread it throughout the community,” he added. ”Vid detta tillfälle skulle jag be till Gud att ge dig frid och lugn, bevara budskapet om Jesus Kristus i din själ och sprida det i hela gemenskapen”, tillade han.

The center of Armenian Church in the Middle East is located in Kuwait. I mitten av armeniska kyrkan i Mellanöstern ligger i Kuwait. Apart from Kuwait, Archbishop Babian also looks after the spiritual well-being of other Armenian communities that are based in Bahrain, Oman, Qatar and Iran. Bortsett från Kuwait, ärkebiskop Babian också efter det andliga välbefinnande andra armeniska samfund som är baserat i Bahrain, Oman, Qatar och Iran.

Powered by ScribeFire.

En armenisk-amerikanska dagordningen för 111th Congress

Posted in armenia by armiks on 2009/01/10


Publicerad: fredag 09 januari 2009
111th Congress i USA var under ed i denna vecka. Armenisk-amerikaner är glada att se i positionerna
ledarskap goda vänner såsom talman i kammaren Nancy Pelosi, Majoritet Leader Steny Hoyer, och
senaten Majoritet Leader Harry Reid, senatens Minority Leader Mitch McConnell, senatens utrikes
förbindelser ordförande John Kerry, House Utrikesutskottet ordförande Howard Berman, och andra.
Som en gemenskap, vi har stora förhoppningar att denna kongress kommer att omfatta de omfattande
armenisk-amerikanska kongressens dagordning. Vi vet att för att detta ska ske måste vi fortsätta att
förespråka ett effektivt sätt och utveckla våra relationer med medlemmar av kongressen och deras
personal.

Den armeniska Caucus
Det viktigaste verktyget för att genomföra vår dagordning är Congressional Caucus på armeniska Issues.
Leds av Rep Frank Pallone (D.-NJ) och Rep Mark Kirk (R-Ill.) Har bipartisan valmöte ståtar med över
140 medlemmar.
Armenisk-amerikanska aktivister och intresseorganisationer kommer naturligtvis att försöka bygga vidare
på detta genom att nå ut till och utbilda ytterligare medlemmar av kongressen, särskilt nya medlemmar
och medlemmar i distrikt med många armenisk-amerikanska invånare.
Samtidigt borde vi arbeta med befintliga medlemmar och deras personal att fortsätta att utbilda dem i
frågor som är viktiga för oss. Det grundläggande sättet att göra det är för komponenter för att ringa, skriva eller besöka. Förutom detta är Caucus kan hålla regelbundna informationsmöten för medlemmarna och deras personal, med tjänstemän från Obama förvaltning eller regeringen i Armenien och Nagorno-
Karabach som gäster. Vi vill också uppmuntra årliga kongressen besök i Sydkaukasien.

Fred i Kaukasus
Vi vill tro att de styrande i Azerbajdzjan kommer att agera ansvarsfullt och i motsats till sitt uttryckliga
varningar, kommer att undvika att starta ett nytt krig över Karabach. Men vi måste möta det faktum att de
spenderar en stor summa pengar på sina väpnade styrkor, särskilt om vapen konstruerade för aggression.
Medan vapenvila i Karabach har mestadels hållits i över 14 år, skulle det vara oansvarigt att glömma att
det skulle kunna brytas när som helst. Georgiens förödmjukande nederlag efter inledde ett angrepp på
Sydossetien att visa att ett angrepp på en separat enklav kan bli katastrofala för angripare, men det går
också att visa att politiska ledare är fullt kapabla att göra fel val.
Kongressen kan och bör göra tre saker för att främja fred i Kaukasus.
Första, Förenta staterna bör eftersträva ett åtagande från Azerbajdzjan till nonuse av våld och att en
politisk lösning av konflikten i Nagorno-Karabach. För detta ändamål kongressen bör minska för att
fördela medel till Azerbajdzjan militära och i sitt utövande av tillsyn, bör be den amerikanska sändebudet
vilka åtgärder vidtas för att motverka Azerbajdzjan från användning av våld.
Andra kongressen bör ge ledningen stöd för förtroendeskapande åtgärder för att minska spänningarna i
regionen och bygga upp ett förtroende mellan parterna, inklusive Armenien, Nagorno-Karabach och
Azerbajdzjan.
Tredje, kongressledamöter bör öka kontakterna med den valda regeringen i Nagorno-Karabach, genom
möten och utfrågningar i Washington samt besök på Stepanakert. Det bör också uppmuntra Obama
administration att avsluta några begränsningar för officiella kontakter mellan USA och Karabach
tjänstemän och tillåta USA bistånd som ska användas för utveckling och humanitärt projekt. Poängen är
att engagera människor i Republiken direkt.

Folkmordet på armenierna
Kongressen bör bekräfta USA spela in på det armeniska folkmordet som en del av ett förnyat engagemang
för att förhindra folkmord. Det bör naturligtvis avvisa GAG regel Turkiets regering försöker påtvinga den
amerikanska kongressen.

Turkiet
Separat kongressen bör hålla en nyanserad inställning till Turkiet. Tanke på dess geografiska läge och sin
status som en NATO-allierad och en moderat muslimsk stat, Turkiet kommer att vara viktig för USA. För
förhållandet att växa och säkerligen för Turkiet att ses som någon slags modell kongressen bör insistera på
att Turkiet uppfyller tre kriterier:
(1) Det bör förbättra sin behandling av sina minoriteter, bland annat kurder och armenier. Frågor sådant
förverkande av armeniska samfundet egenskaper och EGENSINNIG försummelse av armeniska historiska
och religiösa monument behöver åtgärdas. (2) Det bör förbättra förbindelserna med grannarna, att
upprätta diplomatiska förbindelser med Armenien och öppna olagligt stängda landgräns. (3) Det är att
avlägsna hinder för yttrandefriheten om obekväma ämnen. Detta är grundläggande värderingar USA
espouses.

Anslag
USA har haft en betydande positiv inverkan på utvecklingen av det civila samhället, rättsstaten och de
demokratiska institutionerna i Armenien. En sådan kapacitet är avgörande i dag.
Samtidigt har kriget mellan Georgien och Ryssland orsakade en stor ekonomisk skada om Armenien. Även
om betydande stöd har fördelats till Georgien i efterdyningarna av kriget, inga extra medel har gått till
Armenien.
Därför anser vi att kongressen bör vara generös med stöd till Armenien och Nagorno-Karabach. Med
begränsade medel, vi skulle uppmuntra investeringar i demokrati och god samhällsstyrning program.
Millennium Challenge fonder
Millennium Challenge Compact undertecknad med Armenien i början av 2006 har en dubbel effekt. Å ena
sidan är det reparera infrastruktur och hjälpa minska fattigdomen. Å andra sidan, eftersom bidraget är
villkorat, det uppmuntrar regeringen att fortsätta med ekonomiska reformer och regeln rättvist sätt.

Powered by ScribeFire.

En armenisk-amerikanska dagordningen för 111th Congress

Posted in armenia by armiks on 2009/01/10
111th Congress i USA var under ed i denna vecka. Armenisk-amerikaner är glada att se i positionerna ledarskap goda vänner såsom talman i kammaren Nancy Pelosi, Majoritet Leader Steny Hoyer, och senaten Majoritet Leader Harry Reid, senatens Minority Leader Mitch McConnell, senatens utrikes förbindelser ordförande John Kerry, House Utrikesutskottet ordförande Howard Berman, och andra.
Som en gemenskap, vi har stora förhoppningar att denna kongress kommer att omfatta de omfattande armenisk-amerikanska kongressens dagordning. Vi vet att för att detta ska ske måste vi fortsätta att förespråka ett effektivt sätt och utveckla våra relationer med medlemmar av kongressen och deras personal.
Det viktigaste verktyget för att genomföra vår dagordning är Congressional Caucus på armeniska Issues.
Leds av Rep Frank Pallone (D.-NJ) och Rep Mark Kirk (R-Ill.) Har bipartisan valmöte ståtar med över 140 medlemmar.
Armenisk-amerikanska aktivister och intresseorganisationer kommer naturligtvis att försöka bygga vidare på detta genom att nå ut till och utbilda ytterligare medlemmar av kongressen, särskilt nya medlemmar och medlemmar i distrikt med många armenisk-amerikanska invånare.
Samtidigt borde vi arbeta med befintliga medlemmar och deras personal att fortsätta att utbilda dem i frågor som är viktiga för oss. Det grundläggande sättet att göra det är för komponenter för att ringa, skriva eller besöka. Förutom detta är Caucus kan hålla regelbundna informationsmöten för medlemmarna och deras personal, med tjänstemän från Obama förvaltning eller regeringen i Armenien och Nagorno-Karabach som gäster. Vi vill också uppmuntra årliga kongressen besök i Sydkaukasien.
Fred i Kaukasus
Vi vill tro att de styrande i Azerbajdzjan kommer att agera ansvarsfullt och i motsats till sitt uttryckliga varningar, kommer att undvika att starta ett nytt krig över Karabach. Men vi måste möta det faktum att de spenderar en stor summa pengar på sina väpnade styrkor, särskilt om vapen konstruerade för aggression.Medan vapenvila i Karabach har mestadels hållits i över 14 år, skulle det vara oansvarigt att glömma att det skulle kunna brytas när som helst. Georgiens förödmjukande nederlag efter inledde ett angrepp på Sydossetien att visa att ett angrepp på en separat enklav kan bli katastrofala för angripare, men det går också att visa att politiska ledare är fullt kapabla att göra fel val.
Kongressen kan och bör göra tre saker för att främja fred i Kaukasus. Första, Förenta staterna bör eftersträva ett åtagande från Azerbajdzjan till nonuse av våld och att en politisk lösning av konflikten i Nagorno-Karabach. För detta ändamål kongressen bör minska för att fördela medel till Azerbajdzjan militära och i sitt utövande av tillsyn, bör be den amerikanska sändebudetvilka åtgärder vidtas för att motverka Azerbajdzjan från användning av våld.
Andra kongressen bör ge ledningen stöd för förtroendeskapande åtgärder för att minska spänningarna i regionen och bygga upp ett förtroende mellan parterna, inklusive Armenien, Nagorno-Karabach och Azerbajdzjan.
Tredje, kongressledamöter bör öka kontakterna med den valda regeringen i Nagorno-Karabach, genommöten och utfrågningar i Washington samt besök på Stepanakert. Det bör också uppmuntra Obama administration att avsluta några begränsningar för officiella kontakter mellan USA och Karabach tjänstemän och tillåta USA bistånd som ska användas för utveckling och humanitärt projekt. Poängen är att engagera människor i Republiken direkt.
Folkmordet på armenierna
Kongressen bör bekräfta USA spela in på det armeniska folkmordet som en del av ett förnyat engagemang för att förhindra folkmord. Det bör naturligtvis avvisa GAG regel Turkiets regering försöker påtvinga den amerikanska kongressen.
Turkiet
Separat kongressen bör hålla en nyanserad inställning till Turkiet. Tanke på dess geografiska läge och sin status som en NATO-allierad och en moderat muslimsk stat, Turkiet kommer att vara viktig för USA. För förhållandet att växa och säkerligen för Turkiet att ses som någon slags modell kongressen bör insistera på att Turkiet uppfyller tre kriterier:
(1) Det bör förbättra sin behandling av sina minoriteter, bland annat kurder och armenier. Frågor sådant förverkande av armeniska samfundet egenskaper och EGENSINNIG försummelse av armeniska historiska och religiösa monument behöver åtgärdas. (2) Det bör förbättra förbindelserna med grannarna, att upprätta diplomatiska förbindelser med Armenien och öppna olagligt stängda landgräns. (3) Det är att avlägsna hinder för yttrandefriheten om obekväma ämnen. Detta är grundläggande värderingar USA espouses.
Anslag
USA har haft en betydande positiv inverkan på utvecklingen av det civila samhället, rättsstaten och de demokratiska institutionerna i Armenien. En sådan kapacitet är avgörande i dag.
Samtidigt har kriget mellan Georgien och Ryssland orsakade en stor ekonomisk skada om Armenien. Även om betydande stöd har fördelats till Georgien i efterdyningarna av kriget, inga extra medel har gått till Armenien.Därför anser vi att kongressen bör vara generös med stöd till Armenien och Nagorno-Karabach. Med begränsade medel, vi skulle uppmuntra investeringar i demokrati och god samhällsstyrning program.
Millennium Challenge fonder Millennium Challenge Compact undertecknad med Armenien i början av 2006 har en dubbel effekt. Å ena sidan är det reparera infrastruktur och hjälpa minska fattigdomen. Å andra sidan, eftersom bidraget ärvillkorat, det uppmuntrar regeringen att fortsätta med ekonomiska reformer och regeln rättvist sätt.

Rapport och Dokument

Posted in armenia by armiks on 2009/01/09
armenisk

Powered by ScribeFire.